Vad är ditt förhållande till naturen och miljön?

Jag har helt tappat hoppet om att människan ska ta sitt förnuft till fånga och sluta upp med det här vansinnet. Med vansinnet menar jag då jordbrukssamhället, människan är inte skapt för det här, vi ska leva som jägare/samlare. Allt dåligt som människan gör har vi börjat med efter jordbruksrevolutionen (enligt mig det som i bibeln kallas Syndafallet).
Här en trevlig teckning som visar på följderna: http://www.newtribalventures.com/ntv...?Product_ID=75

Ju mer vi försöker tygla och kontrollera naturen desto mer gör hon motstånd, människan har inte långt kvar att leva, epidemier/pandemier, naturkatastrofer och massvält kommer ta död på oss allihop. Några roliga exempel på när människan har försökt tygla en av naturens sätt att hålla nere människans antal och det har gett det motsatta resultatet: Efter att vi har lyckats få fram mediciner mot tbc och malaria har det nu kommit fram resistenta versioner av dessa dödliga sjukdomar. I New York för ett halvår sen utvecklade en hiv-patient aids efter tre månader, denna utveckling brukar ta över tio år!

Om människan inte har gjort jorden obeboelig kommer förmodligen några miljoner överleva, dom som kan anpassa sig till jägar/samlar-livet, och dom som fortfarande lever på detta sätt. Det finns ett litet hopp, bl a i Brasilien där staten har en grupp (vetenskapsmän tillsammans med soldater) som ser till att dom indianstammar i amazonas som ännu inte har träffat på utomstående inte ska få kontakt med samhället.

Personligen förstår jag inte varför människan fortsätter med detta misslyckade experiment som jordbrukssamhälet faktiskt är, människan levde utan krig, utan klassamhället och utan svält i flera miljoner år, varför laga något som inte är trasigt? (Eller, det är klart att jag inser att vi efter att ha ätit av kunskapens träd är dömda till undergång, att det inte finns någon återvändo).

Jag vill tillbaka till Eden.

Vad som är gott och ont blir ju frågan som diskuteras. På så vis passar pennalism in i diskussionen.

Och på skalan gott och ont, tillhör pennalism "ont". Alltså en sorts ondska.
Utan tvekan inte godhet.

Det är där jag menar att svårigheten ligger i att bestämma graden av godhet/ondska hos vissa djur.

Vad gäller djuret människan behöver vi nog inte diskutera.

Men hur är det med Järv?
Gorilla?
Chimpans?
Delfin?
Vithaj?
Myra?
Mygga?
Krokodil?


Ondska/godhet inte helt lätt att med absolut säkerhet bestämma i vissa fall...

Jag säger till min körskole lärare att jag bryr mig om miljön när han frågar men i sanningens ord så skiter jag i miljön och skulle lika gärna kunna förgifta miljön med avgaser dubbelt så mycket om bensinen bara kunde bli billigare. så skulle jag rivstarta och tomgasa vid rödljus hela tiden.
Jag bryr mej inte om miljön, djur och natur.
Jag lever ändå inte när all regnskog och sånt är förstört.
Så fuck nature, animals and shit.

Ett jägar/samlarsamhälle skulle knappast kunna föda jordens befolkning längre. Resultatet av en övergång skulle leda till en stor mass-svält.
Det har alltid existerat krig. För länge sedan hade Homo sapiens strider med neandertalare.
Epedemier har också alltid existerat, fast eftersom människor inte var lika tätt beboda då så hade det inte lika stark spridning. "Varför laga något som inte är trasigt" = utvecklingen går framåt. Om du vill leva på stenåldern så får du gärna göra indianstammarna sällskap.

Jag gillar naturen, om man med det menar lagom otyglade områden utanför stadsbebyggelsen (gå i en snårig och igenvuxen naturskog är ju inte så kul).

Dock kan jag störa mig en hel del på allt romantiserande som finns kring naturen. Prat om att vi inte lever i samklang med naturen och att vi har glömt all kunskap om naturen. Gärna sagt av någon som själv bor i en lägenhet i stan, med en drömfångare på balkongen och en plansch med indianernas tio budord på väggen.

