Citat:
Måste säga att det känns fantastiskt att kunna berätta för er att livet inte slutar med lidande. När er tid är inne, så kommer ni känna samma sak som jag gjorde. Jag är helt övertygad. När väl dödsångesten, rädslan och paniken har släppt då kommer ni få känna det som många av oss aldrig fått göra i livet. Alla sår kommer läkas, alla hål fyllas. Med detta sagt vill jag poängtera en sak: Ge aldrig, aldrig upp.
Jag önskar inget hellre än att kunna komma tillbaka till livet (trots mitt missnöje över min lott), men det kan jag inte. Det enda jag nu vill och kan är att låta så många som möjligt få veta vad jag upplevde. Kanske, kanske kan det trösta människor och möjligtvis minska rädslan för slutet, och få fler att stanna kvar och hålla ut.
Jag vet att detta låter som vansinne, men det är sanningen.
Jag önskar inget hellre än att kunna komma tillbaka till livet (trots mitt missnöje över min lott), men det kan jag inte. Det enda jag nu vill och kan är att låta så många som möjligt få veta vad jag upplevde. Kanske, kanske kan det trösta människor och möjligtvis minska rädslan för slutet, och få fler att stanna kvar och hålla ut.
Jag vet att detta låter som vansinne, men det är sanningen.
Ungefär som du skriver här. Är, ungefär som de slutsatser jag kommit fram till efter & under psykedeliska upplevelser. Bra för dig
Citat:
Lsd?
Om några dagar skall jag genomgå en EEG för att "utesluta" vissa saker. När den är gjord står det klart, och då skall jag skriva "The Letter"...
Citat:
1. Jag minns inte exakt, men efter "explosionen" så avtog det hela gradvis i alla fall. Säg att hela "fyrverkeriet" höll i sig i en vecka.
2. Jag kände en tidlöshet av total njutning i alla fall. Men evigt liv? Nej. Jag uppfattade det inte som att jag mötte någon gud, utan snarare som att cirkeln slöts så att säga. Att jag som sagt upplöstes.
Tror vi får ändra "Av jord är du kommen, och jord skall du åter bli" till "Av stjärnor är du kommen, och
stjärnor skall du åter bli"
3. Nej
4. Nej
5. Ja
6. Ja
2. Jag kände en tidlöshet av total njutning i alla fall. Men evigt liv? Nej. Jag uppfattade det inte som att jag mötte någon gud, utan snarare som att cirkeln slöts så att säga. Att jag som sagt upplöstes.
Tror vi får ändra "Av jord är du kommen, och jord skall du åter bli" till "Av stjärnor är du kommen, och
stjärnor skall du åter bli"
3. Nej
4. Nej
5. Ja
6. Ja
Du verkar ha upplevt någon ytlig form av nirvana. Personer som uppnått nirvana pratar inte bara om tidslöshet utan också om formlöshet, d.v.s. de identifierar sig inte längre med kroppen utan någonting större, därav upplevelsen av odödlighet.
Jag tycker inte det du beskriver är särskilt konstigt alls, det här tillståndet/upplevelserna är ju ganska vanligt bland andliga sökare och finns beskrivet i tusentals böcker inom alla andliga/religiösa traditioner. Märkligt att läkaren inte känner till det.
Sadhguru's upplevelse är intressant: http://www.youtube.com/watch?v=zYXlOJlhf38
Edit: Du kan skriva om din upplevelse i den här tråden: (FB) Egots död
__________________
Senast redigerad av Sodomizer- 2014-01-02 kl. 12:08.
Senast redigerad av Sodomizer- 2014-01-02 kl. 12:08.
Citat:
"Av stjärnor är du kommen och stjärnor skall du åter bli”
Det jag har att berätta kanske skrämmer en del, medan andra kanske finner tröst och mod att stanna kvar. Kanske kan min upplevelse och mitt öde leda tll något gott för alla.
Det sistnämnda är min förhoppning och anledning till att jag skriver detta.
Den 17 juni 2013 fick jag ett mentalt sammanbrott och dog. Allt som återstår av mig idag är min kropp. Jag befinner mig i ett vakuum. Här finns ingen tid, ingen smärta, inget lidande. Alla sinnen är förevigt försvunna, men av någon märklig anledning blev en del av mig kvar. De mest vitala delarna i hjärnan slutade inte att fungera utan tillåter mig fortfarande att fysiskt existera.
