Uppkomsten av big bang.

Vilken forskare tror att det är så? Vårt universum har en början, men det innebär ju inte nödvändigtvis att ingenting fanns innan det. Något måste alltid ha funnits och något kommer alltid finnas. Eller? Jag är osäker.

ja, du har förstått det rätt ungefär. det som fanns i början av big bang kallas för singularitet, och svarta hål är också singulariteter.

lawrence krauss och stephen hawking till exempel: http://www.youtube.com/watch?v=EjaGktVQdNg

Jasså? Har du bevis för att "det måste ha börjat"?

Folk har lättare att tänka sig att något kan vara oändligt åt ena hållet, men svårt att tänka sig oändigt åt andra hållet?

Om något är oändligt stort, så kan någonting vara oändligt litet?
Om tiden är oändligt åt ena hållet så kan den väl vara oändligt åt andra hållet?

Ja, och om tiden är oändlig framåt sett, så måste den väl vara det bakåt också? Inget kan väl ha en början om det är oändligt? Det är i alla fall omöjligt för mig att förstå. Men jag är osäker.

Nej, vi har ingen nuvarande teori för ögonblicket t=0, men strax efteråt. Big bang är en modell för universums tidiga utveckling, inte hur universum skapades.


En talserie kan gå från 0 till oändligheten. Då har den en början men inget slut.

Hm, du kanske har rätt, men jag tycker det känns ologiskt ändå. Kan t ex en väg ha en början men inget slut? Jag är osäker.

Det är många, som har svårt att förstå, hur universum skapades ur ingenting. Att tiden och rummet skapades i den stora smällen. Min tro är emellertid att tid och rum bara är former, nödvändiga för vår kunskap om omvärlden, och att vi inte kan se hur det egentligen förhåller sig. Kant talar om das Ding an sich, det vill säga tinget i sig, som är den egentliga varat, något man inte kan veta vad det är, men till skillnad från honom tror jag att man kan förstå vad det egentligen består av. Den värld vi kan se är egentligen bara vår föreställning och därför uppfattar vi att det finns en början på vår värld. I själva verket är sanningen en annan.

En talserie kan som sagt gå från 0 till oändligheten.
En talserie kan lika väl gå från oändligheten, till ett slut.
En talserie kan komma från oändligheten och gå till oändligheten.

Detta är en mycket intressant tanke och har själv tänkt på saken.
Tänkte på det när jag var hög och jag tror jag lyckades få en liten syn på "verkligheten" och sedan dess har det suttit på minnet. Väldigt skrämmande.

Hur skulle man någonsin kunna veta någonting - med säkerhet - om tingen i sig själva?

Jag kan förstås inte säga någonting med säkerhet, vi diskuterar ju med varandra. Det jag påstår är att alla förnimmelser i vår värld består av objekt och subjekt. I alla dessa fall är det omöjligt att veta något, och här har Kant rätt, men jag påstår att det finns ett enda fall där detta påstående inte gäller; där subjekt och objektskriteriet inte är giltigt; nämligen sig själv. I vårt innersta finner du svaret om tinget i sig själv, här blir objektet till subjekt, och du förstår vad allting består av. Jag påstår förstås att allt är egentligen samma sak och den upplevda skillnaden ligger i föreställningsvärlden. Indierna kallar det för Mayas slöja.

Det du säger är alltså att vägen till objektiv vetskap om världen kommer a priori? Det håller jag faktiskt inte med om; som exempel har jag högre förtroende för naturvetenskap än naturfilosofi, gällande frågan om hur man bäst undersöker de grundläggande strukturerna för universum.

Genom att modellera tingen för oss, via sofistikerade mätinstrument och teoretisk analys, kan man försöka förstå sig på den faktiska världen av tingen i sig själva; som ändå torde korrelera med vår uppfattning; hur nära eller långt ifrån verkligheten vi än kan tänkas befinna oss som konsekvens av våra subjektiva föreställningar, som ligger grundade i våran biologiska funktionalitet.

Att helt överkomma glappet mellan vår föreställning av världen och hur den verkligen är beskaffad tror jag är en omöjlighet.