Immanuel Kants metafysik, tinget i sig

Oj vad schysst att tog dig tid till att göra en bild.

Tolkade din bild som att du omedvetet kokar ihop åskådningsformer och förståndsformer. Kategorilära, vilket är ett samlingsnamn för de två ovanstående, handlar om att kategorisera abstrakta tankar (entiteter), och möjligtvis se ett mönster i dem.

Saxat från wikipedia om skillnaden mellan förståndsformer och åskådningsformer.

Till exempel att objektivt kunna berätta om vad kärlek är? Det var ju lite ordande efteråt om definition av kategorier och åskådningsformer, men vad menar du med åskådningsformer då du vill ringa in det objektiva?

Tack för förtydligandet!Kan nog lättast förklara hur jag menar med en fruktansvärd mening. Kärlek är det som inte är det som kärlek inte är.
Analogt med tolkningar (jag har svårt med begreppen åsiktsformer och kategorier): Betrakta universum. Allt som finns. Tolka begreppet kärlek på alla möjliga sätt. Ta bort alla sätt som kärlek inte har tolkats på från universum. Ta även bort allt som inte har med kärlek att göra. Kvar är den objektiva kärleken.

Du menar att alla utfall av kärlek ekar i universum förutsatt att tid lagras? Inklusive att alla tolkningar som gjorts är det objektiva? Tror jag förstår hur du menar. Fast det är ju inget ting. Från början hade inget med kärlek att göra. Innan ordet hade praktiserats. Vi hamnar i en liten paradox. Hur kan du ta bort allt som inte har med kärlek att göra? Folk plockar olika variabler från kärlek hela tiden. Det är alltså svårt att veta vad man plockar bort.

Jag tolkar "tinget i sig" som något, som i bestämd form ligger utanför mitt medvetande. I den riktiga verkligheten (förutsatt att den finns). Den går självfallet inte att nå, därför kan vi inte få kunskap om tinget i sig.

Upptäck och tolka sedan precis alla objekt som inte är det objekt du söker. När du vet vad helheten är, och vad objektet du vill uppleva inte är, så kan du med uteslutningsmetoden säga vad objektet du söker är.

För att spinna vidare på det här; Hur vet vi att objektet är detsamma för alla rent upplevelsemässigt? Ett annat problem är hur objektet utanför ditt huvud svarar till oss och hur det är beskaffat. Vart kommer informationen ifrån?

Något som ligger utanför universum kanske petar in ny information/tankar till tinget i sig. Eller så är det någon avspegling på allas medvetanden som har olika form. Fast vi har väl samma problem där? Vart fasiken kommer de tankarna ifrån, från början?

Alltså, objektet i sig kan vi inte uppleva mer än indirekt tror jag. Att det är detsamma för alla rent upplevelsemässigt blir därför en icke-fråga, eftersom ingen kan uppleva objektet. Angående din andra fråga har jag funderat på det men inte kommit fram till något. Vi kanske inte kan veta?
Kan vi ens tänka oss något scenario där vi skulle kunna ta reda på om information petades in "utifrån"? Bokstavligt talat alltså. Om det är någon som petar in information utifrån kan vi väl inte ta reda på om det är utifrån eller inte, eftersom den enda informationen är den som finns inne i systemet.

Jämför med en av Gödels ofullständighetssatser: "Konsistensen hos ett formellt system, tillräckligt för aritmetiken, kan inte bevisas inom systemet.". Jag tänker mig något liknande: "Informationen i ett system, tillräckligt för att förstås inom systemet, kan inte bevisas komma inifrån eller utifrån systemet." Gränserna för systemet (gränserna för hur världen är beskaffad) är sådana att vi bara kan förstå det som tillhör upplevelsen av världen inuti världen och inte hur information flödar in eller ut från världens beskaffenhet. Väldigt djupt, hoppas att du förstår vad jag menar.

Tycker att de flesta uttryck bara ställer till det. Har med svårt att hålla reda på dem. De viktiga är att man greppar principen. Dock kan det vara rätt smidigt att använda dem ibland.

Du menar att alla utfall av kärlek ekar i universum förutsatt att tid lagras? Inklusive att alla tolkningar som gjorts är det objektiva? Tror jag förstår hur du menar. Fast det är ju inget ting.

Blir lite fundersam över ditt påstående: .

