Jag känner att det är relevant att skriva om hur ologiska och oförnuftiga ateister tycker är i grund och botten. Jag har kommit fram till den slutsatsen att ateister har personliga anledningar till att inte tro på Gud. Det handlar således inte om att vetenskapen har bevis på att Gud inte existerar, inte heller handlar det om att Evolution i den bemärkelsen som Darwinismen påstår, har ägt rum. Det handlar vidare inte om att de vet bättre än troende eller att de förstår Darwinistiska teorier bättre än troende. Det hela är på en personligt plan. Det kan vara någon som har förlorat en mor, en far ett syskon, en vän eller någon som bara tycker att livet är hårt och orättvist. I sin frustration börjar de att gapa och skrika åt himlen och åt källan som allting är beroende av. Men källan skulle aldrig lägga på oss människor bördor som vi inte kan bära. Vi kan bli nedstämda och ledsna över morfars eller någon annan anhörig eller väns bortgång men bördan kan vi bära, livet går vidare, vi blir starkare och uthärdar. Det finns och har aldrig funnits någon teori som har kunnat omkullkasta religioner. Det är bara en illusion och önskan från ateisterna. De använder uttryck som '' En gubbe som sitter på molnen'', ''skydaddy'', '' en person'', eller andra attribut som de själva har hittat på om Gud. Ateister är väldigt dåliga på att förstå filosofiska argument och reflektera över dem.
Hela tiden pratar ateister om vetenskap och att de är de enda som de förlitar sig på men vad de inte förstår eller vägrar att erkänna och medge är att även vetenskap är en tro på den personliga planet. Låt oss ta ett exempel; Om en vetenskapsman säger att de har hittat en partikel som färdas snabbare än ljusets hastighet och detta undersöks vidare och till slut så hittar man flera andra källor som bekräftar samma påstående så innebär det alltså att ateisten har förlitat sig på vetenskapsmannen och de andra källorna. ateisten har inte sett eller undersökt med egna ögon om det verkligen existerar en partikel som färdas snabbare än ljusets hastighet, inte heller har han experimenterat om så är fallet. Alltså handlar det om att tro på vad andra källor säger om ämnet. Ateismen är en ideologi och en tro, precis som religion, detta oavsett om ateisterna själva påstår att ateismen innebär just motsatsen, nämligen frånvaro av tron på Gud och att ordet härstammar från grekiskan osv. Det är en tro och det förstår ateisten men vägrar medge.
Ateisten tycker att Gud är orättvis eftersom världen är orättvis. Men vi människor skapar vår värld. Vi har inte fått bära en börda som är tyngre än vad vi kan bära. Vi kan göra mycket bättre själva för att få bort orättvisorna i världen. Gud behöver inte ingripa här eftersom vi själva kan med hjälp av kunskapen och förnuftet vi har fått från Gud, alltså argumentet om att Gud existerar inte eftersom världen är ond håller inte i längden. Vidare säger ateisten för sig själv samtidigt som han putar med läpparna och kliar sig i nacken och för att avsäga sig allt ansvar som Gud har ålagt henne och för att slippa oroa sig för denna tanke; fortsätter ateisten hävda och säga för sig själv att eftersom Gud straffar en i en evighet är en sådan Gud inte värd att dyrka eller tro på. Men en rättvis Gud måste straffa lika mycket som han ger kärlek. En Gud som behandlar en mördare och en munk tex för att illustrera det hela, är en orättvis Gud. En människa som har tagit en annan oskyldig människas liv jämställs inte med en som ägnar hela sitt liv för Gud. Behandlar Gud både lika så är Gud orättvis och Gud är rättvis. Den bästa domaren! En som hjälpar andra i nöd kan inte jämställas med en som tar från andra genom att lura och bedra. En Gud som behandlar de lika är inte rättvis men Gud är rättvis. Gud är den bästa domaren!
Ateister är väldigt snabba i sin arrogans att påpeka om storlek och avstånd när de hänvisar till Gud. Men de ateisten inte förstår är att tid och rum är fenomen som vi lever och verkar i och i enlighet med. Till sist ställer ateisten en fråga som är helt obetydlig och irrelevant. De frågar; vem har skapat skaparen? Först och främst innebär detta att de, om det är för en stund, leker med tanken att skaparen finns endast för att få ställa denna torftiga fråga. Först förnekar de skaparen för att sen erkänna honom endast för att ställa frågan. Men det enda svaret på frågan är att Gud har inte skapats utan har alltid funnits och detta kan man bygga vidare på så att man faktiskt får tyst på ateisten här. Om ateisten ändå fortsätter och vill argumentera vidare så är det enkelt. Säg att det är X som har skapat skaparen men vem har då skapat X? Om Y har skapat X, vem har då skapat Y? Detta kan man fortsätta med i alloändlighet om man inte vill sluta vid en punkt och medger att visst skaparen till X, Y och alla andra skapelser måste alltid ha funnits bortom tid och rum.
