Vad är ditt förhållande till naturen och miljön?

var ska jag börja, min familj har alltid vistats mycket i naturen, vi gick ofta på skogspromenader, året om, medhavandes matsäck, täljknivar och fiskespön. Det var inte alltid så kul, men i efterhand är jag glad över att de tvingade ut oss.
Vi har alltid semestrat till Gotland om somrarna, och fårö speciellt.
miljön och stämningen som finns där är utan tvekan något av det bästa planeten har att erbjuda. (i min värld iaf) jag skulle kunna bli oändligt romantiserande här men jag stannar vid att säga: mitt paradis på jorden. karga, orörda, sträva, bräkande, idisslande fårö.
När man framåt kvällen, varm i huden av solande, sätter sig på verandan och filosoferar, omgiven av tallskog och gräs, då är livet så vackert att man kan brista ut i gråt.

det finaste med naturen är att den är så självklar och hundraprocentigt frisk. rensad från all den människosjuka som drabbar oss i storstäderna, fri från alla pretentioner. den bara finns där, rakt upp och ner, inga tveksamheter och ingen mediahets.

alltid är vi i slutändan underkastade naturen, oavsett vilka medel vi skapar för att kontrollera och förstå den.
jag känner mig som en besökare i granskogen, aldrig helt delaktig eller i symbios och samklang. som en försiktig inkräktare, en oönskad bortbyting under trädkronornas sång och allt jag gör känns tillgjort.

Jag är helt inne på linjen att vi som människor har ett stort ansvar, att förvalta naturen väl för jag är övertygad om att den dag då sista trädet är nedhugget har vi inget kvar att leva för. människor kommer att sjunka ner i depression och förlora livslusten.
oron inför framtiden finns där, men ändå tror jag att vi en dag kommer att vakna upp och återgå till ett mer balanserat leverne. vi blir helt enkelt tvingade att välja mellan det och att dö ut som ras. (alternativet är väl att det framkommer en revolutionerande energikälla som inte smutsar ner så förbannat)
Det som skrämmer mig mest, är att vi inte längre ( i västvärlden iaf) har någon utbredd kunskap om hur naturen fungerar. hundratals år av traditioner, knep och riktigt grundlig naturkunskap går förlorad.

Det här livet med två bilar och ett ton med prylar ser jag som toppen på en guldålder, slutet på en epok.

ska? allt det där har vi redan gjort

"Nu måste jag gå och snyta mig. Fan vad vackert."
Inte bara ganska "skojjigt" sagt. Det passar som handsken till din avatar.


Frågan är om du svarade för att du bittert sitter och gnager på naglarna i ett betong-ghetto, eller om du verkligen grät, och snöt dig.


Svar på din fråga:"Kanske du kan ge några exempel på vad man måste döda?"

Exempel på vad man måste döda: Om du inte vill dö, så måste du döda någon mat. Djur, människor, eller växter.

Annat exempel på vad man måste döda, om du inte vill dö: Någon/något som försöker döda dig.

Naturen och djuren är de enda som inte är kapabla att göra något ondskefullt. Därför måste vi älska naturen och djuren. Jag vet att jag inte är bättre än någon annan i att värna om naturen men jag hoppas, innerligen, att naturen hämnas om inte mänskligheten sansar sig.

Gammal magicspelare som jag är så drar jag mig till minnes en flavortext på ett magickkort som speglar min syn på det hela.

Llanowar Elves
"One bone broken for ewery twig snapped underfoot"
- Llanowar penalty for trespassing.

Mmm.. Kände att det blev ett nyanserat inlägg.

Naturen och djuren är de enda som inte är kapabla att göra något ondskefullt.

Orkaner, bränder, jordbävningar.

katter bla leker med sin föda.

Och nu måste jag ställa frågan:

är det du på din avatar?

Jag menar: För att utföra en ondskefull handling så krävs ett uppsåt.

Ett uppsåt bör man endast kunna ha om man har ett förnuft, dvs om man kan förutsäga framtiden och se vilka konsekvenser ens handligar ger och förstå att man utför något som förstör för den andre. Man kan se sig själv utifrån, man är en moralisk agent för att använda filosofitermer.

Kan ett djur göra det? Kan naturen det?
Å det bestämdaste vill jag hävda; Nej!