Är galaxerna isolerade öar i universum.

Universum udvidgas mellan galaxhopar, inte i dem.

Det är ju precis det jag menar.
Förtydligat till ”universum utvidgar sig mellan galaxhopen”

Ganska säker på att 2 separata galaxhopar alltid avlägsnar sig från varandra, pga expansionen i voidsen (utrymmena mellan hoparna). Men jag är inte 100.
Dit inlägg gav mig dock en fråga till "random frågor"-tråden

Här hittade jag en beskrivning på när galaxhopar krockar.

http://www.popast.nu/2009/04/av-sada...universum.html
Av sådana här superkrockar byggs universum

När galaxhopar krockar på sitt ståtliga vis blir det hett, utdraget och intressant för såna som undrar hur universum ser ut och utvecklas på riktigt stora skalor. Ett bra exempel är Gevärskulehopen aka Projektilhopen som är vårt mest påtagliga bevis för att mörk materia verkligen finns. Nu har astronomerna Cheng-Jiun Ma, Harald Ebeling och Elizabeth Barrett använt Chandra- och Hubbleteleskopen för att kartlägga en annan, denna gång riktigt komplicerad kollision. I galaxhopen MACSJ0717.5+3745 går hela fyra galaxhopar samman. Forskarna ser dessutom bevis för att galaxhoparna ramlat ihop längs en 13 miljoner ljusår lång ström av galaxer och mörk materia. Det är sådana mäktiga och tröga strömmar – och krockarna som sker där de möts – som tros ligga bakom hur galaxerna ligger omsöm utspridda och ihopsamlade i universums kosmiska väv.

Hmm, om man läser originalartikeln på arXiv, så nämner de aldrig att det skulle vara galaxhopar som kolliderar, utan de skriver "cluster galaxies" och inte "galaxy clusters". Känns som att det faktiskt är en viktigt skillnad mellan dem två, då cluster galaxies mer låter som galaxer ovanligt är ovanligt nära varandra/i en kollision. Kan ju vara jag som får det om bakfoten, men det låter rimligare också tycker jag.

Så där skrev jag, sedan dubbelkollade jag och det var faktiskt galaxhopar som kolliderade!
Länge sedan jag vart så här mindfucked och totalt förvirrad inom astronomin, vilken skön känsla!
Tydligen är det ett galaxfilament som rör sig mot ett område där det redan finns en massa massa ().
Någon kunnigare som kan förklara hur det här går till? Det måste ju vara de olika hoparna i filamentet som kolliderar snarare är filamentet som "åker in i något annat"?

Jag har befunnit mig mil från stadsbelysning och sett Vintergatan samt Andromedagalaxen med blotta ögat, men de var inte speciellt ljusstarka. Ingen måne störde. Det kan förstås ha varit lite dis i luften, men stjärnorna var klara.

Dålig natt kanske. Här har du en bild från Paranal, Chile. Där VLT står. (Obs, ej shoppad, förutom laserstrålen dvs)

Här uppe ser vi inte hela vintergatan. Den syns bättre från ekvatorn och ned över södra halvklotet.

Lång exponering. Knappast att Vintergatans centrum är nästan lika ljusstark som Månen.

Det finns ingen slutprodukt. Se universum som ett hjärtslag. Expansion, kontraktion. Det finns ingen början eller slut så som vår hjärna vill få oss att tro.

Universums utveckling är en fantastiskt spännande resa! Visst kan man se galaxerna som enorma öar av stjärnor och gas men man kan också välja att se dem som noder i ett komplicerat nätverk av mörk materia. Allteftersom universums gigantiska hålrum utvidgas mer och mer, snabbare och snabbare förtätas filamenten av mörkmateria där vår vanliga materia ansamlas i galaxer, galaxgrupper och gigantiska hopar. Universum liknar mer och mer neuronerna i vår hjärna där galaxerna fungerar som bärare av liv och medvetande. Nu är jag lite flummig men visst är det häftigt att från en mörk plats ligga på rygg och kolla upp i rymden, vintergatan och stjärnorna och fantisera om oändligheten .

Klart det är en lite längre exponeringstid, men inte jättelång. Där nere så kan vintergatan se ut precis som den gör i bilden om förhållanden är rätt och det är inte ens i närheten av hur ljusstark månen kan vara där nere.