Citat:
Ursprungligen postat av WikiLeaks
Det är inte beroendet i sig som gör att du inte kan sluta. Problemet är din livsstil, dina vanor, stress mm. Nånstans behöver du göra en förändring. Gå upp en halvtimme tidigare och gå en halvtimmes promenad varje morgon innan jobbet eller skolan. Skaffa en hobby som du kan syssla med en stund varje dag. Titta inte på tv, minimera stillasittande tid framför datorn. Håll dig fysiskt aktiv och laga din egen mat och lägg ner tid på dina inköp så du köper sund mat. Sätt dig ner och fundera på vilka förändringar som kan förbättra just ditt liv. Försök inte genomdriva alla förändringar på en gång. Dina matvanor är viktiga att har ordning på till att börja med. Börja med det och kanske en promenad på morgonen, lite mindre tid vid datorn. Du måste ha goda vanor som fångar upp dig när du tar bort nikonet. Håll på ett tag tills du känner att du klarar av att upprätthålla några goda vanor. Då kan du bygga på och helt plötsligt känner du att det är dags, nu fixar jag att lägga av. Lägg då av med en gång, försök inte med nertrappning. Abstinensen kommer inte alls vara så obehaglig som du tror om du har god beredskap i form av en sund livstil.
Detta är fundamentalt anser jag med.
Att sluta snusa handlar om så mycket mer än att bara bli av just den där lilla påsen med nikotin i. Det handlar om en förändring av sin livsstil, i alla fall för mig. Mitt snusande har varit väldigt kopplat till stillasittande framför datorn, förtryckande av matlusten(istället för att äta frukost, ta en snus!), en slags tröst(känns det jobbigt, ta en snus!) osv.
Detta har lett till att jag inte gjort det jag skall göra beträffande mina studier, jag har förstört mina regelbundna matvanor, träna har inte känts motiverat(varför gå ut och springa när man kan ta en snus och "må bra"?)
I och med att jag numera är snusfri(19 dagar) så har jag fått tillbaka regelbundna matvanor, jag har börjat löpträna, fokusera mer på studier, och mår jävligt mycket bättre.
Nu vet jag att alla inte kanske blir så negativ påverkade som jag men jag tror helt klart att de som snusar lägger sig till med en del andra ovanor också. En snus kommer sällan ensam
Efter nästan 3 veckor så kan jag konstatera att mitt humör går upp och ned, blir otroligt irriterad och arg för minsta lilla sak med jämna mellanrum, den fysiska abstinensen är nog borta helt och hållet istället är det den psykiska som är kvar(om jag tänker på snus så känner jag av det i huvudet och munnen, inte annars), men jag känner mig också väldigt motiverad att göra bra saker, mitt huvud känns väldigt klartänkt, jag kan ibland sitta och vara världens lyckligaste och skratta åt allt..det är dopamin nivåerna som inte riktigt fungerar som de ska än.
Jag räknar med att det kommer dröja runt 3 månader innan jag kan känna mig 90% återställd, ca 1 år för att jag skall vara helt och hållet återställd, samt en livstid som nikotinist där jag vet att om jag tar en enda snus så kan jag hamna tillbaka här. Det är väl det svåraste egentligen, att man tror att man kan ta bara EN snus eller cigg och sen räcker det, riktigt så blir det ju aldrig.