Sverige vs Finland. Hur kan Finland ha ett fungerande försvar när Sverige misslyckas?

Rent principellt så är Visby bra på ubåtsjakt, alltså som båt då. Hög fart är nyckeln till bra ubåtsjakt - och det har Visby. Det skulle dock behövas helikopter också för att bli systemmässigt effektiv.

Det är synd och skam att vi inte drar max fördel av barriären Östersjön. Det skulle lätt kunna bli så att den som utmanar oss på Östersjön gör det på vår hemmaplan och dessutom i vår paradgren. Det får bli lite ordning på flygvapnet och flottan samtidigt som kustartilleri i form av mobil tung kustrobot tillförs. Då stänger vi Östersjön om vi vill det. Vilket vi kanske vill i händelse av oroligheter/krig i Baltikum eller i Ukraina.

Jag håller inte med om att Sveriges försvar är bortom all räddning, men det behövs ganska stora insatser för att rädda det.
Vad gäller Finlands försvar så tycker jag inte att jag skönmålar deras försvar. Finlands försvar är inte i det skick det borde vara, men skillnaden är att Finland har ett fungerande och ganska välövat försvar, man har prioriterat organisationen när man tvingats spara. Det går trots allt att föra strid med omodern materiel, det kommer att bli dyrare och svårare, men möjligt. Att köpa eller producera ny materiel och öva en redan fungerande organisation på denna materiel går snabbare och är billigare än att köpa eller producera ny materiel och återta förmågan att utbilda rimliga mängder soldater och återta förmågan att leda normala förbandsstorlekar i manövrer och strid. Det är en enorm och väldigt relevant skillnad.
Vår försvarsbudget går till att behålla förmågan att utveckla, producera och sälja kvalificerat stridsflyg, något som givetvis är viktigt. Och till att bibehålla förmågan att utveckla, producera och sälja kvalificerade markstridsmaskiner, vilket naturligtvis är viktigt samt till att bibehålla förmågan att utveckla, producera och sälja kvalificerade örlogsfartyg såväl för ytstrid som ubåtar, något som naturligtvis är viktigt. Sedan går en stor del av budgeten vad gäller materiel som ej är flyg till tekniköverföring till Tyskland och Storbrittanien och till vinst i tyska och brittiska företag.
Allt detta är dock gott och väl, även om jag anser att vi borde se till att svenska krigsmaterielföretag är just svenska.
Det stora felet vad gäller svensk militär är att man dragit ned tre steg för långt och avvecklat förmågan till brigads strid och till utbildning och ledarskap på brigadnivå.
Frågan är, vad kostar det att ha förmågan till brigads strid och ledarskap med yrkesknektar? med värnpliktiga?
För Finland kostar det att man inte har råd att utrusta försvaret med fullt modern materiel vid dagens försvarsbudget. Vad skulle det kosta för oss med dagens budget? Hur stor budgetökning tarvar det med i övrigt bibehållna förmågor med yrkesknektar? Med värnpliktiga?

Hur långt fram i tiden kan vi sia i normalfallet? fem år? tio år? tjugo år? Hur långt innan Anschluss kunde den gode familjefadern förutse andra världskriget? Hur långt före skotten i sarajevo kunde den gode familjefadern förutse första världskriget?
Hur långt före inbördeskriget i Jugoslavien kunde den gode familjefadern förutse det kriget?
Jag tror att vi kan se att de flesta krig gått att förutse fem år framåt, inte med datum och skala, men att det politiska klimatet inte är roligt och att man måste förbereda sig.
Med denna erfarenhet framstår det för mig som att vi måste hålla vårt försvar på en nivå där vi på fem år kan växla upp vårt försvar till den nivå där vi känner oss trygga med vår förmåga att hantera vad som än händer, detta även i ett läge där alla andra samtidigt rustar upp och där man alltså ingalunda kan förvänta sig att kunna köpa krigsmateriel över disk.
Är vårat försvar idag i den formen att vi med fem års förvarning kan hantera ett storkrig i vår närhet? Ett storkrig som vi blir inblandade i?

Jag är lite skeptisk till din bedömning om fem år. Eventuellt kan någon ha farhågor ca. 5 år före ett krig men sannolikare är 2-3 år för att konkret se ett krig som är på kommande. Hur en statsapparat reagerar, med alla tröghetsfaktorer som är inblandade, är sedan en helt annan sak. Bra om upprustningen startar 1½ - 1 år före militära aktioner. På den tiden hinner man knappt starta egen krigsproduktion och att anskaffa vapen från utlandet under pågående eller ens en påbörjande storkris är dyrt, eftersom säljarna tar toppriser och man får bara b-klassens vapen och materiel. Dessutom blir det svårt att få de internationella komponenterna som mera avancerade vapensystem innehåller. Svårt att bygga Gripen E om britterna vill ha alla radarenheter till sina egna plan och om USA reserverar alla jetmotorer för egen produktion, särskilt då man är utanför NATO.

Att tro att man kommer in i NATO om det brinner i knutarna är fåfängt.

Farhågor har jag redan nu.

