Citat:
Ursprungligen postat av
IvyJulep
Jag har tänkt på det där en hel del, och jag är definitivt rädd för att bli sårad. De flesta går ju igenom hela den processen i tonåren, man blir dumpad osv.
Men nu när man är snart 40 och aldrig har dejtat eller haft ett förhållande så är det ju annorlunda (inbillar jag mig i alla fall), för hur kommer jag ta det om det händer mig nu? Jag är ju inte naiv nog att tro att första gången jag börjar dejta någon så kommer det bli vi två resten av livet. Speciellt inte eftersom jag inte haft någon relation och inte har en aning om hur det funkar.
Jag kanske inte är mogen för en relation då om jag fortfarande är rädd? Eller måste man helt enkelt försöka ändå?
Var lite för snabb som ofta och utgick från det som är bekant för mig
Jag känner nog ingen som inte har haft någon relation, och då kan ju läget bli annorlunda kanske, om du inte har den upplevelsen sen du var ung?
Det behöver inte vara en nackdel att vara rädd, men som många säger så är det oftast bra att utmana sina rädslor om man anser att det är gynnsamt i längden.
Men såklart är du rädd att bli sårad, om du saknar den erfarenheten sen tidigare. Men jag gissar att det är svårare att få något att bli något och att hålla om man håller den andre på kyligt avstånd och spelar spel, men det är bara min personliga åsikt då jag inte gillar spel.
Andra i tråden har absolut mera erfarenhet just när det gäller dejting, så jag tror att dom vet bättre än vad jag gör, så detta är endast min hemsnickrade teori. Men jag tänker att det beror lite på hur man är som person också?
Om vi leker med tanken på att jag vill hitta någon via Tinder seriöst, och så spelar mannen svårfångad/kylig som en del förespråkar, det skulle direkt få mig att tro att mannen inte alls har något intresse i mig. Och ifall han inte verkar ha något intresse, varför ska jag lägga ner tid och energi på honom då? Visar han däremot intresse som jag visar honom mitt intresse, så är det på god väg att kunna bli något. Ge och ta