Uppkomsten av big bang.

Jag har pratat om en eventuell universums början. Jag har aldrig påstått att vårt universum måste vara allt, och det har inte med saken att göra heller.

Om universum är oändligt bakåt, är det också oändligt framåt.
Om universum inte är oändligt bakåt, är det inte heller oändligt framåt.

Jag tror inte att du fortfarande förstår min poäng, men nåja, det var bara en tanke... Jag är osäker.

Jag kanske också missar din poäng, men rent logiskt kan universum ha en början (Big Bang), vara oändligt stort och ändå växa. Många verkar tro att bara för att universum expanderar, kan det inte vara oändligt stort, vilket är fel. Även ett oändligt stort universum kan expandera, finns inget konstigt med det. Och så vitt vi vet kan universum också vara oändligt framåt i tiden, dvs. fortsätta existera för evigt. Allt detta är också vad modern vetenskap pekar på.

Ja, det är det jag menar, men då har jag fel. Kan du förklara hur det kan vara så? Jag är osäker.

Okej, tänk dig ett oändligt stort 2d (eller 3d) rutnät, där varje ruta är 1x1 cm stor vid t=0. Sen kan vi låta varje ruta växa, så att de snabbt växer till 2x2 cm och så vidare, då expanderar rutnätet, även om hela rutnätet fortfarande är oändligt, så klart. Så du ser att även oändliga rum kan expandera, i denna mening. Om du satt på en viss plats på rutnätet, skulle du se alla hörn försvinna bort från dig, och ju längre bort ett hörn är, desto snabbare skulle det avlägsna sig (eftersom det finns fler rutor mellan dig och hörnet, och varje ruta expanderar). Detta är precis vad vi ser i universum idag, alla galaxer avlägsnar sig och ju längre bort de är, desto snabbare verkar de färdas ifrån oss (något som kallas Hubbles lag).

Ett sidospår, som inte är genomtänkt kanske, är hur detta med accelererande expansion har många parametrar gemensamt med att falla in i ett svart håll. Till en början skulle du inte märka någonting men du faller allt snabbare och snabbare (accelererande) och till slut skulle du slitas i stycken...

Ja, inte så genomtänkt. Vad jag förstår, leder inte den accelererade expansion som vi förstår den idag till att vi så småningom slits i stycken, eftersom den lokalt är så svag. Tänk så här: tomrummet har ett väldigt svagt, expanderande tryck. Detta får rummet att expandera, och åstakommer en svag isärtryckande kraft på materia. Men denna kraft är så svag att den inte kan övervinna starkare krafter, som t.ex. kraften mellan solen och jorden, eller ens gravitationen som håller ihop galaxer, för att inte tala om de kemiska krafter som håller ihop molekyler. Men på stora avstånd, som mellan galaxer och mellan galaxgrupper, där är gravitationen väldigt svag, så galaxer kan "tryckas ifrån varandra". Alltså, expansionen leder till att galaxer avlägsnar sig från varandra allt snabbare, och så småningom kommer alla galaxer vara helt isolerade från varandra (inte ens ljus kommer kunna nå fram). Men vi kommer inte slitas i stycken, och galaxerna själva kommer inte påverkas särskilt mycket om alls.

Det finns väl ändå ett slut? Det som ligger längst fram är ju slutet även om det expanderar. Jag får inte ihop det. Jag är osäker.

Edit: Om det är så som med rutnätet, då är det ju oändligt. Och är det oändligt kan det inte finnas någon början.

Fel (hävdar isf jag)
Idag är den lokalt svag men iom att den accelererar så kommer så småningom även galaxer att slitas isär. Senare kommer solsystemen slitas isäer, sen planeter sedan molikyler och partiklar. Voila The BIG rip...

Vadå "ligger längst fram"? Jag hävdar ju att universum är oändligt, det finns inte något som "ligger längst fram". Ett oändligt universum kan inte ha ett rumsligt ursprung, men kan så klart ha en början i tiden. Du måste förstå att Big Bang inte alls är en explosion in i ett redan existerande rum: det är något som skapar själva rummet. Så intuition från hur explosioner beter sig säger dig ingenting om Big Bang; speciellt är en mental bild där partiklar och ljus slungas ut från en central punkt helt felaktiga och missvisande.

Men så vitt vi vet idag ökar inte den lokala energin/kraften. Accelerationen uppstår från att expansionen skapar mer rum, vilket leder till mer rum som kan expandera och så vidare, det blir en feedback-loop som leder till acceleration; inte från att vakuum-energin ökar.

Så klart vet vi inte om den mörka energin (vilket är vad man kallar vakuum-energin som driver expansionens acceleration) ökar med tiden eller ej, så du kan ha rätt; men det finns så vitt jag vet ingenting som pekar på det idag, utan kosmologiska modeller funkar bra med en konstant mörk energi. Och om vi antar att vakuumenergin är konstant, så stämmer det jag skrev, då kraften på t.ex. en molekyl i så fall inte ökar med tiden.

Så du menar att universum kan ha en "början" men ändå vara oändligt? Eller? Jag är osäker.

Ja. En början i tiden, inte en början i rummet (vad det nu skulle vara).

Jag menar att ingenting tyder på att den ökande accelerationen kommer sluta, därav big rip. Menar du att det finns något som tyder på motsatsen? Isf böjer jag mig för det.

Right now, the big rip theory leads the pack" http://www.youtube.com/watch?v=JaImVFRpOR8
(sista 2 minutrarna)