För att återknyta till trådens ämne så är väl skillnaden att Sveriges regering har lämnat försvarspolitiken vind för våg medan den finska motsvarigheten inte gjort det. Man har med rätta inte sett något militärt hot (skulle ryssarna bogsera hit sina landstigningsfartyg eller) och så har man velat ha pengar till annat. Felen består i avsaknad av långsiktig försvarsplanering samt i ett antal neddragningar med ytterst ringa konsekvensanalyser gjorda. RRV har slagit ned, flera gånger, på sättet som besparingarna beslutats och implementerats. Detta kommer att hamna i historieböckerna som den försvarspolitiska pausen.

Vi får se vad som händer nu, Freddan lär väl inte erkänna att han har gjort något fel. Men det finns ju andra som kan ta över taktpinnen.

Hela den svenska diskussionen om hot har jag svårt att förstå. Hot är ju förmåga + (ill)vilja. Viljan är ett politisk fenomen som kan segla upp snabbt. Förmågan byggs däremot inte så snabbt. Inte i alla fall på 5 år eller en kortare period.

Hela idén med den "strategiska time outen" var ju så idiotisk att bara naivpolitiker kan omfatta den. Idén att det tröga demokratiska systemet skall kunna reagera snabbt när en autokrati eller diktatur rustar upp... fantastiskt!

Sverige har ju skurit ner på militär verkan och krigsförband, men mindre i frågan om det stora antalet majorer och över. Nu är visst antalet GSS/K runt 5000 och majorer och överstelöjtnanter runt 2500? Det blir få indianer per hövdingar, och då tar vi inte med fänrikar, löjtnanter och kaptener.

Sverige har inte heller i större grad rensat i hang-around verken, vilka torde finansieras till stor del från försvarsbudgeten. Ingen i den svenska försvarsdebatten (politiker, bloggare, journalist eller motsvarande) ser ut att diskutera hang-around verkens kostnader.

Om jag minns rätt så ansågs det att ett eventuellt, som Sverige riskerar att dras in i, krig låg minst 10 år framåt. Och de här 10 åren var rullande. Nu kan man ju säga att rullningen har stoppat så att det börjar ticka närmre. Det är alltså dags att ta tag i försvaret.

Jag vet inte heller vad de andra försvarsrelaterade myndigheterna har för budgetar, men jag vet att de gör mycket mer än att fila på det territoriella försvaret. Det är underrättelseinhämtning, militärteknisk utveckling, terrorbekämpning mm. Så, återigen utan att känna till budgetarna, därför ser jag inga problem med den stora kostymen.

Det hänger väl delvis ihop med geografin som någon påpekade. Den finska terrängen är full av flaskhalsar och det sovjetiska anfallet 1944 stoppades till stor del av artilleriet. Även om moderna förband är rörligare kan de (oftast) inte flyga.

Finlands inköp av begagnade ATACMS framstår för övrigt som den svenska försvarspolitikens diametrala motsats, där man för en relativt billig penning får ett system som tillför en vettig förmåga. Jag tänkte skriva "läs och lär, svenska politiker" men det är förstås meningslöst.


Älskar kommentaren från killen som är övertygad om att det är fejk och går igenom varför. En sann internetexpert. Finns även ett intressant klipp från Syrien där man kan se vad (tunga, förmodar jag) granatkastare gör med stadsbebyggelse.

Här är annars en sida om vad testades
http://www.puolustusvoimat.fi/wcm/er...t+koe-kaytossa
(använd översättare)

Finland har levt med rysk hotbild under alla tider och har helt andra geografiska anledningar till att ha ett manstarkt försvar. En invasion av Sverige ala Normandie är ju helt otänkbar och kräver då således inte ett massivt invasionsförsvar. Tror tanken är rätt med snabba, moderna insattsbataljoner som förvisso behöver utökas något. Många ser nog tillbaka på kalla krigets försvarsresurser med nostalgi och romantik utan att vara realister. Vad Sverige dock bör satsa på är ett toppmodernt skalskydd i form av flotta/ ubåtar, modernt flygvapen, moderna senorer och ett luftvärn i världsklass. Enligt vad jag tror är vår försvarsstrategi smart men behöver spetsas och utökas.

Jodå, jag har tagit till mig kommentaren om att det var obsolet materiel som användes.

Men min iakttagelse kvarstår - en mekaniserad fiende kör rätt igenom spärrelden utan en skråma. Och modernt artilleri på fiendesidan skulle göra slut på det finska batteriet inom en minut.

Hur ser det ut med mörkermedel, truppradio och pansarfordon i den finska armén?

Min poäng är att vi även vid en lägstanivå på försvaret måste upp en bra bit från dagens nivå och att vi även om vi normalt bara utbildar halva årskullar måste ha utrustning och andra resurser (förläggningar och utbildningsresurser bland annat) i beredskap för fem till tio utrustade fulla årskullar.
Den nivå som behövs för fem års ställtid räcker förmodligen till även om ställtiden bara är 1-2 år, även om den då inte räcker särskilt bekvämt.

Den överlägset svagaste punkten idag är luftvärnet, som knappt håller afrikansk klass. Begagnade Patriot nu (eller ännu hellre för 10 år sen) är ett hygienkrav. Sen kan vi börja diskutera resten.