Sluta snusa-tråden

Själv slutade jag snusa, i just denna tråden, i maj 2014.
Jag undrar ibland om användaren Baff, som startade tråden 2004, när han varit snusfri i 13 timmar, fortfarande är det? I såfall har han ju varit snusfri i över 21 år 😀 Trådens urfader 😁
Kan personligen inte fatta att jag själv varit det i över 11 år, tanken är svindlande då jag aldrig trodde att jag skulle bli snusfri.

Att bli nikotinfri är absolut en positiv faktor när det gäller att bli fri från panikångest. Detsamma gäller faktiskt även koffein. Oftast tar man ju en prilla till kaffet också vilket blir en dubbeltrigger!

Häftigt med 11 år, oerhört bra jobbat!

Jag passerade 100 dagars gränsen igår. Känns stort för mig och jag vet nu att jag kommer leva resten av mitt liv utan snus. För jag kommer inte falla tillbaka.

Jag tänker inte lika mycket på snus längre. Absolut att det kommer dagligen men det är mycket enklare idag ett parera.

Till er som funderar... Kör bara! Bit ihop och överlev dom första veckorna. Det är verkligen värt det!

Stort Grattis, grym är du!!
Och kan bara instämma, det är verkligen värt det
Jag har kollat tillbaka på mina inlägg och insett att det ibland var kämpigare än jag mindes, men jag var också väldigt taggad! Det är en så kort period av livet som man behöver ta sig igenom om man jämför med hur många år man har kvar i livet som snusfri 🤩

Nu är det ca 4 månader som jag varit utan snus. Jag mår bättre, är lugnare, tiden går långsammare vilket är skönt. Jag är mindre uppvarvad.

Kanske beror det på viktuppgången men jag presterar bättre på gymmet. Igår tog jag 150kg i bänkpress och det var relativt lätt.

Totalt har jag gått upp ca 5kg sen jag slutade snusa men det är inte bara fett är jag säker på. Kanske 2-3 kg fett vilket är ok. Det kan jag fixa med kaloriunderskott nu när aptiten är mer normal igen.

Ja det hjälper faktiskt något. Framförallt när du sover bättre. När stressen på kroppen minskar kommer du också vara lugnare.

Kul att höra! Jag har trappat ner till endast en kopp kaffe om dagen (morgonkoppen). Det går suveränt. Snuset har jag trappat ner till 4 portioner om dagen. Riktigt kämpigt är det.. Ska bli spännande att se om ångesten och paniken blir bättre när jag slutar helt. Planen är att trappa ner successivt nu, från 4 portioner om dagen till 0, och från och med nyår vara helt snusfri .

Tack för svar! Hoppas verkligen att det blir så!

Jag är inne på 4e dagen utan snus nu efter 11-års snusande och det har faktiskt gått förvånansvärt bra. Det här riktiga suget som att stoppa upp en jävel efter man ätit en god middag kan jag stå emot. MEN, jag känner en sån extrem ångest samt oro. Som att jag är helt tom och värdelös, att en del av mig är borta. Känner ingen glädje över något trotts barn, familj osv. (Jag är annars en väldigt positiv person som alltid visar glädje). Nu till min fråga, kommer dessa känslor att gå över? Är det en del av abstinensbesvären? För annars ser jag jag absolut ingen mening med att inte börja igen. Men om jag får garanterat att dessa känslor kommer att försvinna så kommer jag utan tvekan fortsätta stå emot, för i övrigt så går det ganska lätt.

Självklart kommer de att gå över. Snart kommer du att överraskas av att du under si och så många timmar inte ens har tänkt på snus, samtidigt som du är medveten om att det fortfarande inte är över, men den vetskapen kommer att hjälpa. När det sedan gått några veckor kommer du att börja känna dig normal igen.
Den där tomheten är du inte ensam om; någon i tråden skrev att det kändes som att ha sagt farväl till en gammal vän, men läs följande mycket noga: nikotinet är inte din vän. Och du som har barn kan också ställa dig frågan vilket som är viktigast för dig, dina barn eller giftet.

Det blir lättare - speciellt efter första veckan och nu, när jag varit utan snus i mer än en månad känner jag ingen oro kopplat till nikotinfria livet.