Du menar alltså att en "lagom skogig skog" är en slät gräsmatta med några träd här och där...?

...Så du inte snubblar på någon gren, och får skrubbsår, när du är ute och botaniserar i "skogen"... I den hippa, moderiktiga träningsoverallen

Det finns ju faktiskt stackare som på allvar hyser dylika åsikter..

" Vad sa Hitler när det drog kallt i Örnnästet?
- "Släng på en jude med skägg på brasan... Det sprakar så mysigt."

Sjukt ball

Nej, jag menar att en lagom skogig skog är en skog där man kan ta sig fram något sånär obehindrat. Träningsoverall eller inte, en helt vildvuxen naturskog är rätt svårgenomtränglig.

Det vi svenskar menar när vi talar varmt om naturen är i de flesta fall områden som har påverkats av människans framfart under lång tid. En opåverkad skog är i de flesta fall mest snårig och vildvuxen och inte alls särskilt estetiskt tilltalande.

Edit: Det ligger en del i vad Cyborg_Baleout skrev:

jo, det är säkert berättigat, det kan bli lite mycket vurmande för naturen ibland, men samtidigt finns det en risk i att avskärma sig ifrån den och se den som ett "hot" eller en oändlig resurskälla.
Man behöver inte bo i ett egetsnickrat hus i skogen för att vara naturälskare. min kärlek till den blir knappast mindre av det. tvärtom.

nåja, jag tror iaf att vi har inbyggda spärrar för att inte åsamka naturen för mycket skada, om vi inte hade några känslor kopplade till den hade vi inte haft de grönområden i staden som vi faktiskt har. det tyder på att alla innerst inne vill se lite grönska vardagligen för att må bra.
Jag ser alltså knappast en framtid där allt mejas ner, vi människor är faktiskt för smarta för något sådant och inser att det vore förödande.

Jag håller i stort sett med, en lagom sund inställning är förmodligen bäst. Man måste inse att vi inte kan gå tillbaka till att leva som samlare/jägare och att utvecklingen från det livet har betytt mycket för människan. Samtidigt bör man heller inte avskärma sig från naturen, som du säger så behöver vi en viss grönska för att må bra.

Att man kan uppskatta naturen även om man bor i stan är ju givet, men det blir lätt lite för mycket med flummare som hävdar att vi egentligen borde leva som naturfolk, när de själva lever ett modernt liv utan att ha en aning om hur det vore att leva i skogen för jämnan.

vi borde verkligen leva mer som naturfolk och mindre som storstadsbor, det är jag övertygad om. forskning visar att depressioner och psykiska besvär ökar kraftigt i just storstadsområden. det är kanske att dra snabba slutsatser men stadsmiljön torde påverka många negativt.
Jag vill mena att vi idag ser framtiden som vår räddare, som kommer ställa allt tillrätta. nya uppfinningar kommer att ersätta gamla och lösa våra problem. Men vad händer med nutiden då? varför inte redan idag fundera över sambandet mellan storstäder och folks försämrade psykiska tillstånd? samtidigt som utvecklingskurvan pekar uppåt borde vi arbeta horisontellt med vår nutid. framåt men inte utan att titta åt båda sidorna först.

som tur är verkar vi bli allt mer medvetna om detta.

Låter rimligt...


Jag tycker inte man ska sätta sig på sina höga hästar och fäktas...
Typ naturfanatisk skogshemul mot betongfjolla som bor på "söder" med smink och moderiktig klädsel..
Alla försöker oftast försvara sin livsstil, och rättfärdiga den oavsett om de innerst inne vet att de har fel.


Jag menar iaf att den lugn, och den ro naturen, skogen, kan ge oss människor är fantastisk. Jag tror att det finns nedärvt i oss alla. Att sitta i lugn och ro, i naturen, och bara stirra in i en lägereld är nästan magiskt rogivande. Vissa har bara inte fått möjligheten/tagit sig tiden/gått ned i varv och lyssnat på sin själ tillräckligt för att kunna "ta in" naturen och sig själv.