Varför gnäller jägare när jakthunden blir attackerad?

Trådstarten handlade ju om varför jägare klagade på när deras hundar skadades, då de borde få skylla sej själv.
Huruvida det stämmer vet jag inte, jag kontrade enkelt med att det kan finnas rimliga förklaringar till varför man klagar, trots att man får "skylla sej själv"

Angående detta om att jägare gnäller när jakthunden blir offer för en rovdjursattack.

hogerspoket. Du måste väl ändå hålla med om, eller det behöver du inte om du inte har upplevt det så, att detta med gnäll om rovdjursattacker mot jakthundar inte helt är taget ur luften.

Om vi säger det så här. Det finns jägare, kanske mest ur den äldre ledet som hyser ett stort rovdjurs-hat. Rovdjuren ska utrotas, inte förvaltas. De gör ingen nytta och är konkurrenter både vad gäller viltmängd (läs kött) och dessutom kan de ge sig på hunden. Och tyvärr är det så, liksom det är inom alla aktiviteter och grupper, rötäggens åsikter, uttalanden och handlanden som sticker ut och ventileras i bland annat media.

Denna del, hoppas och antar jag, är en liten del av jägarkåren i norden idag. Vi andra jägare gnäller inte, utan konstaterar faktum med faror angående jakten. Men våra utsagor hörs inte, de säljer inte tidningar eller startar rykten och historier.
Själv miste jag min kära stövare i vinter, försvann under oförklarliga omständigheter. Möjligtvis rovdjursattack. Men det som ger sin in i leken, får leken tåla. Surt är det i vilket fall som helst.

Jag tycker inte att Le Grand Maître frågeställning är tagen ur luften. Han har en poäng, men han behöver också förstå att hans poäng inte är något som genomsyrar hela jägarkåren!

Ha det bra, och njut av våren!

Alltså, vad jag har försökt förmedla är att jägare generellt inte 'gnäller' när deras hundar skadas av det villebråd de jagar (eller i trafiken).

Att man som hundförare har synpunkter på att deras hundar attackeras av varg under jakt efter något helt annat har jag full förståelse för, och har svårt att se det som 'gnäll'.

Men som sagt, jag jagar inte själv i vargmark - utan jag stöter bara på gaupa och bjäen. Möten som jag, personligen, uppskattar (även om det naturligtvis kittlar i magen).

Jepp. I detta är vi rörande överrens.

Min bild är att med en vettig vargförvaltning så hade vi sluppit merparten av vargattackerna och fått en mycket större acceptans för vargen.

Precis som med 'bjäen' - det är ju oerhört få människor (jägare och ickejägare) som har några större synpunkter på björnstammen. Eller lodjursstammen för den delen.

Även i detta är vi rörande överrens.

Även om jag tror att merparten av dem som berörs av vargar hellre ser en fungerande förvaltningspolitik än status quo...

Jag beklagar. Jag vet precis hur det är. Vi miste en überduktig unghund för ett par år sedan.

Rovdjur var dock inte inblandade, utan det var trafikrelaterat. Det ändrar dock inte faktum att det var jävligt knäckande, alldeles oavsett hur mycket det är en del av jakten.

Vilket egentligen är min poäng. Att beskriva det som 'gnäll' är oerhört förklenande, och tyder på ringa insikt i relationen hund/förare.

Möjligen är du dock mer stoisk än jag.

Som tidigare sagts, svepande generaliseringar blandat med direkta felaktigheter är, imho, inte en bra grund för en diskussion.


Du med. Hoppas du har ny valp på g.

Så om man får punktering,tappar sin mobiltelefon,får en parkeringsskada,eller annat som kommer på ett eller annat vis kosta dig tid,eller pengar,eller både och,så är det OK att "gnälla"?

Men om en jägares hund,som troligtvis kostat en god summa pengar,en hel del tid att fostra och lära,samt att de ofta kan ses som familjemedlemmar,blir skadad,eller dödad,nej då är det bara att "hålla käften" och "skylla sig själv"?

