Citat:
Ursprungligen postat av
ursprungsindian
Undersökningar i andel personer som vid tiden för undersökningen befinner sig i parrelationer och som hittat sin partner via Tinder säger dock ingenting om andelen användare på appen som hittar en partner. De som aldrig hittat en partner blir ju aldrig tillfrågade.
Det är som att undersöka hur stor andel rökare som får lungcancer genom att fråga folk med lungcancer om de fick det av rökning.
Nu finns det ju faktiskt en uppgift om att två tredjedelar av amerikaner uppger att deras nuvarande förhållande startade på en dejtingapp. Det kan vi kalibrera mot att hälften av alla amerikaner i åldrarna 18-34 hade en "stadig partner" 2018 (hittar bara nyare data för äktenskap - enligt den var 2022 50% av kvinnorna och 40% av männen i åldersgruppen 25-34 gifta eller hade varit gifta.
I åldersgruppen 18-34 i USA så finns det - lite grovt räknat - drygt 75 miljoner människor. Om vi antar att ungefär hälften av dem är i en relation nu med (den siffran kan dock tänkas ha sjunkit en bit till) så innebär det att cirka 25 miljoner personer bara i den gruppen har träffats via nätet. Eftersom Tinder enligt undersökningen står för en betydande andel av dessa kan vi vara säkra på att åtskilliga miljoner yngre amerikaner träffat sin partner där.
Observera att jag inte är ute efter att påstå att det inte finns några större problem eller att det inte skulle vara många som har svårt att träffa en partner idag. Och Tinder är på många sätt ett märkligt fenomen som jag inte är säker på om det har fler plus än minus totalt för den del av mänskligheten som letar nån att älska. Jag vill bara balansera upp den falska bilden av att Tinder och nätdejting är ett stort misslyckande på det stora hela taget. Mängder av människor träffar faktiskt en partner så. Däribland jag själv.
https://www.washingtonpost.com/lifes...antic-partner/