Svara
- Ämnesverktyg
- Visa första olästa
- Hitta inlägg efter datum
Citat:
De åker väl till Saltis i det reportaget? Där är det mer övre medelklass än klassisk överklass. Varför åkte de inte till Djursholm?
Många har redan sett detta reportaget, men "Rapport följde med på överklassafari" är en klassiker:
https://www.youtube.com/watch?v=MU77bHy0Wcs
https://www.youtube.com/watch?v=MU77bHy0Wcs
Citat:
Det är väl det att sådana som har nya pengar ofta beter sig på ett smaklöst och vulgärt sätt medan de med gamla pengar har mer självkontroll. Spotifys VD Daniel Ek är väl ett bra exempel. Han håller på och river gamla kåkar på Djursholm för att kunna bygga nya vräkiga skrytbyggen.
Att vara "self made"-rik är inte dåligt så länge du inte är vulgär, men det gör dig inte till överklass.
Citat:
Mainstream-inspirerat då man inom de lägre klasserna förknippar överklass med "nouveau riche", folk som ruvar på materiella resurser och fina kåkar rent generellt, samt Saltsjöbaden som följd av tv-serien "Solsidan". Någon utförligare inside-information eller förstahandsbaserad expertis avseende överklassens revir, samt hur elementet bör definieras, går knappast att härleda till initiativtagarna bakom resan.
__________________
Senast redigerad av anwe8 2024-07-29 kl. 22:02.
Senast redigerad av anwe8 2024-07-29 kl. 22:02.
Citat:
Tror de är väldigt artiga, fördelen de har är att de sedan de var bebisar har fått lära sig exakt vilken typ av förhållande man har till tjänstefolk. Det sitter i ryggmärgen på dem, man behandlar självklart inte sitt eget tjänstefolk som skräp. Men sitter dom och tackar tjänstefolket i hemmet varje gång dom kommer med något? Hjälper av dem med ytterkläderna, tar upp deras bagage när de kommer hem? Är det liksom inte sådant de bara tar för givet och inte lägger någon vikt vid? Eller som Kungen som är den som hela överklassen navigerar efter. Säger han "tack så jävla mycke" när han kommer hem efter en resa och ett tjänstehjon bär in hans väskor i huset?
Nyrika svullsvin är i regel vulgo och eftersom de inte är uppväxta med tjänstefolk tror de att konceptet går ut på att etablera dominans vart de än kommer. De oroar sig också mycket över vad som är fint/dyrt nog och vad som inte är fint/dyrt nog. Den typen av nervösa funderingar behöver överklassen aldrig ägna en sekund åt.
Man kan inte bli överklass. Det är lite sorgligt. Å andra sidan är det svårt att bli tvättäkta WT också om man inte föds in i det. Man får t ex aldrig banga för att sms-låna till en ny stor ful tatuering eller skaffa barn med både sin tjej och hennes 20 år yngre halvsyster. Sånt är i regel svårt för medelklassen.
Citat:
Tror de är väldigt artiga, fördelen de har är att de sedan de var bebisar har fått lära sig exakt vilken typ av förhållande man har till tjänstefolk. Det sitter i ryggmärgen på dem, man behandlar självklart inte sitt eget tjänstefolk som skräp.
Nyrika svullsvin är i regel vulgo och eftersom de inte är uppväxta med tjänstefolk tror de att konceptet går ut på att etablera dominans vart de än kommer. De oroar sig också mycket över vad som är fint/dyrt nog och vad som inte är fint/dyrt nog. Den typen av nervösa funderingar behöver överklassen aldrig ägna en sekund åt.
Man kan inte bli överklass. Det är lite sorgligt. Å andra sidan är det svårt att bli tvättäkta WT också om man inte föds in i det. Man får t ex aldrig banga för att sms-låna till en ny stor ful tatuering eller skaffa barn med både sin tjej och hennes 20 år yngre halvsyster. Sånt är i regel svårt för medelklassen.
Nyrika svullsvin är i regel vulgo och eftersom de inte är uppväxta med tjänstefolk tror de att konceptet går ut på att etablera dominans vart de än kommer. De oroar sig också mycket över vad som är fint/dyrt nog och vad som inte är fint/dyrt nog. Den typen av nervösa funderingar behöver överklassen aldrig ägna en sekund åt.