En mer korrekt analogi hade varit att trafikanten ger sig ut i trafiken i syfte att skapa trafikolyckor. Precis som jakthunden används i jaktsyfte. Och då får man givetvis skylla sig själv om det slår åt andra hållet, dvs. om jakthunden skadas eller trafikanten själv blir lidande vid en olycka.

Tack. Beklagar även din sorg.



Haha, nej, jag är inte stoisk. Jag är en blödig jäkel.

Dock anser jag att denna debatt är aningen...svår. Först och främst måste vi definiera och komma överens om vad "gnäll" är. Och det är i princip omöjligt, eftersom gnällande, och vad som anses vara gnäll, både är relativt och individuellt.

Jag personligen tror, att de som uppfattas som gnäll av icke-jägare, men också jägare utan hund, är i själva verket ett uttryck av sorg. För i allra flesta fall, tror jag att det är så. Sorg och maktlöshet över att jägaren har förlorat, eller fått sin kompis och kompanjon skadad.

Så för att svara på TS fråga. Varför gnäller vi???

Jag kan endast svara på frågan för min egen del. Jag gnäller för att min kompis, som jag håller så kär, har skadat sig eller dött. Och jag är helt maktlös inför faktum, och det finns inget nu i efterhand som jag kan göra för att ändra på situationen. Trots att jag i mitt huvud ältar om och om igen varför jag inte gjorde så, eller gick en annan väg istället.
Trots detta kommer jag att återigen utan tvekan att koppla lös hunden. För detta är något både hon och jag älskar och gör mest av allt i världen.

Smörigt värre blev det där. Men så är det, för mig.



Har två töser kvar i ledet. Men det blir nog en valp snart.

Jag tror få icke-hundförare förstår hur viktig jaktbiten är för jaktraserna, oavsett om vi pratar jämtar, laikor, trädskällare ,rådjurslimpor, stövare eller what-not.

Lyckan man ser i hunn när man släpper den på premiärdagen, och inte minst bandet som formas mellan förare och hund.

Tillfredställelsen i hunden efter avslut, eller varför inte glädjen i upptagsskallet.

Det är trots allt dessa rasers raison d'être, och det de älskar allra mest.

Så sant!

Men trådens absoluta höjdpunkt hittills: "rådjurslimpor". Haha...herregud..gjorde min kväll...

Ja, och det ligger i gevärets natur att bli avfyrad - men det bryr sig inte om Vad det avfyras mot.
Så ditt argument att jakthundar bara är glada när de får användas som jaktredskap är bara något du intalar dig själv, för att stilla ditt redan dåliga samvete.

Och OM du tänker fortsätta med dina "raison d'être" så är ju vargens syfte att äta andra djur - inklusive jakthundar. Och det innebär att jakthundens Egentliga "raison d'être" är att bli slukad av vargen.
Så tänker du fortsätta med de billiga poängerna måste du också erkänna just det. Vargen är toppen av näringskedjan, och har inga naturliga fiender. Jakthunden r et naturligt skrovmål för vargen alltså. Så enligt din argumentation kan du helt enkelt inte gnälla om detta. Det är alltså något du helt enkelt måste acceptera, eller lämna hunden hemma.

Och med take på hur du ständigt formulerar dig har jag svårt att se att du överhuvudtaget känner något "band" till din hund. Inte när du skriver om "relationen hund/förare" och identifierar dig som just "hundförare."
Vad för "band" - förutom kopplet - menar du att du har till din hund, och hunden till dig?

Det här "gnället" jag pratar om handlar kanske itne ens om den sorg över en kamrat du försöker så det till - kanske det bara handlar om förlusten av ett arbetsredskap? En ekonomisk och tidsmässig förlust alltså?

Vi kan ju jämföra med de band som finns mellan husdjursägare och vanliga hundar/husdjur - och då ser vi att inte någon av dem hade kunnat tänka sig att riskera sina djurs liv och lem genom att medvetet skicka dem in i vilddjurens gap.
Om de råkar ut för rovdjursattacker uttrycker de stor sorg. Inte gnäll!