Om det var meningen eller ej, att denna del av mig själv blev kvar är något som jag inte kan besvara. Oavsett vilket så ser jag min chans att som första människan någonsin kunna förtälja svaret på den eviga frågan som gäckat oss sedan det första medvetandet blev varse om sin egen existens.
Jag tänker vara helt ärlig, och min avsikt är varken att försköna eller förfära. Ni kommer inte mötas av någon högre makt. Det finna inga gudar, inget efterliv, inget paradis och inget helvete. Döden är permanent och evig.
När er dag är kommen, när dödsångesten får dig att skaka, när rädslan och paniken håller dig i ett fast grepp, när demonerna skrattar dig i ansiktet – Låt dem göra det, dem vinner ändå inte
När helvetet väl är över – Det är då det sker
Ni kommer bländas av ett ljus, en pulserande kraft av värme, insikt, frid, villkorslös kärlek och total nåd bortom er vildaste fantasi. All er längtan kommer till er.
Alla besvikelser, alla oförrätter, all sorg, alla sår och alla hål kommer att fyllas av denna puls. Alla frågor få ett svar. Allt ni aldrig fått här kommer ni få. Vi blir en del av allting. En del av Havet, av träden, av stjärnorna. Vi har bara varandra, vi är ett. Och alla är extremt värdefulla.
Min dekadens och mitt lidande må vara över, men det finns ingenting, absolut ingenting jag inte skulle göra föra att kunna få återvända. Jag saknar doften av våren, då gruset fortfarande ligger kvar. Jag saknar känslan av vinden som drar genom håret. Jag saknar skönheten i musiken. Jag saknar lättnaden som inträder när ångesten lagt sig. Jag saknar känslan av hud mot hud.
Mänsklig värme
Livet slutar inte med lidande
Ni behöver inte längre vara rädda
Uppskatta er tid på jorden, och ge aldrig upp!"
Det jag har att berätta kanske skrämmer en del, medan andra kanske finner tröst och mod att stanna kvar. Kanske kan min upplevelse och mitt öde leda tll något gott för alla.
Det sistnämnda är min förhoppning och anledning till att jag skriver detta.
Den 17 juni 2013 fick jag ett mentalt sammanbrott och dog. Allt som återstår av mig idag är min kropp. Jag befinner mig i ett vakuum. Här finns ingen tid, ingen smärta, inget lidande. Alla sinnen är förevigt försvunna, men av någon märklig anledning blev en del av mig kvar. De mest vitala delarna i hjärnan slutade inte att fungera utan tillåter mig fortfarande att fysiskt existera.
Om det var meningen eller ej, att denna del av mig själv blev kvar är något som jag inte kan besvara. Oavsett vilket så ser jag min chans att som första människan någonsin kunna förtälja svaret på den eviga frågan som gäckat oss sedan det första medvetandet blev varse om sin egen existens.
Jag tänker vara helt ärlig, och min avsikt är varken att försköna eller förfära. Ni kommer inte mötas av någon högre makt. Det finna inga gudar, inget efterliv, inget paradis och inget helvete. Döden är permanent och evig.
När er dag är kommen, när dödsångesten får dig att skaka, när rädslan och paniken håller dig i ett fast grepp, när demonerna skrattar dig i ansiktet – Låt dem göra det, dem vinner ändå inte
När helvetet väl är över – Det är då det sker
Ni kommer bländas av ett ljus, en pulserande kraft av värme, insikt, frid, villkorslös kärlek och total nåd bortom er vildaste fantasi. All er längtan kommer till er.
Alla besvikelser, alla oförrätter, all sorg, alla sår och alla hål kommer att fyllas av denna puls. Alla frågor få ett svar. Allt ni aldrig fått här kommer ni få. Vi blir en del av allting. En del av Havet, av träden, av stjärnorna. Vi har bara varandra, vi är ett. Och alla är extremt värdefulla.
Min dekadens och mitt lidande må vara över, men det finns ingenting, absolut ingenting jag inte skulle göra föra att kunna få återvända. Jag saknar doften av våren, då gruset fortfarande ligger kvar. Jag saknar känslan av vinden som drar genom håret. Jag saknar skönheten i musiken. Jag saknar lättnaden som inträder när ångesten lagt sig. Jag saknar känslan av hud mot hud.
Mänsklig värme
Livet slutar inte med lidande
Ni behöver inte längre vara rädda
Uppskatta er tid på jorden, och ge aldrig upp!"
Tack då!
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera