Tråden om Krimhalvön

Putintrumpen gav ett utomordentligt exempel på biskopens maning till pastorsadjunkten "argumenten svaga? Höj rösten!" Här var det inga argument alls, endast ett staplande av invektiv ("vuxenblöjeryssa" bla bla). Och att behandla det s k demokratiindex på det sättet, som om det vore hårda fakta är ju helt idiotiskt! Lägg t ex märke till placeringen av Indien, där var tredje medborgare är analfabet och därmed utestängd från politiska processer, etniska rensningar pågår och där adivasis och kvinnor i praktiken är närmast helt rättslösa- bara som exempel!

På en punkt kan jag ge putintrumpen rätt - vi avviker från ämnet som ju handlar om Krim. Därför återkommer jag med den ryska synen på fallet Krim och folkrätten

... och så snurrar vi ännu ett varv i den ryska propagandakarusellen!


så man ska alltså inte alls tro de internationella organisationer som bedömer saker som demokrati och pressfrihet. i alla fall inte om de kommer till slutsatser - vare sig det gäller ryssland, ukraina eller krim - som är "fel". för då minsann vet svenskryssar som bor i sverige eller ryssland mycket bättre.

förvisso rankar reporters without borders ryssland som nummer 148 av världens 180 länder när det kommer till pressfrihet (ukraina är för jämförelse 102 av 180 länder). men istället ska vi lita på random snubbar på internet och deras upplevelser av lokala tidningskiosken utanför moskva. för man måste - så vida det inte gäller ukraina (för då funkar avståndsanalyser utmärkt) - vara på plats i ett land för att kunna ha rätt att uttala sig (i alla fall om det gäller ryssland).

men - samtidigt - när det gäller nästan exakt samma organisationers bedömning av t.ex. ukrainsk korruption, eller någonting som gynnar ryssland - ska man ibland lita på internationella organisationer. för ytterst handlar allting bara om att alltid pusha den ryska argumentationen och en förbestämd världsbild.

det handlar inte ett dugg om starka eller svaga argument; utan om meningslösheten i cirkulära diskussioner.

Det demokratiindex du hänvisar till ska du läsa precis lika kritiskt som annan mediainformation. Den är dels ideologiskt baserad, dels i grunden baserad på värderingar av flera parametrar som inte alls har någon statistisk precision. I bästa fall kan det ge en grov uppskattning av hur länder förhåller sig till varandra. Man bör ta den med åtskilliga nypor salt, inte bara i fråga om Ryssland och Ukraina utan när det gäller många andra länder. Att läsa den som en allsvensk poängtabell är som sagt rent idiotiskt - (kolla t ex Sveriges guppande över åren).

Men, som sagt är detta OT, så håll ut! Jag återkommer med den ryska synen på annekteringen av Krim.

Behöver du tid för att konstruera ett försvar för folkrättsbrottet som ska göra det till ett obetydligt snatteribrott?

Lite tid för att hitta en bra sammanfattning av den ryska förklaringen såsom den finns formulerad i en inlaga till UNESCO:

http://russianunesco.ru/eng/article/1637

Lägg märke till att nyckelordet här är Självbestämmande:

"Rätten till självbestämmande, tillsammans med andra grundläggande principer i internationell rätt, är inskriven i artikel 1 i FN-stadgan, och bekräftas i artikel 1 i 1966 års konvention om medborgerliga och politiska rättigheter och artikel 1 i 1966 års konvention om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter.
För genomförandet av bestämmelserna i FN-stadgan antog medlemsstaterna enhälligt 1970 deklarationen om folkrättsliga principer rörande vänskapliga förbindelser och samarbete mellan stater i enlighet med FN-stadgan. Enligt förklaringen är 'inrättandet av en suverän och oberoende stat, fri förening eller integration med en självständig stat eller övergång till någon annan politisk status genom ett fritt beslut av ett folk alla former av förverkligande av det folkets rätt till självbestämmande.'"

Detta oaktat, konstaterar den ryska förklaringen, har staterna kommit överens om att självbestämmandet som regel ska förverkligas inom ramen för existerande stater. Utbrytningar bör förbehållas "koloniala sammanhang, i situationer med utländsk ockupation och i de mest extrema situationer" (Kanadas högsta domstol i fallet "Om Quebecs utträde").

