Är tiggarna lyckligare än oss?

Jag fick för inte så längesedan en tanke som har vägrat att lämna mitt sinne. Jag bor i centrala Stockholm och promenerar ofta till jobbet längs Sveavägen och sen tillbaks hem via Oden/Norrtullgatan, varpå jag oundvikligen springer på tiggare ungefär var 20:e meter. Ibland sitter de ensamma, på kvällarna står dem i klungor och skrattar, eller kanske sitter på marken och äter. Vissa gånger går dem runt tillsammans och förklarar något för varandra vilt.

Det går inte att undgå att allt inte är så illa som man skulle kunna tro med dessa individer. Dels ser jag det i deras listiga ögon när dem väser fram sitt "hello sofija heeej pliiiiiss", och dels verkar de ha ett enormt starkt socialt nät i form av sina kumpaner. Men det är inte det viktiga här. Utan tanken som slog mig är att dem är ta mig fan förmodligen lyckligare än mig i vardagen.

Jag har ett välbetalt, bra jobb. Jag ser bra ut. Jag är frisk. Jag har tak överhuvudet och mer därtill. Jag har en fantastisk familj och goda vänner. Jag är smart och påläst. Jag har allt jag behöver för att må bra och "unna mig".

MEN sedan barnsben har jag blivit uppfostrad till att "lyckas", som så många andra i vår moderna värld. Göra allt rätt, och framför allt hinna med allt i rätt tid. Få bra (hyffsade åtminstone) betyg, plugga sedan vidare på universitet, till något trevligt, pengagenererande och respektabelt. Direkt efter examen kom nästa moment, jag måste skaffa mig ett bra jobb inom min bransch. Annars har jag ju tagit ett enormt lån helt i onödan. Med anställningsavtalet i näven så började nästa nivå av att "lyckas", nämligen att nå upp till en budget på jobbet och göra bra ifrån sig affärsmässigt.

Som kvinna (är du man så kan du tänka på den strukna skjortan, renrakade ansiktet, definierade musklerna och vad det innebär att vara man idag) får jag även ständigt frågan om när jag ska skaffa barn och familj, varför jag fortfarande är singel och om det inte är "dags" att träffa någon, och inte fan känner jag att jag kan komma till jobbet med slitet hår och osminkad, då mina kunder inte skulle få den bästa bilden av mig, och affären skulle gå förlorad. Utöver att jämt jobba över och göra mina hundår, så ska jag uppenbarligen även ha vänner och ett rikt socialt nätverk, vilket innebär att varje tillfälle som ges, så ska jag "utöka mitt sociala nät", "ta en lunch" och "gå och ta en drink med en intressant kandidat" (för att inte vara singel då). Denna kandidat ska också vara högutbildad och gärna ha ett bra jobb, och en kostym på sig, annars är han ju inget att ha. Vidare måste jag snabbt komma in på bostadsmarknaden och därför ha en fast anställning med en modell "fetare lön", för att kunna ta lån, till den där lilla ettan i Roslagsberg för 2 mille. Glöm då inte heller bort att en ska vara "stark och smidig" och gå på yogalates och GRIT på ett fett gym, för att se bra ut och vara vältränad. Slutligen ska man även ha INTRESSEN och någon form av allmänbildning. Man ska ha läst Anna Karenina och hört om den där solförmörkelsen som sker vart hundrade år, som nämndes på nyhetsmorgon imorse. Icke desto mindre skulle jag skämmas ögonen ur mig om jag inte visste vad som skedde politiskt i Sverige eller världen. Med klar fördel ska man även vara insatt i aktier och resa utomlands MINST två gånger per år. Hallå åkte du inte på skidsemester i år? ÄR du fattig eller kan du inte åka skidor? Haha, vilken loser.

Min engelska ska vara topnotch och jag ska avancera i karriären och på bostadsmarknaden var tredje år. Ingen vill ju stagnera. Dessa jävla barn som ska skaffas ska även dem både utbildas och utvecklas, för att bli de storslagna individer dem är. Det ska gås på tennis, gymnastik, ridning, sång, gitarr och fan vet vad, för att hitta deras dolda "talang". Det ska liggas med exakt regelbundhet med sin partner, för att inte hamna i DEN svackan, och ha romantiska middagar "på tu man hand" för att utveckla sitt förhållande. Hemma ska det vara städad och INRETT, så att man kan ta emot folk på söndagsmiddagar och sällskapspelskvällar. Marknadsförarna för Berocca har fattat grejen.