Det finns mycket ateismen inte medger men min slutsats är ändå att de hela beror på trauma som de har varit med om och de flesta av ateisterna har personliga anledningar till sin Gudsförnekelse. Det som är glädjande är att andlighet är ett fenomen som håller på att komma tillbaka och ateisterna håller på att tappa fotfästet trots ivrigt försök från individer som Dawkins och några andra till att sprida sin tro och ideologi men godheten kommer besegra ondskan. Ibland tar det tid men sanningen kommer alltid att segra och detta är något som historien, religionen och förnuftet kan bekräfta.
Hela tiden pratar ateister om vetenskap och att de är de enda som de förlitar sig på men vad de inte förstår eller vägrar att erkänna och medge är att även vetenskap är en tro på den personliga planet. Låt oss ta ett exempel; Om en vetenskapsman säger att de har hittat en partikel som färdas snabbare än ljusets hastighet och detta undersöks vidare och till slut så hittar man flera andra källor som bekräftar samma påstående så innebär det alltså att ateisten har förlitat sig på vetenskapsmannen och de andra källorna. ateisten har inte sett eller undersökt med egna ögon om det verkligen existerar en partikel som färdas snabbare än ljusets hastighet, inte heller har han experimenterat om så är fallet. Alltså handlar det om att tro på vad andra källor säger om ämnet. Ateismen är en ideologi och en tro, precis som religion, detta oavsett om ateisterna själva påstår att ateismen innebär just motsatsen, nämligen frånvaro av tron på Gud och att ordet härstammar från grekiskan osv. Det är en tro och det förstår ateisten men vägrar medge.
Ateisten tycker att Gud är orättvis eftersom världen är orättvis. Men vi människor skapar vår värld. Vi har inte fått bära en börda som är tyngre än vad vi kan bära. Vi kan göra mycket bättre själva för att få bort orättvisorna i världen. Gud behöver inte ingripa här eftersom vi själva kan med hjälp av kunskapen och förnuftet vi har fått från Gud, alltså argumentet om att Gud existerar inte eftersom världen är ond håller inte i längden. Vidare säger ateisten för sig själv samtidigt som han putar med läpparna och kliar sig i nacken och för att avsäga sig allt ansvar som Gud har ålagt henne och för att slippa oroa sig för denna tanke; fortsätter ateisten hävda och säga för sig själv att eftersom Gud straffar en i en evighet är en sådan Gud inte värd att dyrka eller tro på. Men en rättvis Gud måste straffa lika mycket som han ger kärlek. En Gud som behandlar en mördare och en munk tex för att illustrera det hela, är en orättvis Gud. En människa som har tagit en annan oskyldig människas liv jämställs inte med en som ägnar hela sitt liv för Gud. Behandlar Gud både lika så är Gud orättvis och Gud är rättvis. Den bästa domaren! En som hjälpar andra i nöd kan inte jämställas med en som tar från andra genom att lura och bedra. En Gud som behandlar de lika är inte rättvis men Gud är rättvis. Gud är den bästa domaren!
Ateister är väldigt snabba i sin arrogans att påpeka om storlek och avstånd när de hänvisar till Gud. Men de ateisten inte förstår är att tid och rum är fenomen som vi lever och verkar i och i enlighet med. Till sist ställer ateisten en fråga som är helt obetydlig och irrelevant. De frågar; vem har skapat skaparen? Först och främst innebär detta att de, om det är för en stund, leker med tanken att skaparen finns endast för att få ställa denna torftiga fråga. Först förnekar de skaparen för att sen erkänna honom endast för att ställa frågan. Men det enda svaret på frågan är att Gud har inte skapats utan har alltid funnits och detta kan man bygga vidare på så att man faktiskt får tyst på ateisten här. Om ateisten ändå fortsätter och vill argumentera vidare så är det enkelt. Säg att det är X som har skapat skaparen men vem har då skapat X? Om Y har skapat X, vem har då skapat Y? Detta kan man fortsätta med i alloändlighet om man inte vill sluta vid en punkt och medger att visst skaparen till X, Y och alla andra skapelser måste alltid ha funnits bortom tid och rum.
Det finns mycket ateismen inte medger men min slutsats är ändå att de hela beror på trauma som de har varit med om och de flesta av ateisterna har personliga anledningar till sin Gudsförnekelse. Det som är glädjande är att andlighet är ett fenomen som håller på att komma tillbaka och ateisterna håller på att tappa fotfästet trots ivrigt försök från individer som Dawkins och några andra till att sprida sin tro och ideologi men godheten kommer besegra ondskan. Ibland tar det tid men sanningen kommer alltid att segra och detta är något som historien, religionen och förnuftet kan bekräfta.