Men om jakthunds"förare" råkar ut för samma sak ser de det som en ekonomisk förlust - och Gnäller.
På samma sätt som tex boskapsuppfödare som råkar ut för rovdjursattacker - de ser det som ekonomisk förlust, och Gnäller!

"Banden" det är tal om är alltså inga normala band, som alla vanliga djurägare har med sina djur - utan "banden" här är uteslutande "band" i stil med antingen Koppel eller Taggtråd/Elstängsel.

Så du har rätt, jag förstår mig inte på ditt tal om "relationen hund/förare", jag förstår mig inte alls på den relationen

Men DU däremot - du förstår dig ju verkligen inte på den normala och naturliga relationen "husdjur/människa", och du förstår dig verkligen inte dig på de band som uppstår mellan dem.
Ty hade du förstått det, då hade du aldrig medvetet skickat din vän rakt in i ulvens mage.

Hogerspoket känner sig naturligtvis träffad av kritiken, det är därför han går till motattack med personangrepp etc.
Hade han å andra sidan inte känt sig träffad så hade han kunnat diskutera mycket mer distanserat - och dessutom vågat sig på att bemöta det tråden faktiskt handlar om.

Och det är precis som du skriver, själva det orimliga gnället jag ifrågasätter. Det så konsekvensomedvetna i att inte se vad själva verksamheten de sysslar med faktiskt handlar om.

Jag skrev om Disneyfierad djursyn hos de jägarna, där de verkar ha en syn på skogens djur som jägarens eget skafferi, där djuren inget hellre vill än att hamna på jägarens söndagsmiddag.

Och har man en sån syn är det väl inte så konstigt att man börjar gnälla om de (djuren) börjat streta emot, vägrar inpassa sig i jägarens Disney-värld.
Och Ännu värre, ännu värre blir det om djuren vänder på spelreglerna. Börjar jaga jägaren, eller dess hundar. Och äta opp dem. Då ska det Gnällas.

Men Gnäll räcker inte, som du också skriver.
Rovdjuren ska ju också utrotas.
Och även där ser vi denna enorma, episka, brist på konsekvenstänk.
Tex när vargmotståndaren lägger ut gift, ofta som hämnd för en rovdjursattack (på tex jakthund).
Att det giftet kan påverka långt fler djur än bara tex vargen, det tänker de inte på. Rävar, mårdar etc och fåglar stryker med och dör plågsamt och utdraget. Tillomed Jakthundar kan äta av giftet.
Så de lägger alltså ut gift för att hämnas för en varg som tuggat på en jakthund - och en jakthund äter av giftet ...

de motiverar sitt giftande med att "ingen vågar skicka ut jakthundar i skogen längre"
Dvs SÅ mycket Gnäller de för att jakthundar kan bli tagna av rovdjur.

Om de Inte hade gnällt, så hade de helt enkelt Accepterat naturens lagar. Men de vill itne acceptera naturens lagar.

Titta på Vargkriget, för att få höra just det Gnäll jag talar om.
https://www.youtube.com/watch?v=34D7sn7-1QE


Hogerspoket tramsar med saker som att tex märka ord. Han Gnällde tex över mitt ordval "vildssvinsnäste". det tyckte han inte om, han tillomed räknade hur många googleträffar ordet hade ...
Men är det inte lite märkligt att en person med så stort intresse för ords betydelser samtidigt själv omdefinierar sina handlingar - bara för att de ska bli så smärtfria för hans samvete och hans konsekvenstänk som bara möjligt?
Dvs han använder sig tex av ord som "fälla byte", istället för "döda haren" tex.
Är det inte lite märkligt?
Jägare brukar ofta ondgöra sig över hur liten kontakt och hur litet medvetande den moderna bortskämda storstadsbon har om "naturen" och "hur fjärmade vi är" från den.
samtidigt använder de just Fjärmande terminologi som "fälla byten" etc.
Jämför med hur tex forntidens människor levde i samklang med just "naturen" och hur de var fullt medvetna om vad de gjorde, fullt medvetna om att de faktiskt släckte djurets liv. Hur de respekterade djuret och dess liv så mycket att de tillomed medvetandandegjorde och högtidshöll själva dödandet.

