Transexuell och känner att jag vill ta livet av mig.

Jag är 18 år och gått under utredning i 2 år nu för könsbyte, det enda som jag väntar på nu är operationerna och personnummer ändrings osv osv. Jag passerar bra antar jag, har haft tillfälliga strul på fester och sånt där ingen har märkt under hög musik och sånt att jag "varit kille". På internet passerar jag ännu bättre där min röst inte kan bli något som "avslöjar" mig.

Det går väll rätt bra antar jag fast ändå inte... jag känner hur längre jag kommer i processen desto mer börjar jag fundera på om jag verkligen kommer klara av att leva såhär... Jag har känt mig som en tjej sen jag var 4 år och sådant men att behöva leva som något som vissa kommer hata mig för, hota mig för och äcklas för vet jag inte om jag klarar av, jag har suttit mycket och funderat på sådana saker dom senaste veckorna. Jag kan inte ändra på samhället, folk kommer hata mig, folk kommer inte acceptera mig, folk kommer inte se mig som en kvinna osv. Jag försöker acceptera det men det går inte. Allt det här har lett till att jag isolerat mig socialt. Jag går inte i skolan längre även om det är något jag verkligen vill, jobbar inte, träffar inte människor längre, går knappt ut, rädd för att svara i telefon, rädd för att träffa nya människor osv. För varje månad som går blir det bara värre känns det som.

Jag är bara så rädd för att folk ska döma mig, jag vill ju trots allt leva som en kvinna, det jag har känt mig som i nästan hela mitt liv +nu ser jag knappast manlig ut längre vilket gör mig mer orolig eftersom det inte finns en enda chans att jag kan gå tillbaka till att "vara kille". Det är något jag funderat lite på men då har det varit inte för att jag ångrar mitt val, utan för att jag funderar om jag verkligen kommer att klara av att leva under en massa problem i resten av mitt liv, transfobi och sådant som jag tog upp nyss. Jag bara förstår inte varför folk måste hata, varför folk inte kan acceptera, varför det till och med är en politisk fråga i vissa fall. Varför kan man inte bara få leva ifred? normalt? utan all skit. Jag har gjort misstag i mitt liv som när jag sålde mig själv för att jag trodde jag skulle få bättre självförtroende av det eller när jag tagit ur all min ilska, sorg osv på min familj eller när jag skärt mig själv osv och det är självklart inget jag är stolt för.

Dom senaste veckorna har jag också tänkt på självmord, jag känner liksom att ifall jag stannar som tjej så kommer jag få stå ut med allt jag nyss skrev om, ifall jag försöker som kille kommer jag bara misslyckas, jag kommer må dåligt då över det beslutet plus att det har blivit oerhört svårt för mig att se ut som en kille. Men egentligen vill jag inte ta livet av mig, men känner att jag har inget val ifall jag måste leva med att isolera mig själv och må dåligt och gråta på nätterna och vara rädd.

Jag vet helt enkelt inte vad jag ska göra hur ska jag ens göra för att våga vara social och allt det där som jag var innan jag bestämde mig att ändra på mitt liv totalt? Jag behöver verkligen hjälp, jag kan inte och kommer inte acceptera att leva som jag gör... jag dör hellre

Jag vet helt enkelt inte vad jag ska göra.

Jag tror att på de flesta större orter finns det föreningar för transsexuella för gemensamt stöd, var bor du? om du vill kan jag tala med en vän till mig som är transsexuell, om någon vet så är det hon.

Vi vet hur det känns!

Våran son upptäckte också att han var transsexuell när han var 4 år. Han föddes tyvärr som biologisk tjej.

Han blev misshandlad i skolan, stenad på lekplatsen och skolan anmälde oss oavbrutet till socialen för otroligt konstiga anledningar.

De utredde oss i fyra år, anmälningarna rasade in så fort en period höll på att ta slut.

Vi blev tvungna att utredas av barnpsyk flera ggr. Psykologerna kallade hela tiden vår son för han biologiska namn.
De påstod i rapporterna att han uppförde sej som vilken normal flicka som helst så fort de blev ensamma med honom och att han "problem" berodde på oss.

Skolan gick så långt att de öppet sa att det var bra att han blev misshandlad på rasterna.

Skolverket gjorde inget.

Till slut blev han utredd av en professor som visade att vi hade rätt.

Tyvärr "hittade" socialen då en barnadvokat som påstod i rätten att våran son var livrädd för oss och att han var en jättesöt liten flicka.

Så socialen tog honom ifrån oss, de hämtade honom med polis från skolan och vi har inte sett honom sedan dess.

Skulle heller aldrig klara av det och vi förväntar oss att han som så många andra transsexuella snart kommer att ta livet av sej.

Nu har han varit tvingad att leva som tjej i fem år och han hotade med självmord redan som 5-åring.

Det vi vill säga är att du måste överleva för att sprida information!

Var så öppen du kan, berätta via alla sociala medier om hur du har det!

Jag har redan haft kontakt med transexuella föreningar, men det är inget som har hjälp tyvärr :/

Jag kan vara lite tydligare så folk slutar fråga om jag är bög.

Jag känner mig som en tjej och det kommer jag aldrig sluta göra, jag har bara haft sådana funderingar på att avsluta allting på grund av att jag är rädd för att jag kommer bli tvungen att stå ut med transfobi och annat sånt skit i resten av mitt liv. Men som sagt, det är bara en tanke och har inte utvecklats till något mer än bara en tanke så...

Nej, du är ingen tjej, du är en kille och om du attreheras av killar så är du bög, mest troligt beroende på att någon nära anhörig man har utsatt dig för sexuella övergrepp under din uppväxt.

Fobi betyder sjuklig rädsla, man kan aldrig vara sjukligt rädd för folk som vill byta kön, det är alltid en befogad avsky och motvilja.

Det finns andra länder som har fler föreningar samt bättre syn på transexuella. Du är fortfarande ung och det är oftast senare i livet som man blir trygg i sig själv.

Jag kommer aldrig förstå mig på transexuella och de transor jag mött har i princip äcklat mig. Trots att jag aldrig kommer förstå ditt kön så kommer jag ändå att respektera dig.

Ja och det är där problemet ligger liksom. Jag förstår att man kan inte begära att folk ska förstå och tycka likadant, det fattar jag men nu kanske du förstår min poäng och varför det känns så hopplöst ibland.

Man kan byta könsorgan, men man kan inte byta kön.

Urk vilka hemska svar du får!
jag är tyvärr inte särskilt insatt i ämnet men kontakta RFSL på din ort! De har säkerligen tips på var du kan vända dig. Att transpersoner ofta mår sämre är ju fakta tyvärr, jag hoppas du får det stöd du behöver, ge inte upp! Kram!

usch vilken jobbig sits.
Tror nästan det är bättre att inte operara och vara transa. Att en tjej är kille och en kille är tjej, fast ha kvar vad man är född med.