Man kan inte bli överklass. Det är lite sorgligt. Å andra sidan är det svårt att bli tvättäkta WT också om man inte föds in i det. Man får t ex aldrig banga för att sms-låna till en ny stor ful tatuering eller skaffa barn med både sin tjej och hennes 20 år yngre halvsyster. Sånt är i regel svårt för medelklassen.
Det där har jag hört också. Vanligt folk som snålar och sparar i 10 år för att kunna resa på en lyxkryssning med en egen butler eller kammardam i en vecka eller två, och få den erfarenheten att ha tjänstefolk, är ofta inte trevliga mot butlern/kammardamen. De är högdragna, nedlåtande, otrevliga, kör med denne/denna. (Kan bero på osäkerhet också såklart, eller att man tror att det ska vara så.) Och personalen ler i mjugg åt detta och skrattar åt låtsas-överklasspersonerna sinsemellan i personalutrymmena - de föraktar ju låtsas-överklasspersonerna lika mycket som låtsas-överklasspersonerna föraktar butlern/kammardamen. Det blir inte bra helt enkelt. Men rederierna tjänar stora pengar på konceptet...
Håller helt med.
Min mamma hade/har flera adelsväninnor vilket innebär att jag under uppväxten stiftat bekantskap i flera familjer utan att själv vara adel.
Gammal adel är så trevlig som man kan bli. Vänliga, uppmärksamma, artiga, bra på small talk.
Ofta väldigt diskreta. En del bar absolut lyxiga kläder men många bar dem i evighet, lappade när de gick sönder och fortsatte att bära. Körde oftast inga vräkiga bilar.
När jag var ung jobbade jag extra i hemtjänsten, primärt på Östermalm, och jag har samma erfarenhet från adelsfamiljerna där. De äldre adliga var så rara, vänliga och fina.
Märktes stor skillnad på så kallat nyrika. Det spelar ingen roll hur många miljoner man har, om man inte har uppförandet!
Sen har givetvis varje människa en egen personlighet men enligt mig är det nyrika som svinar, domderar, är överlägsna och nedlåtande. (Om man ska generalisera. Givetvis finns undantag från alla håll.)
Ett exempel, som visserligen är från Tyskland, är en au pair-familj en sedermera kompis till mig hamnade hos. Rika som troll men ytterst nedlåtande mot sina anställda. Dubbelkollade med henne nu och hon kommer inte ihåg att hon hört att det skulle vara någon adlig bakgrund. Mormorn flög i privatplan mellan München och Frankfurt när hon skulle hälsa på, de hade stort gods i München, skidstuga i Verbier (tror jag det var), mamman arbetade inte alls utan tillbringade dagarna med att luncha med väninnor och gå på manikyr.
Om sonen (runt 10 år) var för högljudd gav mamman honom utan vidare 50 euro så han kunde gå och köpa något men betalade de anställda en pisslön.
Min kompis fick i ett år hålla till godo med en liten bordslampa i sin skrubb hon bodde i, då de inte orkade fixa någon takbelysning.
När städerskan hade köpt påskkorgar fyllda med chokladharar och liknande till barnen avfärdade mamman det som dålig kvalité och slängde högst upp i papperskorgen så städerskan såg det nästa gång hon kom och enligt uppgift från min kompis blev väldigt ledsen. Så nedlåtande och taskigt! Om man nu verkligen inte ville att ens barn skulle äta det skulle man hålla god min och slänga det diskret och inte så att städerskan hade en chans att se det.
Min kompis var alltid hjärtligt välkommen hem till min medelklassfamilj men omvänt gällde inte. Jag fick på nåder övernatta inne på golvet i kompisens skrubb men fick absolut inte äta frukost med kompisen på morgonen. Haha, så sjukt att de inte kunde bjussa på lite cornflakes och en rostmacka. (Min kompis åt aldrig tillsammans med dem utan separat, medan jag var välkommen att alltid äta tillsammans med min värdfamilj, även när de hade gäster.)
Men för mig är min väns au pair-familj sinnebilden av nyrika.
Min mamma hade/har flera adelsväninnor vilket innebär att jag under uppväxten stiftat bekantskap i flera familjer utan att själv vara adel.
Gammal adel är så trevlig som man kan bli. Vänliga, uppmärksamma, artiga, bra på small talk.
Ofta väldigt diskreta. En del bar absolut lyxiga kläder men många bar dem i evighet, lappade när de gick sönder och fortsatte att bära. Körde oftast inga vräkiga bilar.
