Varför är inte alla arbetande par i småsamhällen rika?

Jag har hela livet bott i någon av Sveriges större städer, och sedan några år tillbaka bor jag i Stockholm. Jag vet ungefär hur ett typiskt singelhushåll i innerstaden ser ut och vilka utgifter man har. Genom vänner har jag en ganska god insyn i vad par i storstadsstadsmiljö har för utgifter och intäkter.

När jag träffade en kompis föräldrar i ett pyttelitet samhälle, insåg jag att de båda hade helt vanliga jobb, och ett helt vanligt hus i det lilla samhället. Men när jag hörde vad de tjänar, och när jag hörde vad huset kostade, så var marginalerna enorma. Så nu har jag gjort lite research på http://www.lonestatistik.se/ och kollat vad en rörmokare med några års erfarenhet tjänar, och vad en sjuksköterska med några års erfarenhet tjänar, och några andra "vanliga" svenssonyrken. I snitt tjänar rörmokaren 30 000 kronor, men det verkar finnas de som tjänar uppemot 40 000. Sjuksköterskor tjänar en massa de också, och de verkar tjäna mer i småsamhällen än i centrala storstäder (tillgång och efterfrågan på sjuksköterskor, antar jag?). Det är inte alls ovanligt att hushållet i ett jättelitet samhälle har löneintäkter på över 70 000 kronor i månaden! Tittar man sen på vad hus och bostadsrätter i dessa småsamhällen kostar, så är det ju småpotatis jämfört med storstäderna. Många av paren i femtioårsåldern köpte ju dessutom sitt hus när det var nästan gratis.

Ja, det behövs kanske bil och annat som en storstadsbo inte behöver i samma utsträckning, men med allt detta i beaktande, så undrar jag… Varför är inte de flesta "vanliga" småstadsbor mångmiljonärer?! De kan ju utan problem lägga undan tiotusentals kronor i värdepapper varje månad. Deras boendekostnader är ju extremt låga jämfört med vad det kostar att äga bostad inne i Stockholm. Att gå ut och äta lite då och då är svindyrt i storstäderna. I pyttesamhällena är det ju oftast bara kvarterskrogen och pizzerian som håller öppet.

Erfarenheter? Har ni föräldrar/vänner/syskon som lever som jag beskriver ovan? Vad lägger de sina pengar på? Är de rika? Varför/varför inte?

Känner en hel del som lever på sättet du beskriver. Däremot hade en ganska höga kostnader för huset (uppvärmning, ommålningar då det låg brevid en stor väg), de lagade sällan mat själva och de reste mycket. Ammorterade i princip inget på huset, så räntekostnaden bestod såklart. Visst levde de gott, men att de är speciellt rika tvivlar jag på.

En har inte jobb som ger större intäkter, de har det fint men kan inte lägga undan särskilt mycket pengar. De pengar som faktiskt blir över spenderas på små utflykter med familjen och ibland en skidsemster.

De tredje köpte huset billigt och har mycket låga kostnader för boende. De tjänar bra men lägger tusentals kronor varje vecka på mat. Dessutom gillar de viner som kostar lite mer, kan man väl säga. Ett par fina bilar på det och en resa varje år samt ett kommande renoveringsbehov gör att de inte heller lägger pengar på hög direkt.

Tror det hela handlar om att många anpassar utgifter efter inkomst i stället för att spara överskottet.

De jag känner i denna situation betalar av sina lån. De använder sin solida ekonomi för att ge sina barn bättre förutsättningar i livet. De jag känner är dessutom väldigt generösa, och brukar stå för bjudningar och högtidsmiddagar etc. för släkt och vänner.

Man ser ju även andra i samma sits, som använder överskottet för att finansiera ett dyrt specialintresse. Det är inte många stekare som skulle ha råd att tävla i dragracing t ex. En värld av möjligheter öppnar sig när man lämnar "stekartävlingen" i city.

Sedan så finns det ju en stor grupp människor i denna sits, som spenderar överskottet här:

http://www.gekas.se/

http://www.puttgarden.bordershoppa.se/#

Men det måste ju i så fall läggas i snitt tiotusentals kronor varje månad, det låter orimligt. Jag vet att alla inte tjänar så bra som jag beskriver, men det är definitivt inte någon pytteminoritet. Ser man på snittinkomsterna för de flesta svenssonyrken, i synnerhet i små samhällen, så är det ovan nämnda siffror vi snackar. Det ska ju mycket Gegås till för att alla pengar ska försvinna varje månad.

