Hur tar ni det om man blir borttagen från Facebook?

Ta bara bort Facebook. Det kommer du att må så mycket bättre av. Då kommer du istället att fokusera på dig själv, och utvecklas som person. Dessutom så kommer du att se (verkligen se dem) och uppskatta människorna du har omkring dig så mycket mer. Du kommer att kunna skapa riktiga vänner i den verkliga världen. Facebook-vänner betyder ingenting. Du kan ha 1000 Facebook vänner. Men om du inte träffar dem i verkligheten så betyder det inte så mycket.

Kom ihåg att det är bättre att ha 1 riktig vän, än 5 falska vänner (som inte ställer upp för dig i vått och torrt).

Nollor och ettor (binära siffror) liggandes på en server, har egentligen inte någon direkt koppling till ditt verkliga liv. Om du bryr dig om vad alla andra gör, och subjektivt tänker om dig (vad du tror de tänker om dig), så kommer du inte troligtvis att känna lycka inom dig själv.

Med sociala medier så är det oerhört lätt att hamna i det här med att jämföra sig med andra människor på ett undermedvetet sätt. Du sitter där hemma med en känsla att du inte är så bra.

När någon tar bort dig som vän på Facebook så betyder det inte så mycket. Antingen så vet personen i fråga inte hur denna kan skapa olika grupper av människor att dela till, och tar då istället bort dig som vän på Facebook.
Eller så är det helt enkelt så att personen ifråga värderar inte din vänskap så högt, det vill säga inte en riktig vän. Då är det bara att gå vidare.

Ett tips jag har. Var dig själv och låt människor antingen komma in i ditt liv, eller försvinna från ditt liv. Du kan inte tvinga någon till vänskap. Det enda du kan göra är att vara dig själv.

Jag kan förstå att det är jobbigt att bli borttagen som vän på Facebook. Men riktiga vänner har ditt telefonnummer, då du inte ger det till vem som helst. De måste förtjäna din vänskap. Det tror jag är viktigt att komma ihåg. Du är priset om man säger så. Inte på ett narcissistiskt sätt utan för att du värdersr djupa och genuina relationer, & inte ytliga relationer. Och du vill ha människor omkring dig som behandlar dig med respekt och ödmjukhet.

Jag kan nämna att jag själv har haft vänner son har svikit mig, och då raderade jag dem bara ur mitt liv. Jag gjorde en fin avslutning och hjälpte dem med en sak (som de troligtvis inte hade gjort för mig). Sedan bara försvann jag ur deras liv. De förtjänade inte min vänskap längre (pga, att de gick över gränsen: stal något, uttnyttjade min vänlighet/snällhet).

Hoppas detta hjälpte dig till att tänka i anda banor, och må lite bättre. Ta hand om dig.

Jag har typ hälften som gick i samma skola som mig för 25 år sen, o vet att alla inte vill ha det så. En del kanske bara vill ha sina närmaste nuvarande vänner, så jag tar det inte så personligt. Men skulle en nuvarande bra vän ta bort mig utan att säga nått, så tror jag att jag skulle bli lite ledsen.

Jag använder appen "Who undfriended me" som läser av vänlistan dagligen o visar om det har förändrats nått.

Jag har Facebook, men jag använder det knappt om sanningen ska fram. Jag bryr mig inte ett endaste dugg om någon tar bort mig. Det är inget jag ens märker. Jag har ca 3-400 "vänner", de flesta är arbetskollegor och före detta kollegor samt en och annan från skoltiden. När jag gick i skola fanns inte Facebook och det var väldigt skönt. Jag kan förstå att Facebook, Tinder m fl ger massa stress till dagens unga som ännu inte lärt sig livet.

Facebookvänner ser jag bara som personer jag någon gång kanske träffat. Jag skulle inte känna igen alla på stan om jag säger som så. Det är inget jag bryr mig om. Jag lever mitt liv i verkligheten och inte genom Facebook.

EDIT: Jag skulle kunna ta bort Facebook och det hade inte påverkat mig eller mitt liv något alls. Dessutom så är det bara trams i flödet. Mest massa reklam för rena bedrägerier, typ köp en elskoter för 100 kr.

Tar bort, dvs blockerar direkt om någon är knepig. Sen är det annorlunda om det är någon jag känner personligen irl. Jag avvännar inte, jag blockerar! Så har väl en lista såg jag, att jag blockerat 250 stycken
Dvs tolerans nivån lika med noll. Men fb har ju blivit rätt ointressant, men roligare än Instagram i alla fall.

Facebook är ju lite konstigt idag angående vilka av ens kompisars gillade och/eller kommentarer i inlägg som ska visas i flödet.
Om jag ska vara ärlig kan det vara så simpelt som att de inte vill se dig i flödet längre pga humor/politik eller liknande.
Sen finns det ju dom som skapar en helt ny Facebook istället för att rensa i vänlistan. Får du inte en förfrågan eller blir inte accepterad så är det bara att blocka personen.
Jag blockar dom som tagit bort mig dessutom.

Det gäller att du tar bort som före de tar bort dig

Anledningen var politisk, jag blev censurerad av en polare och klippte därmed kontakten med denne. Ångrar dock det nu i efterhand. En släkting har klippt kontakten med mig, återigen av politisk anledning. Det är ett feminint kärringaktigt beteende från alla sidor. Så tolkar jag det.

Vissa andra har man ju faktiskt ingenting gemensamt med så då spelar det ju egentligen ingen roll om folk städas bort eller man blir bortstädad själv.

Facebook är verkligen bögigt. Jag som är fullvuxen man vill också ha mina likes, eller så slutar jag lägga upp saker där. Som sagt, det är ju verkligen barnsligt och så här kan även 80-åringar hålla på.

Det vet jag faktiskt inte. Har nämligen aldrig haft Facebook och kommer aldrig att skaffa det heller.