Åsa Erlandsons självgoda attack på feminismens motståndare

Åsa Erlandson har skrivit en krönika i Aftonbladet, med rubriken ”De skapar sig ett hatarliv”. I denna krönika riktar Åsa ett starkt angrepp på sina meningsmotståndare. Upprinnelsen anges vara det "näthat" som svenska dam-fotbollslaget har råkat ut för.


- Åsa anger inte närmare vilken form av "näthat" som har riktats mot Sveriges damlag i fotboll. I stället för att förtydliga påståendet om näthat, så övergår Åsa Erlandsson till att förnedra alla "näthatare". Åsa är otydlig med kriterierna för att passa in på beteckningen "näthatare", men det förefaller som att en "näthatare" är någon som har en annan åsikt än Åsa själv, i synnerhet beträffande feminism.
- Jo, 2 kriterier anges för vem som kan betecknas som "näthatare": en näthatare av manligt kön, och en näthatare är anonym.

I stället för att skapa klarhet och argumentera, övergår Åsa direkt till att tillskriva "näthatarna" ett antal otrevliga egenskaper:

- Hur kan Åsa Erlandson veta detta om näthatarna, samtidigt som hon säger att näthatarna är anonyma?


- Hur skyddat från vanligt folk lever Åsa? Tänker sig Åsa att det finns en tydlig synlig skillnad mellan "kloakråttorna" och "schyssta och vettiga män"? Hur många "schyssta och vettiga män" i Åsas omgivning har åsikter som dom inte vågar berätta för en journalist på Aftonbladet? Hur många av dom "schyssta och vettiga män" som Åsa möter, har egentligen åsikter som Åsa skulle beteckna som "näthat"?

Nästa påstående skulle passa väl in på svenska journalistkåren:

- Näthatarna sägs alltså skapa en illusion av att deras åsikter är vanligare än dom egentligen är. Skulle inte samma sak kunna sägas beträffande journalistkåren?

Journalisterna utgör en väldigt liten andel av svenska folket, men redaktionerna styr tyranniskt över vilka åsikter som tillåts i Sverige. Åsa Erlandsons krönika är ett exempel på journalisternas förnedring av förbjudna åsikter.

Vem är mest repressentativ för svenska folkets åsikter, Aftonbladets journalister, eller "näthatarna"?

Åsa avslutar med ett exempel på vilken sorts respons hon önskar för sina alster i Aftonbladet:

- Äcklande självgodhet.
Vad kännetecknar dom "vettiga" som är i majoritet?
Hur mycket argumentation för sina åsikter har Åsa presenterat? Hur många pejorativ har Åsa Erlandson presterat?
Vem vill skriva ett beundrarbrev till Åsa Erlandson efter denna krönika?

Jag har på annat håll påpekat Åsas pinsamma grammatiska misstag.

Alltså hur orkar man... Hon är inte frisk någonstans, hon kanske ska sluta med sin hatiska livsstil.

Öh men varför väljer journalister alltid bemöta de dumma näthatarna istället för de som kritiserar det dom skriver på ett bra sätt då? Om man ger idioter uppmärksamheten vad finns det då för anledning att försöka på annat sätt som ändå inte ses av den korkade journalisten. Journalister idag bryr sig för fan aldrig om folk som bemöter dom på ett normalt sätt och de börjar gråta i sina krönikor över allt hat de själv ger uppmärksamheten åt. Det är ju förfan alltid så. Hatar Sveriges journalister!

För att du vinner diskussionen utan att behöva argumentera och du demoniserar alla genom att applicera näthats-stämpeln på alla som kritiserar, oavsett om argumenten är bra eller dåliga. Särskilt användbart är det när du saknar vettiga argument. Givetvis får man även sympatipoäng och alla tror på det man säger i fortsättningen.

FAKTA
Namn: Åsa Erlandson Ålder: 37 Familj: Sambon Mattias, 38, sonen Lukas, 4 och ett barn till på väg. Bor: Södermalm, Stockholm Yrke: Journalist Aktuell: Ny krönikör på Wendela

Offerrollen blir svårt falsk när föraktet för de "svaga" fullkomligt sprutar i ansiktet på läsaren. Det där ser ju så klart vanligt sansat folk om än inte alla omedelbart kan sätta fingret på vad som felar på samma utmärkta sätt som TS gör.

Vilken dåre. Vilken typisk journalist. Vilken ointressant dussinprodukt.

- Helt riktigt. Journalisternas avsikt är inte att förmedla fakta. Det handlar om att uppfostra folket, och visa upp vilka åsikter som tillåts, och vilka som får hånas offentligt.


- Sympati och medhåll får hon bara från läsare som redan har samma åsikt som Åsa. Åsas krönika bidrar knappast till att någon svensk ändrar åsikt i någon fråga. Men, krönikor som dessa, bidrar till påminna läsarna om att hålla tyst med åsikter som hädar journalistkårens egna politiska ideologi.

"inte frisk nånstans", "dåre" osv osv. Haha. Ser ni inte, alla ni anonyma män (väl?) som gömmer er bakom alias och kastar skit här, att ni bekräftar vartenda ord i den där krönikan.

Och du bekräftar mitt inlägg. Givetvis måste alla vara män också.

https://www.flashback.org/sp46178685

Men ok vad bra. Ni är alltså inga män. Jag håller med: Riktiga män vågar ju stå för sina åsikter.
(Vad rolig du är som tycker att journalister borde strunta i näthatare. Det är ganska sällan man hör någon be om att bli ignorerad).

Att jag måste "stå för mina åsikter" för att vara en riktig man är lika rimligt som att en kvinna måste suga av sin partner två gånger per dag för att vara en riktig kvinna.

Svårt att vara på den goda sidan va? Speciellt när argumenten är så få att ni motsäger er själva.

*golfclap

Jaja. Fortsätt ni bara. Sitt där i era gömställen och var man eller kvinna (det kanske är oklart?) och spy, det får er att må bättre. Det enda som sker, är att ni staplar bevis för den text som ni kritiserar. Keep up the good work!!