När jag var ung jobbade jag extra i hemtjänsten, primärt på Östermalm, och jag har samma erfarenhet från adelsfamiljerna där. De äldre adliga var så rara, vänliga och fina.
Märktes stor skillnad på så kallat nyrika. Det spelar ingen roll hur många miljoner man har, om man inte har uppförandet!
Sen har givetvis varje människa en egen personlighet men enligt mig är det nyrika som svinar, domderar, är överlägsna och nedlåtande. (Om man ska generalisera. Givetvis finns undantag från alla håll.)
Ett exempel, som visserligen är från Tyskland, är en au pair-familj en sedermera kompis till mig hamnade hos. Rika som troll men ytterst nedlåtande mot sina anställda. Dubbelkollade med henne nu och hon kommer inte ihåg att hon hört att det skulle vara någon adlig bakgrund. Mormorn flög i privatplan mellan München och Frankfurt när hon skulle hälsa på, de hade stort gods i München, skidstuga i Verbier (tror jag det var), mamman arbetade inte alls utan tillbringade dagarna med att luncha med väninnor och gå på manikyr.
Om sonen (runt 10 år) var för högljudd gav mamman honom utan vidare 50 euro så han kunde gå och köpa något men betalade de anställda en pisslön.
Min kompis fick i ett år hålla till godo med en liten bordslampa i sin skrubb hon bodde i, då de inte orkade fixa någon takbelysning.
När städerskan hade köpt påskkorgar fyllda med chokladharar och liknande till barnen avfärdade mamman det som dålig kvalité och slängde högst upp i papperskorgen så städerskan såg det nästa gång hon kom och enligt uppgift från min kompis blev väldigt ledsen. Så nedlåtande och taskigt! Om man nu verkligen inte ville att ens barn skulle äta det skulle man hålla god min och slänga det diskret och inte så att städerskan hade en chans att se det.
Min kompis var alltid hjärtligt välkommen hem till min medelklassfamilj men omvänt gällde inte. Jag fick på nåder övernatta inne på golvet i kompisens skrubb men fick absolut inte äta frukost med kompisen på morgonen. Haha, så sjukt att de inte kunde bjussa på lite cornflakes och en rostmacka. (Min kompis åt aldrig tillsammans med dem utan separat, medan jag var välkommen att alltid äta tillsammans med min värdfamilj, även när de hade gäster.)
Men för mig är min väns au pair-familj sinnebilden av nyrika.
Citat:
Adelsmannen ”Claes”, 46: Överklassens hemliga koder:
Han är fostrad på privata institutioner som Carlssons skola och Lundsberg, och han rör sig i kretsar som tillhör toppskiktet av svensk och bitvis även internationell societet.
– Koderna handlar till syvende och sist om att inte såra, exkludera eller göra någon obekväm. Det sker oftast genom att tona ner och inte som de flesta tror att överklassen gör – att flasha, menar ”Claes”.
Hur definierar du överklass?
”Claes” blir tyst en lång stund innan han svarar.
– Kanske de som besitter störst kunskap om hur man bäst beter sig. Det blir banalt att tala om klass utifrån pengar. Jag är uppvuxen i en miljö där det handlar mycket om koder, vad man säger, när man säger det, vad man inte säger och vad man gör. Pengamässigt går det däremot upp och ner, som för alla.
Varför skulle överklassen veta bättre än andra klasser?
– Förmodligen för att de har tänkt mer på det här. Hur man går tillväga för att väcka så lite uppmärksamhet som möjligt, samtidigt som man är relevant, intressant och har karaktär. Men det är en jädra skillnad på överklass och överklass, säger ”Claes”.
Han återkommer till skillnaden mellan ”gamla” och ”nya” pengar. Själv tillhör han den överklass som har anor århundraden bakåt. Detsamma gäller merparten av hans umgänge.
– Jag trivs inte med vräkiga människor som tar plats. ”Gamla pengar” är ju måna om att inte visa att de har pengar, medan ”nya pengar” är motsatsen – måna om att visa att man har pengar. Det blir lite obscent och för ”enkelt”, för osofistikerat. Däremot kan det vara intressant att prata med nyrika entreprenörer, så länge samtalet handlar om att skaffa pengar snarare än att spendera dem.
