Religionens funktioner i samhället

Inte?

Att tända eld på armen är oftast fel sak att göra om målet är att undvika smärta.
Ändå finns det situationer där målet skulle kunna motivera att tända eld på armen är rätt beslut.

Hur går du tillväga för att avgöra om en handling är rätt eller fel i en random situation, om du inte har ett mål att jämföra mot?

Läs vad Paul Bloom skriver han är en riktigt skärpt kille.

Att moraliskt beteende finns i våra gener håller jag med om men vet inte vad det har med saken att göra.

Vi pratade om att ett mål måste finnas för att kunna avgöra rätt eller fel.
Att bäbisarna i detta fall straffar hunden skulle kunna vara för att deras moral dikterar, medvetet eller undermedvetet har inte med saken att göra, att samarbete belönas och motsatsen skall straffas. Målet är då att sammarbeta, för en bättre värld.

Det som klingar ur det Bloom kallar magkänsla för altruism och elakheter menar jag är endast det som kan kallas objektiv moral i grundfallen, ökad komplexitet ger att den kräver subjektivitet eller att präglad moral ges inflytande, resten är att betrakta som subjektiv eller präglad moral.

Du och han förväxlar instinkter med objektiv moral.

Vad händer om jag kan påvisa ungar som agerar instinktivt på två olika sätt i en given situation. Hur överlever din "objektiva moral" ett sådant scenario?

Nej, för att avgöra rätt eller fel så måste det finnas ett mål, det kommer du inte ifrån.

Subjektiv moral har olika mål (beroende på kultur, etik och värderingar).
Om obejktiv moral vore ett faktum, så kvarstår det för den som förespråkar detta att även presentera målet. Hur skall man annars avgöra vad som är rätt eller fel?

Nej det har jag inte.

Då är fallet så att för den frågan kan du inte hävda att någon objektiv moral finns, mycket svårare än så är det inte. Men då det handlar om mycket få frågor kommer du inte att kunna göra det.

Tror vi lagt olika betydelse i ordet mål.
Vad jag menar är att vissa handlingars riktighet ges med tex medfödd altruism och det uppfattar en överväldigande majoritet som "rätt". Vad deras syfte (mål) är saknar betydelse, de är en del av det beteendemönster nästan alla människor har och är det enda som kan ses som en objektiv moral.

Visst kan det ses som objektiv moral i dina obildade ögon, men det ÄR inte objektiv moral för det.

Jag förstår dock att du inte vill böja dig, för då erkänner du att stora delar av din världsbild saknar grund.

LOL
Jasså jag vart obildad nu på en gång med.
Vad säger du då till nihilister lol?

Har du verkligen inget bättre att komma med?

Så länge du visar nära 0 kunskap kring evolution, så tänker jag kalla dig obildad när du förklarar instiktivt beteende som om att det finns en objektiv moral.

Du får kalla mig vad du vill rör mig inte i ryggen.
Endast du själv avgör hur du vill utge dig själv.
Och kontaterar bara att du saknar argument att komma med.

Brukar vara synonymt med det första iofs.

Låt säga att du ber 20 pers som är dåliga på matte att rösta fram en cirkels mått. De kommer fram till att måtten är bla, bla och bla. Du frågar en bekant som är mattelärare: "Är måtten bla, bla och bla?".
Håller omröstningens resultat om matteläraren (med obestridliga matematiska bevis) förklarar att ditt demokratiska val gett ett felaktigt resultat?

Varför? Varför inte?
Var gravitationen påhittad till dess den blev bevisad? Och nu menar jag inte tidigare, obevisade teorier - utan gravitationen som kraft.
Varför skulle objektiv moral uppstå först när den bevisas?

Varför? Varför inte?

Men om de inte får se den nedskrivna versionen finns lagen inte? Det räcker inte med att andra känner till lagen och att lagen finns i fysisk form?
Vidare missförstod du liknelsen. Vad jag menade var att bara för att ingen känner till en lag betyder det inte att den inte finns. Se kontinentaldriften: vem kände till den för 5000 år sedan. Betyder det att kontinenterna stod helt still för 5000 år sedan? Och nu menar jag inte som mänsklig idé, utan som geologisk process.

Måste tursisterna känna till lagen för att den ska existera?

Varför? Varför inte? Och lägg märke till att frågan inte handlar om att bevisa att lagen existerar, bara om den finns eller inte.

Det tror jag faktiskt att jag har; antingen rätt/etik som ett resultat av kontrakt, eller detsamma plus någon typ av teistisk, deistisk eller ateistisk mytologisk påbyggnad, för att - av någon anledning - ge den egna moraliska uppfattningen lite högre auktoritet än andras.


Ja, detta är ju en av de former av kontraktualism som är rent mytologisk - denne herre kanske har skippat Gud, men fortsätter med mytologin. En kommité av perfekta människor som avgör vad som är rätt och fel, vilket - eftersom att de avgör det - blir objektiv universell sanning...? Ja, du hör ju själv.


Ja, det är ju min fråga till dig. För jag menar ju att ifall det är en av människan värderad skala, då blir den subjektiv och relativ. Jämför med att ta reda på vilka material månen består av, hur stor den är, hur dess historia sett ut, o.s.v. - detta är att ta reda på vad månen objektivt är. Ifall vi istället försöker komma överens om hur fin månen är på himlen, hur mycket vi uppskattar dess reflekterade ljus, o.s.v. så kan vi förstås vara +95% överens, men detta är fortfarande en skala av subjektiva åsikter kring månen, hellre än objektiva fakta. Vi kan inte säga "jaha, så du tycker att månen är en 4 av 10 i fin-skalan? Du måste ha fått dålig utbildning, alla vet ju att månen är 6 av 10 fin - tycker du annorlunda så måste du vara galen". Vi kan däremot säga detsamma om du påstår att månen är gjord av GB gräddglass, och att den är lika stor som en normal snusdosa, då du då uttalar dig felaktigt om objektiva fakta.

Sedan håller jag naturligtivs med dig om att vi har en form av medfött - såväl som ett samhälleligt och kulturellt betingat - beteende, som är ett resultat av vårt arts samt våra samhällens och kulturers evolutionära processer. Dessa utgör däremot ingen objektiv moral, då acceptabelt beteende som sagt skiljer sig åt mellan individer, kulturer och samhällen - samt även innefattar "djuriska" beteenden som de flesta ser som oförenligt med moraliskt beteende. Är det t.ex. objektivt moraliskt korrekt att slå ner någon som raggar på ens flickvän? Det är en instinkt som många av oss har, där det finns klara evolutionära skäl till varför, medan de flesta av oss trots det försöker att inte agera efter denna instinkt pga någon subjektiv moralisk övertygelse (eller en samhällelig sådan, där vi själva kan råka ut för bestraffning ifall vi agerar efter våra instinkter).

Givetvis kan vi säga att objektiv moral är detsamma som att göra vad man instinktivt känner för att göra i en given situation, dvs vad som är närmast vårt "urbeteende" - med alla typer av egoism och altruism som detta innefattar; men då får vi ju en "amoralisk moral" där allt man gör per definition är korrekt eftersom att detta var vad man gjorde, hellre än något annat. Att bara välja ut speciella delar av vad vi genetiskt är kodade till att känna och göra och mena att detta är moraliskt - medan annat vi är genetiskt kodade till att känna och göra är omoraliskt - och mena att grunden för detta är den genetiska kodningen, det blir liksom en ihålig argumentation. Om det vi är genetiskt kodade till att känna och göra per definition är objektiv moral, då bör det innefatta allt vi är genetiskt kodade till att känna och göra. Vad vi känner ska vi alltså alltid få agera ut, då detta är moraliskt.

Detta är ju däremot inte vad du säger, utan du väljer de i din mening "goda instinkterna" - grunden till urvalet, dvs vad som är moraliskt och inte, är således inte själva genetiken utan något annat; vilket jag menar är den subjektiva värderingen av vilka av dessa beteenden som är moraliska och inte.


Precis vad jag också skriver, om du läser igenom det en gång till


Då diskuterar vi helt enkelt olika saker. Att man kan visa att det finns lagar, som är objektivt existerande eftersom att de finns nedskrivna i t.ex. en lagbok, trots att de är baserade på subjektiva åsikter, tror jag inte att någon säger emot. På samma sätt är det ju ett objektivt faktum att det existerat/existerar människor som tror att jorden är platt, vilket inte innebär att det är ett objektivt faktum att jorden är platt. Vad jag diskuterar är ifall vi kan säga att moralisk utsaga A är objektivt korrekt medan moralisk utsaga B är objektivt inkorrekt som allmängiltiga principer ifall moral kommer från människan hellre än "står över" mänskligheten - vilket jag menar att vi inte kan.