Medan hogerspoket och de moderna jägarna skryter om hur nära de står "naturen" - samtidigt som de fjärmar sig från den genom att omdefiniera det de gör. "Fälla byten".

Återigen - Disneyfierad naturuppfattning.
Ändå pekar de med hela handen på sitt eget värv som något som "är närmare naturen", och tror att de kan lära oss något.
"Fälla byten" ... Varför försöka få det till något annat än det är?
Varför försöka ändra ord på en sysselsättning om man nu står för det? Varför försöka snälla till det?

det leder ju bara till just sådan inkonsekvens som tråden handlar om. Dvs hade jägarna varit fullt medvetna om vad de gör, så hade de antingen inte skickat ut hunden i riskfyllda miljöer, eller åtminstone varit medvetna om det och inte Gnällt över det oundvikliga!

Men när tillomed Jägarförbundet går i spetsen för att försöka presentera jakt som Disney ... inte visa blod, inte använda ord som "kan misstolkas," dvs inte berätta sanningen utan istället använda harmlösa förskönande omskrivningar.
http://blogg.jagareforbundet.se/2014...ild-av-jakten/

Ja, då tror ju fler och fler - även jägare - att det bara är någon slags Disney-film.
Det är att sälja inkonsekvens.

Eller det kanske är det utmärkande draget för jägare - inkonsekvens??
Är det därför de blir jägare, är det därför de är jägare?

Även Jägarförbundet Gnäller,
och förväntar sig dessutom att läsaren ska tycka synd om dem.

"Att hitta min hund dödad och halvt uppäten är en av mina värsta mardrömmar och borde vara så för de flesta hundägare. Den plåga och skräck som hunden utsätts för gör mig alldeles kall inombords. Men den som äger en jakthund och vet vad jakt är har också full förståelse för att en jakthund måste få jaga för att må bra.
Idag är ekvationen svår att få att gå ihop i Värmland."
http://blogg.jagareforbundet.se/2014...jagarna-sorja/

Det var alltså Jägarförbundet som skrev: "ekvationen svår att få att gå ihop."

Ja, naturligtvis är det svårt att ihop ekvationen.
Jägareförbundet skriver här att jakthunden bara mår bra om den får vara jakthund, dvs utsätta bytesdjur för "plåga och skräck."
Men vargen har inget alternativ - den Måste äta djur, utsätta dem för "plåga och skräck."
Jägaren HAR ett alternativ, de behöver inte släppa ut sin hund i skogen.
Ändå gnäller de när hunden blir vargmat - och förstår inte alls varför folk ifrågasätter detta inkonsekventa beteende.

JA - vi förstår mycket väl att hundägaren, även jakthundägaren, blir ledsen om jakthunden blir tagen av vargen. Vi förstår det så mycket att vi aldrig hade släppt iväg våra djur där de riskerade bli vargmat.

Därför förstår vi inte hur jägare kan göra så med de hundar de säger sig värna om, tycka om, ha "band" till..
Som Jägarförbundet skriver: "Idag är ekvationen svår att få att gå ihop!!!"
Vidare Gnäller Jägarförbundet: " Eller är det bara jägare som inte har rätt att sörja?"

Och jag frågar: Varför tror du att du har Rätt att sörja när du medvetet riskerade din hunds liv?

Gnäll inte. Håll hunden hemma om du är rädd om den. Respektera naturens lagar och vilkor. Inse din plats i naturen och låt vargen få lov att vara varg, få lov att vara det alfadjur det är menat att vara. Men då måste du som jägare Ödmjuka dig, och inse att naturen har Sin gång