Igår fick vi bevittna kanske årets kvalitetsmässigt bästa Allsvenska match trots 0-0 på resultattavlan. Allt andades bara kvalité i varenda situation på något sätt. Det var mycket högt tempo, bra passningsspel, fina individuella prestationer från i stort sätt alla 22 man på plan och två mycket disciplinerade lag som aldrig riktigt gick bort sig. Kan tänka mig att det som tränare måste varit en väldigt intressant match att studera.
Jag är så oerhört imponerad av mitt DIF! Helt förbluffad över vad Pelle lyckats skapa med i princip ett helt nytt lag. Min omedelbara känsla efter matchen var att det här var Allsvenskans två bästa lag som möttes. Jag säger inte bästa individuella spelare eller bästa trupper, det ståtar nog fortfarande MFF med, men det här var verkligen två mycket skickliga lag som möttes och jag tror det kommer räcka långt. Inte bara för IFK utan även för Stockholms Stolthet!
Tittar man lite längre fram tycker jag det finns risk för många av topplagen att tappa flera viktiga kuggar i laget. Jag ser samtidigt inte att DIF ska kunna tappa särskilt många. I stort sätt allt kommer på transfersidan i DIF i sommar, kretsa kring Mush vara eller icke-vara och det är ju tveklöst lagets viktigaste kugge, men det är som sagt endast en kugge... En kugge, oavsett hur viktig komponent den är, går att byta ut. Om det nu skulle skita sig med Mush... Vad säger att BoA inte skulle kunna hitta något nytt lika bra? Med tanke på hur extremt bra BoA lyckats med årets värvningar, vad säger att han om Mush försvinner, inte skulle kunna kicka ut SebA eller Jawo och sen kunna värva in två-tre nya anfallare, varav en är ett nytt guldkorn i samma klass som Mush?
DIF har i år en bredd på truppen vi inte varit i närheten av sen guldåren. Att U21-landslagsmannen Karlström inte ör ordinarie och har snubbar som Fredrik Stenman och Stefan Karlsson på bänken... Det är smått ofattbart för mig som följt DIF slaviskt under kräftgången de senaste åren. Vi saknar dock en riktigt vass anfallare till utöver Mush för att vara det där riktiga topplaget även truppmässigt. Jag tvivlar på att det kommer redan i år, vi lever trots allt ändå inte i MFF's ekonomiska verklighet, men jag är övertygad om att den snubben kommer dyka upp till nästa år. Faktum är att jag tror att han redan finns i truppen i form av Sam Johnson, men det är tydligt att han behöver mer tid att utvecklas för att växa in i rollen som allsvenska stjärn-anfallare.
Den här höstsäsongen tror jag kommer bli otroligt spännande för alla oss Djurgårdare. Vi har bevisat att vi har ett spel värdigt ett topplag när vi är i form. Hur länge det varar är dock en av frågorna man ställer sig. Som läget är nu, med det självförtroende vi har i hela föreningen, ser jag inte riktigt var det ska sluta. En annan fråga man ställer sig är också; beror det bara på form då? Vi var de facto, dåliga mot bottengängen HBK och Åtvid, men lyckades ändå ta oss där ifrån med tre poäng efter sena mål. Något av ett topplags signum. Var det formen eller klass som fällde avgörandet? Med den utveckligen hela föreningen stått för senaste året... vad är det som så bestämt säger att det ska ta stopp nu? Vad säger att PO med ytterligare tid inte skulle kunna utveckla laget och spelet ännu mer?
En snabb utveckling behöver inte nödvändigtvis ta stopp bara för att man når toppen...
Det som talar emot oss är att vi inför säsongen precis som vanligt var helt otippade och fortfarande sågs lite som ett skämt. Vi inledde precis som de flesta väntat sig, svagt och med ett svajigt spel och en del oflyt. Ett bottenlagen signum och folk fnittrade lite glatt åt hur Stockholms Stolthet återigen tog sig vatten över huvet. Vi började vinna och snacket om att vi bara slog bottenlagen drogs igång. Stockholms Stolthet hade börjat mopsa upp sig men det skämtet var nog fortfarande inte så mycket att bry sig om.
DIF började stapla segrar och snacket drogs igång om att Stockholms Stolthet hade fått in en lyckträff med Mush och att det antagligen inte skulle hålla mot bättre motstånd. DIF blev sen brutalt nedplockade på jorden i derbyt till allas förtjusning. Laget gick dock till mångas förvåning, ut och fullständigt körde över Gnaget i andra och åkte sen ner och imponerade igår stort i Götet. Nu har vi rättmätigt vunnit hela fotbolls-Sveriges respekt.
Det skulle kunna bli en stor nackdel för oss i höst. Helt plötsligt är det helt annat fokus på oss, helt annan markering. Pelle ska tackla en ny och obekant roll som topplag och bevakad, hur tacklar han och orutinerade spelare det?
Blir den vunna respekten vårt fall...? Eller växer vi ytterligare av det...?
Hela det här inlägget stinker att den optimism som genomsyrar hela vår förening just nu. Vi fortsätter surfa på den här vågen och får se hur långt den räcker!
Klart är iaf att alla vet att Djurgården är inte å leka mé!