Artikeln går att ta del i sin helhet här: https://www.expressen.se/amelia/adelsmannen-claes46-overklassens-hemliga-koder/?gaa_at=eafs&gaa_n=ARTJ-U_LMIQPnxN6vR6VhHEe4yrg9qpsvqFxyDmGmhR4GLlew54QFx-lhbSQS2ghGaQ%3D&gaa_ts=664f5a9e&gaa_sig=a2gFvtcUID d_1BjDBxHIsqL-vPGgL-rPgDnxPJW1Pqxvs22JBM4yfBAS_EwiUyxOe83GvNQ9Q3Whya7F hz8NNQ%3D%3D
Han är fostrad på privata institutioner som Carlssons skola och Lundsberg, och han rör sig i kretsar som tillhör toppskiktet av svensk och bitvis även internationell societet.
– Koderna handlar till syvende och sist om att inte såra, exkludera eller göra någon obekväm. Det sker oftast genom att tona ner och inte som de flesta tror att överklassen gör – att flasha, menar ”Claes”.
Hur definierar du överklass?
”Claes” blir tyst en lång stund innan han svarar.
– Kanske de som besitter störst kunskap om hur man bäst beter sig. Det blir banalt att tala om klass utifrån pengar. Jag är uppvuxen i en miljö där det handlar mycket om koder, vad man säger, när man säger det, vad man inte säger och vad man gör. Pengamässigt går det däremot upp och ner, som för alla.
Varför skulle överklassen veta bättre än andra klasser?
– Förmodligen för att de har tänkt mer på det här. Hur man går tillväga för att väcka så lite uppmärksamhet som möjligt, samtidigt som man är relevant, intressant och har karaktär. Men det är en jädra skillnad på överklass och överklass, säger ”Claes”.
Han återkommer till skillnaden mellan ”gamla” och ”nya” pengar. Själv tillhör han den överklass som har anor århundraden bakåt. Detsamma gäller merparten av hans umgänge.
– Jag trivs inte med vräkiga människor som tar plats. ”Gamla pengar” är ju måna om att inte visa att de har pengar, medan ”nya pengar” är motsatsen – måna om att visa att man har pengar. Det blir lite obscent och för ”enkelt”, för osofistikerat. Däremot kan det vara intressant att prata med nyrika entreprenörer, så länge samtalet handlar om att skaffa pengar snarare än att spendera dem.
Artikeln går att ta del i sin helhet här: https://www.expressen.se/amelia/adelsmannen-claes46-overklassens-hemliga-koder/?gaa_at=eafs&gaa_n=ARTJ-U_LMIQPnxN6vR6VhHEe4yrg9qpsvqFxyDmGmhR4GLlew54QFx-lhbSQS2ghGaQ%3D&gaa_ts=664f5a9e&gaa_sig=a2gFvtcUID d_1BjDBxHIsqL-vPGgL-rPgDnxPJW1Pqxvs22JBM4yfBAS_EwiUyxOe83GvNQ9Q3Whya7F hz8NNQ%3D%3D
Citat:
Generellt skulle jag säga att de är artiga och visar tacksamhet. Något de absolut inte gör är att vara oartiga eller tala illa till den typen av folk. Att vara krävande, gnällig och allmänt otrevlig mot servicepersonal är så mycket nyrikt det bara går. Inget utstrålar lägre klass än att högljutt klaga och vara otrevlig mot yrkesgrupper.
Citat:
Det är väl det att sådana som har nya pengar ofta beter sig på ett smaklöst och vulgärt sätt medan de med gamla pengar har mer självkontroll.
Spotifys VD Daniel Ek är väl ett bra exempel. Han håller på och river gamla kåkar på Djursholm för att kunna bygga nya vräkiga skrytbyggen.
Att vara "self made"-rik är inte dåligt så länge du inte är vulgär, men det gör dig inte till överklass.
Spotifys VD Daniel Ek är väl ett bra exempel. Han håller på och river gamla kåkar på Djursholm för att kunna bygga nya vräkiga skrytbyggen.
Att vara "self made"-rik är inte dåligt så länge du inte är vulgär, men det gör dig inte till överklass.
Citat:
Tror de är väldigt artiga, fördelen de har är att de sedan de var bebisar har fått lära sig exakt vilken typ av förhållande man har till tjänstefolk. Det sitter i ryggmärgen på dem, man behandlar självklart inte sitt eget tjänstefolk som skräp.