Från början hade inget med kärlek att göra. Innan ordet hade praktiserats. Vi hamnar i en liten paradox. Hur kan du ta bort allt som inte har med kärlek att göra? Folk plockar olika variabler från kärlek hela tiden. Det är alltså svårt att veta vad man plockar bort.

Jag tolkar "tinget i sig" som något, som i bestämd form ligger utanför mitt medvetande. I den riktiga verkligheten (förutsatt att den finns). Den går självfallet inte att nå, därför kan vi inte få kunskap om tinget i sig.

Jag tänkte att vi kunde diskutera Immanuels Kants idéer om "tinget i sig" i utbildande syfte. För jag är rätt säker, vågar jag påstå, att det är rätt många som inte riktigt förstår det här. Jag är en av dem. Det är det som tråden är till för, en kritisk - men pedagogisk - diskussion kring vad Kant menade med "tinget i sig" och vad hans metafysik går ut på. En diskussion där vi både kan lära ut och även ge perspektiv.

Till att börja med så kan jag börja skissa på hur jag förstår begreppet, varur ni som förstår er på Kant kan hjälpa mig (och andra) att förstå det hela på korrekt sätt. Som jag uppfattar det hela så menar Kant att vi inte kan få någon objektiv, förutsättningslös, bild av verkligheten. Detta på grund av att vi inte kan komma åt "tinget i sig", och "tinget i sig" är det som vi med fördel kan kalla för en objektiv verklighet. En verklighet som existerar oberoende av människans sinnen, således är inte Kant någon fullständig subjektivist som lutar sig åt solipsistiska verklighetsuppfattningar. Men vi kan som sagt inte komma åt "tinget i sig", alltså: så som den objektiva verkligheten är i sig självt utan mänskligt medvetande. Detta på grund av att vi måste kunna kategorisera verkligheten för att förstå den. Utan åskådningsformerna, begrepp såsom längd, form, avstånd, färg, lukt, bredd, storlek, så kan vi inte urskilja tingen från varandra och uppfatta dem. Vi måste alltså sortera våra sinnesintryck för att öht få någon verklighetsuppfattning alls. Utan åskådningsformerna så skulle vi inte kunna förstå någonting alls, men med åskådningsformerna så kan vi inte heller se "tinget i sig" då vår perception styrs av vår prioritering och sortering.

På så vis kan vi inte få någon direkt kunskap om omvärlden, utan kunskapen blir subjektiv. Och på grund av detta så är Kant mer intresserad av epistemologin -- till skillnad från senare fenomenologer som är intresserade av ontologin (Husserl, Heidegger, Sartre) -- då det är undersökandet av hur vi vet något som vi kan få fram sanningar och riktig kunskap om verkligheten, då "tinget i sig" är för oss främmande.

Denna metafysik kan i viss mån, lite motsägelsefullt kanske, bevisas empiriskt. Om vi ska delvis tro på Sapir-Whorf-hypotesen, att språket styr vårt sätt att tänka och uppfatta världen, så blir det tydligt att vår perception inte är ren och objektiv. Den är inte förutsättningslös. Där en 1400-talsmänniska i Sverige ser två nyanser av röd så ser vi samtida svenskar två distinkta egna färger, nämligen rosa och röd. Vår språkliga struktur och sätt att begripliggöra världen (diskurs) formar vårt sätt att uppfatta tingen och vi hamnar ytterliga längre ifrån "tinget i sig".

Vid det här laget får ni gärna rätta mig om jag har fel. Men frågan som jag ställer mig är vad det här har med det rena förnuftet som Kant ämnade att undersöka. Är det så att han ville göra oss medvetna om hur varken förnuftet eller erfarenheten kan avgöra hur verkligheten är? För förnuftet kan inte på egen hand ta reda på "tinget i sig" men å andra sidan så kan inte erfarenheterna det heller då vi inte har någon direkt, förutsättningslös, uppfattning om "tinget i sig". Jag tycker det här är en rätt spännande filosofi då det förutsätter att vi måste reflektera mer över hur vi får kunskap om världen; genom att kritiskt granska åskådningsformerna så kan vi nå kunskap om deras begränsningar.

Men hur ska denna kunskap nås? Hur ska vi bygga kunskap om vi inte kan få verkligt grepp om "tinget i sig"? Är det intersubjektivitet som är lösningen?

Vad är era åsikter om Kants "tinget i sig" och hans filosofi? Skulle vara intressant att diskutera detta med kunniga i ämnet.