1991 antog Europeiska unionens en förklaring om riktlinjerna för EU:s erkännande av nya stater i Östeuropa och Sovjetunionen som hänvisar till folkens rätt till självbestämmande som liggande till grund för att erkänna dessa stater. EU:s kriterier för att erkänna utbrytarstater har ingen hänvisning till några "extrema förhållanden". Dessutom saknas i det dokumentet hänvisningar till konstitutionella förfaranden för ett avskiljande. På grundval av dessa bestämmelser har Europeiska unionen erkänt Ukraina.
"När det gäller situationen kring Krim, är det ett faktum att Krims avskiljande från Ukraina och dess anslutning till Ryssland ägde rum under extrema förhållanden där det var omöjligt att genomföra rätten till självbestämmande inom ramen för Ukraina", fortsätter den ryska skrivelsen. "Dessa extrema förhållanden förvärrades av det olagliga maktövertagande som hade skett. Under sin mer än 20-åriga historia som en del av Ukraina har Krims befolkning inte kunnat förverkliga sin rätt till självbestämmande inom ramen för denna stat.
I januari 1991 hölls en folkomröstning i Krimregionen. På basis av resultaten antog Högsta sovjet i Ukraina en lag om återupprättandet av den autonoma sovjetrepubliken Krim. Fyra månader senare, den 19 juni, införlivades en hänvisning till Krims återupprättade självständighet i 1978 års författning för Ukrainska SSR. I september 1991 antog Krims Högsta sovjet en förklaring om statens suveränitet.

Proceduren vid Ukrainas avskiljande från SSSR bröt mot artikel 3 i den sovjetiska lag som reglerade utträdet av en unionsrepublik från Sovjetunionen, enligt vilken Krims autonoma sovjetrepublik måste hålla en separat folkomröstning om den skulle tillhöra antingen Sovjetunionen eller utbrytarrepubliken, det vill säga den Ukrainska SSR.
År 1992 antog Krim en egen konstitution och ett presidentämbete för Krim inrättades. Den 20 maj 1994 antog Republiken Krim en lag om återupprättande av de konstitutionella grunderna för Republiken Krim som en egen stat.
Men den 21 september 1994 lät Verchovnaja Rada (Ukrainas parlament) döpa om Republiken Krim till Autonoma republiken Krim (ARC), och 1995 beslöt Verchovnaja Rada och Ukrainas president utan Krimbefolkningens samtycke att avskaffa republikens författning och presidentämbete.
Således ersattes Krims status som en självständig stat inom Ukraina med status som autonom republik, en territoriell enhet i den ukrainska staten" (mina fetningar).

Skippa skitkastandet och personangreppen och förklara för mig var felet ligger i denna inlaga!

Man frångick alla humana och civiliserade principer, skickade in militär , struntade i Ukraina.
Följer man inte civiliserade regler faller hela denna efterkonstruerade soppa till dokument.

Hela den texten kan du använda som typ, dasspapper.

Dessutom, tillsyvende och sist, det som ger nya stater rätt till existens är hur omvärlden reagerar, hur många som erkänner staten, hur ligegr det till där?

Det sistnämnda stämmer ej.

Det är mycket enkelt att påvisa vad felet ligger i den inlagan, om man ändrar lite på den och förflyttar det hela till 1938:


Obs! texten ovan är en omgjord text som enbart är tänkt att visa på en expansiv stat kan tänkas vilja motivera sin expansion gentemot omvärlden. Årtal och annat i den fiktiva förklaringen är förstås helt fiktiva.

Detta handlar om folkrättsliga argument, vilket gör den påstådda historiska analogin irrelevant. Folkrättsliga regler kan nämligen inte tillämpas retroaktivt, lika lite som straffrättsliga eller civilrättsliga. Det handlar således om folkrättsprinciper, inte om politiska värderingar.

Vi kan gå vidare och se till vad den ryska inlagan innehåller:

"..Under dessa förhållanden beslutade den 17 mars 2014 Högsta rådet för Republiken Krim att proklamera Republiken Krim som en självständig suverän stat och staden Sevastopol som en stad med en speciell status, vilket återspeglade folkets vilja på Krim, direkt uttryckt i en folkomröstning som hölls den 16 mars. Den 18 mars ingick Republiken Krim ett fördrag om anslutning till Ryska federationen.

Det är värt att notera att Ukraina när landet proklamerade sin självständighet hänvisade till det hot som kuppförsöket i Sovjetunionen i augusti 1991 utgjorde.

Påståendena om att principen om staters territoriella integritet utesluter genomförandet av rätten till självbestämmande i form av utbrytning bekräftas inte av praktiken.

Som bekant finns det nu 193 medlemsstater i FN:s jämfört med bara 55 år 1945. De flesta av de nya staterna har uppstått som en följd av förverkligande av rätten till självbestämmande. Det senaste exemplet på förverkligande av denna rättighet är utbrytningen i södra Sudan."

Inlagan fortsätter med att påpeka att EU inte haft några problem tidigare med att erkänna nya stater i Östeuropa. Rätten till självbestämmande för Europas folk finns också inskriven i slutakten för den europeiska säkerhets- och samarbetskonferens i Helsingfors 1975, som lade grunden till OSSE.

"Internationella domstolen har i sitt rådgivande yttrande om Kosovo inte formulerat några begränsningar i samband med tillkännagivandet av självständighet utanför det koloniala sammanhanget".

