Se bara här hur det exploderade för att man sa att Velvet Underground är överskattade. På ett ganska tydligt sätt har jag ju rätt eftersom det kommer en massa som menar att man är ute och cyklar och dumförklarar en. De är ju nästa löjligt överskattade verkar det som. Om det inte är att vara överskattad när en massa människor går till direkt motattack och tycker man är totalt ute i det blå för att råkar tycka att ett band inte skapat musik som man faller för, så vad är det då att vara överskattad? Velvet Underground-fans verkar nästan sekteristiska. När människor höjer upp saker och ting till skyarna som om det vore oantastligt brukar man prata om fanatism, men inte när det gäller rockmusik inte. Här är det fritt fram för dyrkan. Nej, nej, rör inte min rockgud. Jisses.
Morgondagens musik kommer förmodligen lämna detta dyrkande bakom sig. Det är bara gubbar och barn som dyrkar musiker i framtiden. Vi matas med så mycket information hit och dit. Förr fick man leta skiten av sig för att få tag i viss musik, i dag är det bara klicka in på datorn eller telefonen. Tillgången är inte längre ett problem och mystiken kring musikerna kommer dö ut. Rocken är som alla andra religioner, den har en blomstringstid och ett förfall.
Många beklagar att rocken är död, att det är marknaden som tagit död på den. Jag tror inte det är hela sanningen. Jag tror det helt enkelt är så att det blir svårare och svårare att skapa en myt kring sig själv som folk köper. Jim Morrison hade aldrig kommit nån vart i dag,lika lite som Jesus gör det, inte för att musik blivit en marknadsvara, utan därför att människor har helt enkelt inte behov av att skapa sig nån jävla ikon när de själva har alla möjligheter att förverkliga sig själv på ett helt annat sätt än på 60-70-talet. Han skulle helt enkelt inte konkurrera med allt annat som i dag finns och erbjuds människor.
Att gå in i en skivbutik i dag känns nästan lika märkligt som att visas i en kyrka som ateist. Känn på den ni.