Förra året började en tjej från Bangladesh i min klass, hon kunde inget svenska. Redan första dagen var det hela klassens uppgift att leka med henne, visst hon värkade jättetrevlig, men man såg ju att hon tyckte det var jobbigt med min lärere runt sig hela tiden. Efter en vecka var ALLT ansvar lagt på mig och mina vänner, vi var tillsamans på rasten men flickan ville vara på ett annat ställe, så okej hon gick och var där hon ville vara, och vi var där vi ville vara, tills... vi blev knkallade för ett samtal med läraren. Och då var plötsligt allt vårat fel, hur vi bara hade lämnat henne änsam! Men nej, hon hade valt själv att gå.
Hela mötet slutade med att läraren grät och snackade om nåt skit om att alla ska vara med och bla bla... och den nya tjejen som sitter på en stol bredvid och inte fattar någonting.
Hur tycker ni om det här? Enligt mig är det här bara sjukt. Min lärare säjer att alla är lika värda, men hon skulle ALDRIG göra en sån stor grej av det om det var någon annan hon sätt ensam på rasten.