Det finns tusentals saker som dessa (körkort exempelvis), ni hör ju själva, HELA tiden, livet UT så ska man hålla koll på allt ovanstående och mer därtill. Jag blir så ofantligt trött på livet ibland att jag vill köpa 200 mg Oxynorm (morfin), ett hekto gräs, och sen aldrig mer komma till kontoret eller gå på någon stel jävla middag igen.

Att vara "EU-migrant" är säkert ingen fröjd det heller. Men å andra sidan, vad krävs av dessa människor? INGENTING. Deras liv går ut på att överleva, dem skiter högaktligen i business och att ha något snyggt på sig, för att se representativ ut. Deras största problem är mat för dagen, vilket man då tigger till sig. Inte fan äter man kokt potatis heller, utan det är färdigrätter och grillad kyckling för hela slanten. Visst är det segt att sitta på samma ställe hela dagen och tigga pengar av mer förmögna människor, samt vara runthunsade i hela världen (å andra sidan får man ju se nya ställen), vilket kan förmodligen ge en rätt rejäl identitetstörn. Vänder man på myntet, så vet dem inte heller något annat. Efter en dags tiggande (på söndagar har de flesta tiggare ledigt har jag noterat), så går man till sin "klan", sina polerz och sitter och gormar om dagen som gått.

Man behöver inte ha snygga kläder, roliga hobbies, snygga barn, ett givande jobb, eller en partner som når upp till ens nivå. För ingen bryr sig om något förutom att klara sig just idag. Det räcker med att ha på sig omvirade filtar, knulla i något tält med någon trevlig man, och sedan föda en unge, om Gud ville så. Ja, det är kallt ute på vintern och att tigga suger. Men man behöver inte fundera på NÅGOT mer, förutom att bara klara sig. Hur många tiggare tror ni är deprimerade, går in i väggen, eller har "generell ångest" över sitt liv? Hur många tar sitt liv? Den enda nackdelen jag kan se är sjukdomar och kyla. Men där finns samtidigt en så stark gemenskap sinsemellan varandra, som inte ens går att sniffa sig till i vårt individorienterade samhälle.

Vad tror ni, är dem människorna som vi tittar, med förmodligen ett uns av medlidande, ner på varje dag på väg till jobbet, egentligen lyckligare än oss?

Känner du av dagens press att göra allt ovanstående? Och hade du hellre levt ett tiggarliv? För jag hade nog eventuellt det just denna måndagskväll.

(P.S. För att klara upp så är jag varken hatfull mot tiggare eller särskilt bitter. Men när man jämför två öden, två människoliv som i grund och botten är likadana, så är det i en bisarr värld som det skiljer sig så mycket våra liv emellan)

Jag vart full, en tiggare tog min telelfon.

Tiggarna sitter och förhandlar med våra medlidande, som de kanske inte har.
Pengar är det dom vill ha, inte medlidande.

Iaf, den som tog min telefon, agerade i storstaden.
I småstaden där jag bor, kom en vacker dag denne tiggare.
Jag påpekade stölden vänligt, då jag direkt egentligen inte bryr mig, och han sluta tigga i småstaden.

Trolig händelse är att han slutade tigga i området och blev omplacerad, för att undvika konflikt.
Att han kom till småstaden samtidigt som någon annan blev förflyttad, är nog inte slump.

Det finns personer som utnyttjar dessa personer. Det är mer tråkigt än att de tigger.

Jag har min egen lösning på problemet. Se det som ett arbete som de genomför.
Och arbetstillstånd ska ges för tiggeri då det sker regelbundet.

Synd?, nej.

Du borde titta på Alan Watts TS, om du inte redan gjort det:
https://www.youtube.com/watch?v=6I2pcIbyq-0

Alla sliter dagarna i ända för att ha råd att köpa sig lycka, när det egentligen inte går att göra det.

Haha, nej verkligen inte. Har man ingen självtillit så har man ingenting alls. Dessutom:

1. Livet är helt meningslöst.
2. Snart är både du, jag och samtliga människor som befolkar jordklotet döda.

Vad är värdigt att sysselsätta sig med i väntan på vår utplåning? Att fundera på tillvaron, att leva enkelt och att vara vänlig mot alla man möter.

Fordom brukliga ord är nu föråldrade. På samma sätt är fordom namnkunniga mäns namn så att säga föråldrade. (…) Ty allt är förgängligt och förvandlas snart till en myt, och till sist sjunker det alldeles i glömska. Och detta gäller om dem som en gång varit så lysande ryktbarheter. De övriga är borta i och med sitt sista andetag – ‘osedda, ohörda’. Men vad betyder då ett odödligt namn? Intet! Vad återstår då för oss att sträva efter? Blott detta: rättvisa, allmängagnelig verksamhet, orubblig sannfärdighet, ett sinne som välkomnar varje skickelse som något nödvändigt och förtroget, kommen från den för allt gemensamma urkällan. Marcus Aurelius


Hellre än det liv du beskrev? Självklart. Jag hade - helt ärligt - hellre skjutit mig själv i huvudet än att uppleva universum från ditt perspektiv med alla de totalt menlösa förväntningar du ställer på dig själv utifrån någon rutten "samhällsnorm". Tvi vale!

