Citat:
Ursprungligen postat av
Mr.Woods
Har fortfaranse inte snusat!
Detta är ingen hälsogrej för mig, utan jag blev irriterad över att behöva bli irriterad över att jag glömt plånboken, bara för att jag inte hade något snus. Djävligt irriterande! Nu får det vara nog. Åtminstone tillsvidare...
Citat:
Ursprungligen postat av
Nahasapeemapetilon
Bra!
Och jag slutade inte ett dugg pga ekonomin, ca 350 kr i månaden kostade det för mig att snusa, utan grejen över att snuset styrde över en. Att man var slav till något. Usch!
Jag förstår er till fullo, huvudskälet till att jag slutade var slavmentaliteten:
• Jag var inte människa om man kom till jobbet utan snus. Då började man redan planera in för att sticka iväg på lunchen för att köpa snus.
• Fredag kväll, alla affärer stängda i närheten och jag inser att jag har för lite snus. Då blir man helt nipprig och gör sig redo att köra genom halva landskapet för att köpa snus. Trots att man börjat smutta på rödvinet och att grillen börjat bli varm, sånt struntar man i.
• Jag snusade inte för att "få guldkant på tillvaron", man snusade för om man inte tog snus mådde man dåligt och ville döda alla i ens närhet.
• Konsumtionen ökade i jakten på nikotinkicken. Ohållbart.
Allt detta gjorde mig stressad, och jag är glad att jag insåg till slut att det inte var värt det.
Snus lär fortfarande vara lika gott, men jag vill inte hoppa på den karusellen igen.
Det är som om snusande har högre highs men även lägre lows.
Icke-snusande är för mig harmoni, frihet. Och då ska man ha i åtanke att jag gillade snus jävligt mycket då det begav sig.
Vill man så går det att sluta. Jag var lite rädd för att sluta, hade nästan en fobisk rädsla för vad som skulle hända på "andra sidan", jag kunde knappt tänka förbi tidpunkten för slutandet eftersom det var en sån stor grej. Detta ledde till att jag trodde att det skulle vara oöverstigligt svårt att sluta, men verkligheten var nästan motsatsen - det var lättare än jag trodde. Inte LÄTT, det krävdes lite styrka och beslutsamhet och brist på koncentration nån vecka, men det gick.
Det gäller bara att släppa det fysiskt och psykiskt och börja gå åt ett annat håll än snuset. Verkligen släppa det. Inte spara nån jävla minnesdosa längst inne i kylen, inte börja med Onico istället. Man får vänja sig vid att inte ha det i sin vardag.
Det går, eftersom man en gång lagt sig till med vanan och därmed kan vänja av sig.