Men bröt inte Krims avskiljande mot Ukrainas författning? Den frågan är irrelevant, säger inlagan och hänvisar bl.a. till fallet Kosovo:

"Exempelvis ingav USA ett skriftligt uttalande till Internationella domstolen i frågan om huruvida Kosovos ensidiga självständighetsförklaring hade varit i enlighet med internationell rätt som löd så här: 'Det är förvisso så att självständighetsförklaringar kan bryta mot nationell lagstiftning - och naturligt nog ofta gör det. Men det betyder inte att det har skett en kränkning av folkrätten'.

Den internationella domstolen gjorde bl.a. följande kommentar:
'Domstolen har inte ombetts att avge ett yttrande om huruvida självständighetsförklaringen är i enlighet med någon bestämmelse i nationell rätt, utan bara om den är i enlighet med folkrätten. Domstolen kan svara på den frågan med hänvisning till folkrätten utan att den behöver utreda det nationella lagstiftningssystemet.'" ("Accordance with International Law of the Unilateral Declaration of Independence In respect of Kosovo", Advisory opinion, I.C.J. Reports 2010, s. 16, paragraf 26.)

Inlagan gör sedan en jämförelse mellan proceduren i fallet Kosovo och fallet Krim och kommer fram till att det fanns mera folkrättsligt stöd i fallet Krim. Där genomfördes en folkomröstning som vid 83 procents deltagande gav 95 procent ja för avskiljande. I Kosovo genomfördes ingen folkomröstning.

(mina fetningar)

Det är viktigt att påtala att det inte finns "regler" kopplade folkrätten (jus gentium, staters rätt att hantera interna angelägenheter utan extern inblandning). Folkrätt är sedvana, jus non scriptum, och kan bara överträdas om handlingen bryter mot rådande konsensus -- men aldrig med rättsliga påföljder. Vad avser andemeningen är däremot varje militärt ingrepp som inte syftar till självförsvar ett "brott" mot folkrätten, oavsett om det är USA i Kosovo och Irak eller Ryssland i Ukraina, Moldavien eller Georgien.

För övrigt bör det sägas att Ryssland sjabblade rejält i samband med Janukovitjs avgång. Ett självmål utan dess like som innebar förlorad kontroll över ett territorium i sin egen intressesfär. Före Majdan hade Ryssland hela Ukraina i sitt grepp och den krimska flottbasen i Sevastopol hade varit under rysk kontroll sedan 1994. Vid sidan av sanktioner tvingas Ryssland bevaka Krim militärt och dessutom bedriva gerillakrig i Donbass.

Jodå, folkrätt består inte bara av sedvana utan finns bl a kodifierad i internationella domstolars utslag och i FN-stadgan samt i en rad internationella konventioner. Det du skriver kan möjligen ha gällt fram till en bit in på 1900-talet.

Du gör sedan misstaget att koppla samman Janukovitj till Ryssland. Relationen är mycket mer komplicerad än så. Ryssland har under vare sig Jeltsin eller Putin haft kontroll över Ukraina, utan ukrainarna har hela tiden varit djupt splittrade. Vidare kommer beroendet av Ryssland att kvarstå under överskådlig tid, oberoende av diverse avtal med EU eller andra parter.

Och oavsett vad man anser om Krimhistorien går det inte att se det som sjabbel, eftersom ingen regim i Kreml hade låtit någon labil kuppregering ha kontroll över denna strategiska hjärtpunkt. Sådan är den krassa geopolitiken.

Du får gärna bidra med ett fall där en överträdelse av jus gentium -- som kategoriseras under sedvanerätt/customary law, jus non scriptum -- har bidragit till faktiska påföljder. Jag är medveten om att USA har fällts av ICJ för anfallskrig, suveränitetsbrott och folkrättsbrott mot Nicaragua 1986, men USA har valt att inte acceptera domen och vägrat att betala skadeståndet. Internationell sedvanerätt är nämligen underordnad maktpolitiska hänsyn.

Detsamma brukar sägas om Lukasjenko. Ryssland har haft full kontroll över såväl Vitryssland som Ukraina sedan Sovjets fall; geopolitiskt ingår de nämligen territorier i den ryska intressesfären. Du gör möjligtvis misstaget att blanda in inrikespolitiken när omständigheten avser utrikespolitik. I enlighet med Budapestavtalet 1994 nedrustade Ukraina sin kärnvapenarsenal i utbyte mot att behålla Krim, om än med rysk kontroll över Sevastopol, och därmed upphörde det relativa självbestämmandet sedan 1991.

Precis. Så länge Ryssland existerar kommer Ukraina, Vitryssland, Moldavien, hela Kaukasus samt forna Sovjetstater i Centralasien att ingå i dess intressesfär.

Det är definitivt en fråga om sjabbel när greppet om ett territorium i ens egen intressesfär riskerar bli en västlig satellit, vilket har gjort Donbass till en buffertzon. Lägg därtill att trupper skickas in för att säkra en flottbas som varit under rysk kontroll sedan 1783. Dessa förutsättningar innebär en oerhörd försämring -- och detta efter ryskt sjabbel.