Hur tar ni det om man blir borttagen från Facebook?

Jag kan inte bry mig mindre? Jag har som de flesta typ 1000 connections på Facebook. De betyder liksom inget utan är rent praktiskt för hålla koll på olika saker å få info om vissa intresseområden . Facebook inget verktyg för att ha någon egentlig kontakt med vänner å människor. Vänner ringer jag om det är nått.

Jag bryr mig inte direkt. Sedan är jag inte direkt populär ändå, så jag är van.

Ja, det tror jag. Hen mår väl bra. Kanske något i still med att man växer ifrån varandra.

Nej. Såg en person förra året som såg ut som vännen och tänkte konfrontera med ett "hej" men nej det var en annan individ. Komiskt.

Vad vi människor håller på med egentligen, samlar vänner på fb eller andra ställen och vill ha likes.

När jag nu för varje dag blir äldre så har jag märkt att pengar får mindre och mindre värde och tid värderas upp samt så klart de vänner man har eller de nya som man får allteftersom.

Förut (i början på fb) brydde jag mig jättemycket, och räknade mina vänner och ville hela tiden ha fler. Det var nog mest att jag ville ha så många som gjorde att jag brydde mig. Sen är det skillnad på nära vänner och bekanta mm. Nu har jag ingen koll på hur många det är och jag har träffat en massa folk genom tiderna som lagt till mig av olika anledningar. En del lägger till en bara för att jag skrivit nåt i nån grupp eller gillat nåt mm så lägger ingen värdering i det. Hade en tjejkompis/bekant som jag träffade på ett retreat och vi klickade och hon la till mig. Sen blockerade hon mig från alla ställen. Senare fick jag reda på att hon var avundsjuk på folk runt sig och tänkte ok, det kanske var därför. Enda anledningen till att jag märkte att hon tog bort mig därifrån var för att hon tog bort mig från alla ställen på SM mm och sen skickade hon en ny vänförfrågan och då kände jag att nu får det vara, orkar inte med drama. Samma har hänt med några killar. Själv brukar jag bara avfölja folk, mycket lättare om man ångrar sig eller råkar vilja nåt i framtiden (vilket för det mesta inte händer men men).
Är så trött på fb, det känns som att det har blivit ett ställe för folk att göra reklam för sina verksamheter, eller så är det så för min del. Var och varannan person är en coach eller yoga-instruktör, reiki-master, tantralärare eller liknande och jag är så less på det 🤮 (vilket också är en av anledningarna till att jag inte återaccepterade den där tjejens vänförfrågan - gå och coacha nån annan &#128521.

Ta bort Facebook istället. Hur tar ni det att många av världens ledande ingenjörer arbetar på detta -företag?

Slöseri på hjärnceller.

Det måste få ett slut!

Jag är 30 (+) och anar att det kommer bli mycket värre för yngre som har 1000-tals "vänner" på sociala medier när de blir något äldre och folk kommer ta bort till höger och vänster. Att bästa barndomsvännen bara försvinner låter hårt, men alla är olika. En del verkar kunna klippa band ganska enkelt eller går in i någon fas där det förflutna slutar spelar roll. Inte mycket man kan göra.

Ha en trevlig helg

Jag tar inte illa upp men det som är en sak som påverkar mig är att jag tänker på det ibland och frågan varför. Det kanske kommer förfölja mig för alltid och då är det OK också.

Jag förstår vad du menar. Kort förklarat tycker jag att de ger upp för lätt istället för att kämpa bara lite till och övervinna första nivån och gå upp till den andra nivån. Så grinar dem till mamma och pappa eller går till doktorn för medicin. Finns ingen medicin. Nivån måste besegras för att de skall utvecklas. Finns inga genvägar.

Gammalt inlägg, men det är klockrent som få. Vill du rensa din vänlista på facebook men orkar inte göra jobbet själv - skriv något positivt om SD!

Jag brukar inte bry mig, eller ens märka, om någon random bekantskap eller någon som man kanske träffade på en efterfest för 5 år sedan och klickade jävligt bra med då, men inte har haft kontakt med sedan dess tar bort en, men om en IRL vän eller bekant som man verkligen träffar regelbundet tar bort en (har bara hänt mig ett par gånger dock) så blir jag faktiskt sur. Det är som om de inte vill vara ens vänner på riktigt längre - för varför ska man annars ta bort en från en jävla internetsida? I de fallen var jag nästan demonstrativt avvisande och kylig mot dem när vi väl träffades, pratade in mer än absolut nödvändigt med dem och ägnade dem ingen uppmärksamhet alls utan ville de ha någon kontakt med mig fick det bli helt och hållet på deras initiativ. Jag sade dock absolut inte till dem att anledningen till min kylighet var att de hade tagit bort mig på facebook - det fick de räkna ut själva. I det ena fallet tror jag att det hjälpte, för han som hade tagit bort mig skickade en ny vänförfrågan några veckor senare. Jag vet dock inte varför han tog bort mig till att börja med, det har vi aldrig diskuterat. Det kanske bara var något så banalt som att han blev lite sur över något jag sagt någon gång och skulle göra ett "statement", men sedan ångrade sig. Eller han kanske råkade ta bort mig av misstag.

Varför skulle de plockas bort? De flesta ökar snarare på sina vänlistor och får mer uppmärksamhet än de fick förr. Har sett knarkare, ensamstående socialfall och annat öka upp det sociala värdet.

Jag har 0 vänner på Facebook och så trivs jag 😂

Man undrar ju lite vad det är för inlägg du skriver och bilder du publicerar om du förlorar 1-2 "vänner" varje gång. Skriver du hur mycket du älskar SD och laddar du upp bilder på slaktade katter, eller är det något mer extremt?

Skämt åsido, det är säkert helt normala grejer du skriver. Folk är så lättkränkta idag att det inte krävs mycket för att reta upp folk. Och har man då i alla fall säg 300 vänner (många har ju fler men jag har själv omkring 300 så tog det som exempel) så blir ju garanterat åtminstone någon upprörd för varje inlägg man skriver.

Facebook har blivit mindre trendigt idag. Det är mer 50+ som lägger upp grejer där fortfarande.

Fb är mest en sida för att skryta om grejer med.

Jag märker sällan om jag blivit borttagen, skulle väl tycka det vore lite tråkigt om det var någon jag var fortfarande intresserad av. Har tagit bort ” vänner” på fb som jag mer sett som fiender egentligen, dvs jobbiga bekanta från jobb som sedan velat tvinga på mig att ha dem som fb vänner. Efter ett tag tröttnade jag på att se deras ” skräp” även på fritiden så tog bort dem då.

Skulle klara mig bra utan fb idag. Men har det mer för att verka normal

Jag tänker att de försäger vad mina andra vänner redan vill.
Fuck mina vänner. Hoppas de finner frihet men ändå sämst.