Har också funderat lite över detta. Min pappa bodde i ett mindre samhälle och han hade 0 kr i skulder på huset när han gick bort + en del värdepapper. Huset var ju inte värt så mycket och pappren var av den väldigt försiktiga sorten så de var i princip bara värda vad han betalat för dem. Jag skulle tro att många i den generationen i alla fall har gjort ungefär likadant. Betalat av huset, sparat lite och såklart betalat kontant för bil, båt och vad de nu har. Sen verkar det betydligt vanligare att minst en i hushållet jobbar deltid eller inte alls.

Sen gissar jag att jättevinsterna hos svenne-banan-reseföretagen till stor del kommer från den yngre generationen i de samhällena. Men det är kanske mest en fördom(?).

Det är den typen av familj som reser charter med allinclusive för 60000 om året.

Sen tillkommer senaste 60-tummaren och massa lådvin/whisky och entrecôte från maxi varje helg. Det torde bli en hel del till slut.

Livet på landet är väldigt bra ur en ekonomisk synvinkel. En vanlig månad då det inte händer något speciellt så kan vi lägga undan ca 25k. Det mesta går dock till att renovera huset och lyxa till vardagen. Vår totala boendekostnad uppgår till nästan 5000 kronor inkl. värme, vatten, lån, försäkringar m.m. De allra största och lyxigaste husen i trakten säljs för ca 1 miljon

Kanske fördomsfullt, men gamlingarna ute på landet kanske gömmer pengarna under kudden snarare än värdepapper

Något överdrivet, men det är mycket möjligt att bönderna inte har världskoll på aktier, fonder, etc och låter sig luras av bankens egna fonder.

I storstan är det ju essentiellt att spara på ett bra sätt, annars sitter man i skiten förr eller senare..

Det stämmer nog att folk i småstäder har ett annat konsumtionsmönster än i storstäder, men jag tror också en del av antagandet om inkomster i felaktigt. Medianinkomsten i Stockholm ligger runt 275 000 kr (en bra bit över 300 000 i t. ex. Danderyd eller Täby). I riket är det inte ens 200 000 kr. Boende i småorter har helt enkelt lägre inkomster än TS antar i trådstarten.

Det har "nästan alltid" varit en sanning att den sjunkande boendekostnaden för hus/bostadsrätt är den egentliga pensionsförsäkringen för äldre människor och detta oavsett var man bor även om skillnaden till viss del beror på om man bor i storstad eller "på landet".

Jag själv har äldre släktingar, runt 60-65, som i slutet av 70-talet köpte hus i mindre samhällen strax norr om Malmö, t ex Hofterup och Löddeköpinge, och dessa släktingar betalar i princip inget alls i boendekostnad idag. Är man inte en 65-årig utsliten byggnadsarbetare med sjukpension så står man dessutom kanske på toppen av sin lönekarriär.

Om vi sedan går till mina föräldrar som köpte ett "fint" hus i Malmös bästa egnahemsområde (Bellevue) så är dom i en liknande sits även om deras hus från början var rätt mycket dyrare.

Ser vi sedan på pensionärsparet som tillhör arbetarkollektivet i Malmö och som alltid bott i hyreslägenhet i MKB (Malmö Kommunala Bostadsaktiebolag) så är dom självklart i en mycket sämre sits ekonomiskt. Deras hyra ökar varje år och avlider den ene så måste sannolikt den kvarstående flytta för att få ner hyreskostnaden. När det gäller mina släktingar så är deras sits mycket bättre. Dom kan sälja sitt hus för 4 miljoner och får därmed en bra pensionsförsäkring.

Nyckeln är alltså att ha bott länge i sitt hus/sin bostadsrätt. Då krymper boendekostnaden efter några tuffa år och med tiden bor man "nästan" gratis och speciellt gäller det på mindre orter med lägre huskostnader.

Jag personligen kan tycka att det finns en inbyggd orättvisa i det här systemet även om man skall undvika att förenkla argumenten.

Orättvisan ser man när man studerar bostadsmarknaden. Nya bostadsrätter säljs nästan enbart till yngre människor som antingen har föräldrar med gott om pengar, ungdomar med arbete som toksparat ett antal år eller äldre människor som sålt sitt stora hus och nu vill ha en mindre men gärna exklusiv bostadsrätt.

Dom som blir över är ungdomar som har svårt att komma in på arbetsmarknaden, ensamstående föräldrar med barn, lågavlönade eller invandrare som hamnat i ett "vacuum" i samhället.

Jag och min familj skall inte klaga. Vi bor i ett stort eget hus, arbetar och tjänar bra och våra barn slipper gå i skolor där utbildningen är satt på undantag.

Men riktigt rättvist är inte det här systemet. Vi bygger upp inkomstskillnader mellan människor på ett sätt som inte är helt sunt.

Det är precis den bilden jag fått av landet när jag sett mig omkring och räknat på det hela. Om man en vanlig månad kan lägga undan 25 000 kronor, och köper någon indexfond för slantarna, så är man ju miljonär på mindre än ett decennium.