Askersund: Styckmordet på Lovisa Lindh, 2014-06-18

JH:s storasyster Frida berättar i vittnesförhör 140619, FUP s150-151, andra delen:





"ville bli veterinär och läkare"

I Veckans brott på SVT1 i veckan hördes en snutt av JH:s egenanmälan till polisen på kvällen 140618; jag upplevde inte alls JH stressad i det samtalet, snarare rapporterande, lite vag i själva gärningsbeskrivningen men angav ett par på minuten precisa händelser. (Hon hade i och för sig stoppats vid en hastighetskontroll under dagen, jag vet inte om det spelade någon roll för hennes framställan av tidpunkter, men jag upplevde det som ganska överlagd information från JH:s sida.)

Lite fler vittnesmål om JH:s person och mående, 140623; kompisen och arbetskamraten Rebecca berättar och ger kort sin uppfattning om JA som "lite vek" (FUP s153-, andra delen):







* Mitt tillägg: på mordkvällen 140618 alltså.

JA, "lite vek"; jag fick den upplevelsen av honom igår när jag började läsa FUP. Kanske den sortens förmodade vekhet triggar somliga kvinnors modersinstinkter och "mannen" ifråga kan glida fram och strula med flera under tiden.

JH:s mor Irene i vittnesförhör 140730, FUP s171-, andra delen, ger i korthet bilden av en helt normal uppväxt och utveckling:


Sanningen kanske inte kan sammanfattas så kort, från en enda källa, men det finns väl ej heller anledning att misstro informationen...




"alltid varit känslig mot sprutor" Tydligen inte värre än att JH försökte sig på en sprit- och läkemedelsinjektion i brottsoffrets hals à la Dexter.

Javisst, den där "lite-vek"-imagen lade han sig till med redan i tidig ålder,
han förstod redan då att den skulle bli användbar i framtiden.

Han visste att han skulle kunna utnyttja kvinnors "modersinstinkter",
så han kunde ha flera samtidigt som alla gjorde allt för honom.
Bakom den tårfyllda, nedbrutna fasaden döljer sig en liten rackare med horn,
som innerst inne triumferar sin framgång.
Eller?


Jösses, jag hade ingen aning om att det fanns så många manshaterskor/manshatare här.

JH:s fader Bo, FUP s175-, andra delen:



Så vad lär vi oss av detta case? Ett simpelt triangeldrama, men med en mördare som höjer ärendet till ett brottsmål. Så vad krävs då för att sakna spärren som sätter stopp för antisocialt beteende? Tillräckligt mycket affektering, egoism, hat och brist på respekt för andras liv? Om jag inte misstar mig så har crime passionnel/crime of passion haft en lite speciell status i många länders/kulturers rätt genom historien.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Crime_passionnel

Är många här i tråden som sagt att crime passionnel räcker mer än väl som drivkraft. Skillnaderna mellan kärlek och hat är hårfin, och i detta fallet har det antagligen gått ut över LL mest på grund av hur JA spelat situationen mellan dom när han sett till att stå utanför och låtit dom gå mot varandra istället. Som sagt hade det stannat vid ett mord och att hon lämnar lägenheten så hade det här fallet fallit i glömska för länge längesen.

Men nu blev det helt plötsligt unikt för att JH väljer att göra en transportstyckning. Här har antagligen det faktum att hon desperat vill skydda JA från inblandning eller bli misstänkt spelat in också i den drivenhet som hon uppvisat.

Men det går sällan så långt som till mord. Det vanligaste är väl självskade beteende?

Och ikke att förglömma , självskadebeteende är ganska vanligt bland hästtjejer.
Som jag skrivit tidigare , hästar är läkande djur och tryggheten med dem är ofta det som drar dessa tjejer.

Vad händer om tingsrätten inte delar åklagarens syn, dvs att JH bör dömmas för mord?

Då döms hon för ett annat brott, eller frikänns.

Så tingsrätten behöver inte välja mellan åklagarens rubricering eller frikännande, utan skulle t.ex kunna döma för grov misshandel eller vållande till annans död?

Ju mer man läser förhör och kollar vanorna.
Desto mer verkar hon ju varit under ganska hög stress.
På slutet sov hon inte alls , då var hon redan så inne i sin egen värld.
Ingen medicin , deprimerad och sjukt svartsjuk.

Det kan mycket väl vara så att hon fått en psykos och trott på sig själv.
Detta är ingen diagnos , det är mer att jag känner igen symptomen starkt.

Sedan tror jag inte alls att hon är så "kall" att hon inte känner ånger mm.
Hon mår nog fruktansvärt dåligt och vet att hon fuckat upp rejält.
Tror inte att det bara är pga att hennes liv är borta.
Det är minst lika mycket ångest.

JH har ju på alla sätt i alla fall ett halvår innan börjar halka in i en dålig vana med fest , nya killar , sabba för sig själv , stress , depression och tappar fokus på djuren , så gör man inte om man mår bra.

Att sedan hamna i sitsen med förhållandet fram och tillbaka var det som tippade henne över kanten. Då var det för sent eftersom hon inte sökte hjälp och dolde det för omgivningen.

Brottet är inte mycket att säga om , då var det redan för sent