Hur tar ni det om man blir borttagen från Facebook?

Beror helt och hållet på relationen man har till personen som tagit bort en.

Minns en gång när jag hade addat en brud från tinder på facebook. Vi snackade och hade trevligt i någon timma. Sen gick jag och duschade utan att förvarna, kom tillbaka och märkte att hon tagit bort mig och skrivit nån lång förklaring att hon inte vill ha en velig kille som inte svarar.. Där kände jag ju att det var lika bra att det hände.

Dock hugger det till lite i hjärtat när man surfar in på nån gammal polare och möts av ett "lägg till som vän". Likadant känner jag när det är en brud man dejtat och ändå delat väldigt mycket personligt med. Där det tagit tid att bygga upp en relation som helt plötsligt bara klippts av.

Själv tar jag aldrig bort folk och förstår inte poängen med det. Man kan ju lika gärna avfölja personen så deras händelser inte dyker upp i ens flöde, som någon annan tipsade om här.

Bryr mig inte. Har själv rensat bort en väldig massa vänner, ser ingen mening med att ha massa folk man aldrig ens har samtalat med.

Använder dock inte Facebook längre, har det mest kvar bara för att. Messenger däremot använder jag nästan regelbundet.

Man bryr sig inte om man blir borttagen utan man tänker bara att det är deras beslut och tänker inte hänga läpp över de xD blir man borttagen så blir man haha

Om man anser att sociala medier är likvärdigt med irl så är man störd.

Jag tillhör dem som inte har fejsbok och är fullständigt nöjd med det. Känns bättre att prata med folk ansikte mot ansikte om någon fattar vad jag menar.

Jag försöker ligga under 50 vänner på Facebook och tar bort ibland. Betyder inte så mycket. Förra snubben tog jag bort då hans Facebook var helt ointressant och han ändå inte besvarar mina meddelanden så hade inte tänkt acceptera honom som vän ens från början, då jag inte fann någon mening i det. (Om han inte ville ha insyn i snoka dvs) Dem jag tog bort innan var mest för att de har kopplingar till honom och andra människor som varit negativa för mig i mitt liv men annars bryr jag mig inte. Tar bort för att hålla lågt antal och blir bortagen när någon själv inte vill se mig antagligen. Har några som kanske inte borde vara kvar men än sen.

Åker man bort är det antagligen inte illvilligt. Jag plockar åtminstone inte bort och har särskilt mycket känslor i det. Sjukt vore om vuxna satt lite i stil med: Nu jävlar ska du få se på fan! Unfriend, haha sig på den du!

Instämmer helt och hållet.

Jag tycker det är lite fånigt att bara ta bort vänner på Facebook, speciellt sådana som man haft kontakt med och umgåtts med i verkliga livet. Då hugger det till och i varje fall jag brukar undra varför jag blev borttagen. Är det däremot en person jag aldrig riktigt träffat eller känt är det ju en annan sak.

Nuförtiden känns det dock som att många är lättkränkta. Varje gång jag skriver ett inlägg eller publicerar en bild på Facebook så försvinner 1-2 personer från min vänlista.

Mycket beror på vem och varför.

Ibland blir jag uppmärksammad i någon grupp om t.ex. bilar och slumpmässiga vill lägga till mig. Jag har lagt till ett antal sådana för att ha konversationer om genuina intressen. Det visar sig oftast att folk inte bryr sig om konversationer utan endast ha en längre vänskapslista.

Blir jag borttagen av en sådan person? Känns mest skönt då det inte gav mig något överhuvudtaget. Jag har inget emot "kontakter" via internet, men att bara ha någon slumpmässig människa på en lista känns meningslöst.

Blir jag borttagen av någon bekant jag en gång gillade, men har noll kontakt med? Känns lite trist, men ändå logiskt. Hur stor är chansen att jag någonsin skulle ha det igen? Antar att personen rensar med jämna mellanrum eller genomgår något personligen där avlägsna bekanta känns ointressanta. Känns lite trist, men igen.. Skillnaden i mitt liv är marginell.

Det som kan kännas riktigt trist är när någon gammal vän (eller som man ser som vän) tar bort en trots att man försökt hålla kontakt. Speciellt om man inte har en aning om varför. Det är klart en vänskap där man sällan ses ändras, men har man känt någon i många år och den väljer att avsluta på ett sådant banalt sätt så är det trist. Kanske just för att relationen verkar haft så liten vikt för personen idag. Om inget extremt händer är en vän alltid en vän för mig.

Finns väl annat i livet än facebook att bry sig, bara massa skräp där iaf

Precis. Roligt hur man ändrat tankesätt på 8 år

Facebook har gjort vuxna människor oerhört fjantiga, barnsliga och lättkränkta och jag är övertygad om att förutom att åsikter blivit en avgörande grej för att ta bort "vänner", som nu under Ukraina-kriget där vissa meddelar att de tänker ta bort sådana som på något sätt stödjer eller visar förståelse för Putin och Ryssland, så tar folk bort vissa av "vännerna" bara för att jävlas, för att de vet att det eventuellt tar hårt på den som blir borttagen. Vet inte varför jag har facebook kvar öht, men det är kul att gå in ibland och kolla vad som händer i flödet. Jag har aldrig tagit bort någon, men andra har tagit bort mig för rena skitsaker eller utan någon förklaring, även sådana jag varit vän med sedan ungdomen. Jag kallar facebook för ett vuxendagis och hoppas det konkar snart så folk börjar leva normala liv istället för att leka låtsasgoda med hjärtan och kram-emojis och låtsas leva lyxliv för att få andra att bli avundsjuka.

När man vet att tanken med facebook är att folk ska bli beroende av det så finner man det som en lättnad att vara en av de som inte går på skiten och därmed bryr jag mig inte. Låt de vuxna dagisbarnen leka och hänga upp sina liv på sociala medier. De gör bara skit för sig själva.

jag skulle inte ens märka det.. tycker det är fascinerande med människor som blir superduperkränkt av det.. men jag är ju en gammal bittergubbjävel så jag förstår mig väl inte på dagens människors sköra egon?

I-landsproblem, vem bryr sig ens??!