Dick Harrison - okonventionell historiker eller mysko linslus?

Tack för ditt svar. Mycket märkligt att ni inte fick veta varför föreläsningen genomfördes. Jag undrar också om det är vanligt att familjemedlemmar plockas in på universiteten för att undervisa. För mig känns det som ett solklart fall av nepotism. Om nu vampyrer och diverse sjuka individer i historien är av vikt finns det ju t.ex. en person som nyligen har doktorerat i ämnet och som troligtvis hade kunnat gästföreläsa. Men då blir det å andra sidan inga extrapengar i Harrisons hushållskassa eller en rad i fruns CV.

Det verkar som om herrn krattar manegen för frun igen. Tydligen kan hon inte klara sig själv. Fru Harrison kan ju inte ens bo på egen hand, utan måste med på hans resor jämnt och ständigt inom och utom landet och gratisäta, klaga på hotellrum och höga inträdesavgifter på muséer. T.o.m ut på Östersjön skulle hon trots att hon inte gillar båtresor. Kanske fick hon käka sig mätt på arrangörens bekostnad i vart fall.

Skriver professor Harrison på SVD- brännpunkt, då ska mrs Nobody också med. Boken om vampyrer kom garanterar ut på Norstedts via makens förbindelser. Det måste ha stigit henne åt huvudet, för hon ville sedan att boken skulle marknadsföras med tevereklam... Register- och korrekturjobben har kommit från makens förlag (bokprojekt) likaså.
Om det finns minsta möjlighet att göra något i makens fotspår, så gör hon det. Och oavsett vad maken tema är, ska hon ha med vampyrer och gärna Gilles de Rais, medeltidens värsta massmördare och satanist. Det ska studenter i Caen ta del av, det ska besökar på Sagomuseet ta del av och jag har för mig att hon t.o.m försökte få in det temat i årets nummer av Julstämning som paret skivit för.
Maken föreläser på Rotary. Frun följer efter håller en vampyrföreläsning för gubbarna i Båstad. Kanske ett gäng sadister som går i gång på lite Gilles de Rais? Nu skrivs det en lärobok i historia för Liber. Ska hon få in vampyrer där också månne? Så att vi kan råda bot på kunskapsföraktet som råder i samhället.

Ingen orsak Det finns mycket nepotism på universiteten. Det är extremt svårt att göra karriär som historiker i Sverige. Historiska institutionen har kanske har 1-3 platser till doktorander, som mest, per år. Stöter du dig med fel person ryker chansen och det bästa är att vara släkt med någon eller smöra sig till en plats, om man inte är helt outstanding. Jag vet flera fall där föräldrar arrangerat så att barnen efterträder dom och antas till doktorandutbildning.
Det är inte konstigt att den konkurrens som finns skapar nepotism, ett behov av att marknadsföra sig själv, ta andras material och en kultur där vissa sablar ner varandra så fort tillfälle ges. Alla gör ju inte så, men de hamnar i skymundan, eller behöver längre tid för att nå samma framgång. Vissa orkar inte stanna kvar.
Det är det perspektivet man får ha när man ser till gästföreläsningarna, särskilt när det är tal om en person som bara har en sträng på sin lyra och bara ägnar sig åt mord, pedofili, nekrofili, blodbad, pålning och satanism. Publiken och efterfrågan är begränsad för sådana ämnen och det är jag nästan tacksam för Föreläsningen på kursen passade in på två punkter; medeltid och källor. Men den skiljde sig ändå radikalt från resten av kursen eftersom den gick så djupt in i två personers perversioner, två personer som inte är särskilt representativa. Det finns andra källor att diskutera.

Ju mer märkligare personer är, i sina intressen och hur de hanterar det de ägnar sig åt, desto mer begripligt blir det. Vi har undrat varför en professor i historia kan ge sig i lag med en person som DAS som kallar sig researcher. Jag har undrat varför H*rrison väljer att hantera andras källor på godtyckligt sätt och tota i hop en bok som är en hybrid på historia och "sanningen". Med ett resultat han till och med själv tar avstånd ifrån.

Förklaringen är att synen på de perversiteter paret fascineras av har skett för "länge" sedan. När de trivialiserar nutiden, nutidshistoria, färskt i minnet blir det inte lika underhållande och banalt. Det blir äckligt och empatilöst, för alla offer som råkar ut för perversa massmördare. Kan man trivialisera brottslingar som agerade som vampyrer är inget ett brott för vidrigt så länge det är perverst nog och tillfredsställer detta par. Jag undrar om inte forskning eller historia är en omskrivning för vad intresset för ämnet handlar om. Ämnet passar definitivt inte in i de fiiina salongerna.

Ju mer märkligare personer är, i sina intressen och hur de hanterar det de ägnar sig åt, desto mer begripligt blir det. Vi har undrat varför en professor i historia kan ge sig i lag med en person som DAS som kallar sig researcher. Jag har undrat varför H*rrison väljer att hantera andras källor på godtyckligt sätt och tota i hop en bok som är en hybrid på historia och "sanningen". Med ett resultat han till och med själv tar avstånd ifrån.

Förklaringen är att synen på de perversiteter paret fascineras av har skett för "länge" sedan. När de trivialiserar nutiden, nutidshistoria, färskt i minnet blir det inte lika underhållande och banalt. Det blir äckligt och empatilöst, för alla offer som råkar ut för perversa massmördare. Kan man trivialisera brottslingar som agerade som vampyrer är inget ett brott för vidrigt så länge det är perverst nog och tillfredsställer detta par. Jag undrar om inte forskning eller historia är en omskrivning för vad intresset för ämnet handlar om. Ämnet passar definitivt inte in i de fiiina salongerna.

På grund av att DH dök upp i andra trådar vill jag nu ha lite feedback om denne som jag tycker rolige historiker, prof i Lund, På spåret-vinnare , kakfanatiker mm. Han hade ett roligt sommarprogram för ett år sen.

Sen har han prickats för "sex-trakasserier" och skrivit ett förord till en bok där han med nyckelromanens teknik sätter åt de han inte gillar i sin akademiska närhet. Omskrivet i Lundagård tror jag.

Han gillar att bjussa på sig själv på folkliga förläsningar iförd munkkåpa, kanske även på mer seriösa tillställningar?