Det sedliga i att vara, är väl lite vad filmen handlar om.
Vem är jag och var är jag?

Be gentle.

Lyckan finns i ett medvetande, inte i pengar eller jobb.
De kan vara olyckliga eller olyckliga som andra.

Lyckan har väl ingen beskrivit mer än i att det verkar flyktigt och alltför sällan.

Förrutom en person jag kände, han var gentle, och påstod sig vara lycklig hela tiden.
Funderade ofta på om det var sant eller inte, eller vad det berodde på..
Troligen en taoist som hittat vägen blev mitt delsvar.

Jag trodde inte heller någonsin att jag skulle hamna i detta hamsterhjul av att vara "som man ska". Men nu kan man inte ta sig ur det.

Ge tiggaren en krona var gång du går förbi,
så slipper du tänka på ditt hamsterhjul.

För vad är en krona x 31 dagar av din totala inkomst?

Eller en femma, eller tia.

Jag ger dom nada,
Då jag tror att det ligger pengamaffia bakom, som tar allt.

Fast du är olycklig på grund av samhällets förväntningar.

Tiggarna uppfyller också samhällets förväntningar, som "zigenare".

Bägge får sin identitet utifrån. Det är det som gör att man känner sig trängd av livet kanske.

Alltså: livet självt är ett slags hamsterhjul, eller en rundgång av precis samma saker som sker om och om igen (och var gång hänför massorna av komiska mått). Både på individuell nivå med ätande, sovande och så vidare, men även över generationsgränserna där människor genom millennier upplever så gott som precis samma saker. Allt som känns nytt är nästan garanterat någonting gammalt eller i vilket fall en modifierad variant av någonting gammalt.

Med det sagt, vad hindrar dig från att "ta dig ur det" när du syftar på alla de helt onödiga krav du ställer på dig själv? Jag menar, allt det man tar sig för som existerar bortom det allra mest grundläggande (mat, skydd mot väder och vind) måste ju vara grundat i att det är något man själv vill göra, annars är det helt utan syfte.

Den här killen talar varken en engelska som är topnotch eller gör allt som du eftersträvar och precis som med ditt fall som i hans så är de enda verkliga krav som existerar de som är av naturen givna: Life is easy. Why do we make it so hard? Jon Jandai at TEDxDoiSuthep

Om du inte kan relatera till honom ö.h.t. eller menar att ditt liv är ju "så annorlunda" så måste du inse att det enbart är en illusorisk vanföreställning från din sida. Det finns ingenting som hindrar dig från att leva på precis samma sätt.

Får man sin identitet utifrån, enbart?
Vi tar oss lätt till andras uppfattningar, det är sant.
Det gör att vi beter oss efter en uppfattning, och besannar det.
Ekorrhjulet snurrar.

När vi frågar oss vem vi är, skapas nya premisser.
Vi får ny identitet och spelreglerna och förutsättningar förändras.

Tiggare borde anpassa sitt beteende till svensk kultur,
Och bli ansedd som person. Vem förnedrar en som letar burkar?, inte många.
Kanske man talar ironiskt, men sällan förnedrande om svenska fattiga.

Dessa personer som tigger vid butiker, för handel med empati.
De köper tillbaka ångest som de skapat.

Jo, förresten.
Så länge en person inte är utvisad, så har vi godkänt deras närvaro i Sverige.
Under denna tid som ministeriet tar på sig att behandla ett ärende, så ska de ha minst ha mat och bostad. Om det tar år, så är det långsam administration som orsakar förluster för stat och människa.

Så ge dem viss socialbidrag, och förkorta handlingstiden, det gör Migrationsverket mer effektiv.
Nu sitter dom och tar feta löner för inget jobb alls.


Har vi inte godkänt närvaro, då ska de utvisas. Ta kontroll på de som tigger.

Tiggeriet blir blott ett minne.

Jag är trött på de som skapar falska känslor, och lever falskt.
Trött på att titta i backen när jag går till butiken.

Om de ändå gjort något för andra än att bara sitta.

Fast va fan vet jag.
Jo att svenska politiker är lata och rika och tror dom e något.