Har de som följer Italiensk fotboll blivit värre än anglofilerna?

Som ni ser, läser diverse bloggar om all typ av fotboll och jag kollar även in alla möjliga nyhetssidor, forum och såklart sändningarna. Tycker fotboll är trevligt ur min objektiva syn på det hela men en sak som jag har märkt på sistone är att Italien älskarna blivit värre. Club calcio där ett gäng svenska herrar sitter och mer eller mindre bryter på Italienska med en massa fraser som man inte har en aning om vad de betyder. Lägg därtill Willbacher i Eurotalk aldrig kan säga en mening utan att tänka på Italien eller uttrycka en italiensk fras, vi har Birro o co samt en hel del andra bloggare. Lägg därtill diverse forum för olika italienska lag.

Så håller ni med? Har Italien älskarna blivit värre än anglofilerna? Enligt mig har de börjat synas och höras på ett sätt som är mer eller mindre osunt. Själv kollar jag gärna italiensk fotboll och ser några matcher i veckan men som sagt Italien älskarna.

Det som särskiljer anglofilerna från övriga är det aggressiva och högljudda haussandet av medelmåttor. Dit är det fortfarande långt för alla andra fotbollsdiggare.

Jag skäms ibland när jag läser serie a tråden ibland när vissa wannabe italienare diskuterar viner och oliver istället för fotboll största tönten är nog jesper i klubb calcio.

Haha ja som sagt de går lite väl överstyr och det är tråkigt och ja pinsamt. Enligt mig har som sagt Italien älskarna gått om all sorts fotbollsfolk.

Skulle inte säga att det är så att Italienälskarna (räknar in mig själv här) överlag skriker för högt, utan att det snarare är ett fåtal personer som alltid skall synas och höras mest. Tycker det blir oerhört löjligt när Jesper Hussfelt skall predika. Jag föredrar när det är lite mer nyanserat, enligt mig är Martin Åslund bäst i Club Calcio studion.

Till en italofil läggning hör att gilla cykelsport och främst följa Giro d'Italia. Dit har de flesta svenskar som följer Serie A långt.

Finns absolut inget motsatsförhållande...

Visste jag inte, kul. Trodde annars att det bara var jag och cyberkalle här som följde Girot, men vi är ju germanofiler så det räknas väl inte.

Eftersom man har ett långvarit förhållande till Touren också och är relativt svag för England i många aspekter utom deras fotboll, så är man nog då anglo-italo-germano-frankofil. Vueltan följer jag för dåligt.

Vet många Italien älskare, men ja jag vet inte ska man kalla dessa italioanofilerna för Italien älskare verkligen? För när man läser och hör Borell, Birro, Åslund, Willbacher mfl ja då rör de sig mer om ett sjukdomsfall eller en störning. Gillar i grund och botten dessa herrar men tyvärr blir de bara för mycket ibland och då farligt mycket för mycket. Sedan så har ju dom sina underhuggare också som ser upp till dem och då blir de minst lika sorgligt.

Hade jag inte varit småberusad av den här Villa Puccini-flaskan skulle jag tagit på mig min Corneliani-kavaj, tagit min Alfa Romeo & kört & dunkat dig i skallen med en salami.

För övrigt är jag rätt trött på såna killar som inte verkar ha något intresse för geografi, kultur & historia utan bara kan snacka fotboll. Ofta blir även deras fotbollskunskaper platta då de just saknar det där djupet som geografi, kultur & historia ger. Det blir ett plastigt, ytligt intresse som mest verkar kretsa kring att babbla om att köpa & sälja spelare. Järnkoll på hur många miljoner euro varenda spelare är värd men kan inte pricka in vilken landsände Bari ligger i. Det är för mig själva definitionen av plast.

Att snacka viner & olivolja ger djup & karaktär till ens fotbollsintresse. Sådant som även övriga gäster kring middagsbordet kan tycka är intressant. Däremot skiter dom fullständigt i om Arsenal ryktas köpa en ny mittback eller vad Thomas Müllers marknadsvärde ligger på.

Dom som känner sig träffade är dom jag menar.

Och anglofilerna använder aldrig engelska ord? Skillnaden är att de ärt på ett språk du förstår och inte reagerar över och det är ju sällan avancerad italienska de kör med och följs oftast av en förklaring av vad ordet betyder, men vill man inte lära sig något nytt så skit i det då. Sedan är väl italofilerna med på det större planet. Politik, kultur, historia, mat och samhället i stort. Anglofilerna verkar inte se längre än till nästa ligaomgång, England som land har de mer eller mindre börjat skita i då det inte var så jävla intressant när allt väl kom omkring och när man efter sina otaliga helger i London har sett "allt" så är det inte direkt att de längtar efter Southamptons "stränder" eller en weekend i Fucking Birmingham.

Och när svenskarnas sammanlagda avtryck på 100 år kan summeras till Limpar, Ljungberg och Svennis haveri så kan italofilerna relatera till stora profiler som gjort avtryck både som spelare och tränare samt är ihågkomna som de hjältar och profiler dom är, uppskattade av både unga och gamla samt nämnda med respekt av både journalister, tränare, spelare och fans.

Fast nu är de ju inte så att jag är emot kulturmänniskor som alltid ska gå på en teater i någon by utanför Turin varje gång de är där för att se fotboll. Bryr mig inte om Italien älskare snackar viner, pasta eller någonting de kan jag som icke italianofil tycka är intressant. Men när svenska vuxna män sitter i en tv-studio och slänger in Italienska fraser i var och varannan mening då är de något som är fel. Lägg därtill en viss bloggare vars rubriker alltid börjar med "Italien är bäst", "därför är den Italienska fotbollen störst", "därför borde alla kolla Italiensk fotboll".