Nyrika svullsvin är i regel vulgo och eftersom de inte är uppväxta med tjänstefolk tror de att konceptet går ut på att etablera dominans vart de än kommer. De oroar sig också mycket över vad som är fint/dyrt nog och vad som inte är fint/dyrt nog. Den typen av nervösa funderingar behöver överklassen aldrig ägna en sekund åt.
Man kan inte bli överklass. Det är lite sorgligt. Å andra sidan är det svårt att bli tvättäkta WT också om man inte föds in i det. Man får t ex aldrig banga för att sms-låna till en ny stor ful tatuering eller skaffa barn med både sin tjej och hennes 20 år yngre halvsyster. Sånt är i regel svårt för medelklassen.
Nyrika svullsvin är i regel vulgo och eftersom de inte är uppväxta med tjänstefolk tror de att konceptet går ut på att etablera dominans vart de än kommer. De oroar sig också mycket över vad som är fint/dyrt nog och vad som inte är fint/dyrt nog. Den typen av nervösa funderingar behöver överklassen aldrig ägna en sekund åt.
Man kan inte bli överklass. Det är lite sorgligt. Å andra sidan är det svårt att bli tvättäkta WT också om man inte föds in i det. Man får t ex aldrig banga för att sms-låna till en ny stor ful tatuering eller skaffa barn med både sin tjej och hennes 20 år yngre halvsyster. Sånt är i regel svårt för medelklassen.
Citat:
Det där har jag hört också. Vanligt folk som snålar och sparar i 10 år för att kunna resa på en lyxkryssning med en egen butler eller kammardam i en vecka eller två, och få den erfarenheten att ha tjänstefolk, är ofta inte trevliga mot butlern/kammardamen. De är högdragna, nedlåtande, otrevliga, kör med denne/denna. (Kan bero på osäkerhet också såklart, eller att man tror att det ska vara så.) Och personalen ler i mjugg åt detta och skrattar åt låtsas-överklasspersonerna sinsemellan i personalutrymmena - de föraktar ju låtsas-överklasspersonerna lika mycket som låtsas-överklasspersonerna föraktar butlern/kammardamen. Det blir inte bra helt enkelt. Men rederierna tjänar stora pengar på konceptet...
Citat:
Men var de nyrika? De med mansion i Munchen
Håller helt med.
Min mamma hade/har flera adelsväninnor vilket innebär att jag under uppväxten stiftat bekantskap i flera familjer utan att själv vara adel.
Gammal adel är så trevlig som man kan bli. Vänliga, uppmärksamma, artiga, bra på small talk.
Ofta väldigt diskreta. En del bar absolut lyxiga kläder men många bar dem i evighet, lappade när de gick sönder och fortsatte att bära. Körde oftast inga vräkiga bilar.
När jag var ung jobbade jag extra i hemtjänsten, primärt på Östermalm, och jag har samma erfarenhet från adelsfamiljerna där. De äldre adliga var så rara, vänliga och fina.
Märktes stor skillnad på så kallat nyrika. Det spelar ingen roll hur många miljoner man har, om man inte har uppförandet!
Sen har givetvis varje människa en egen personlighet men enligt mig är det nyrika som svinar, domderar, är överlägsna och nedlåtande. (Om man ska generalisera. Givetvis finns undantag från alla håll.)
Ett exempel, som visserligen är från Tyskland, är en au pair-familj en sedermera kompis till mig hamnade hos. Rika som troll men ytterst nedlåtande mot sina anställda. Dubbelkollade med henne nu och hon kommer inte ihåg att hon hört att det skulle vara någon adlig bakgrund. Mormorn flög i privatplan mellan München och Frankfurt när hon skulle hälsa på, de hade stort gods i München, skidstuga i Verbier (tror jag det var), mamman arbetade inte alls utan tillbringade dagarna med att luncha med väninnor och gå på manikyr.
Om sonen (runt 10 år) var för högljudd gav mamman honom utan vidare 50 euro så han kunde gå och köpa något men betalade de anställda en pisslön.
Min kompis fick i ett år hålla till godo med en liten bordslampa i sin skrubb hon bodde i, då de inte orkade fixa någon takbelysning.
När städerskan hade köpt påskkorgar fyllda med chokladharar och liknande till barnen avfärdade mamman det som dålig kvalité och slängde högst upp i papperskorgen så städerskan såg det nästa gång hon kom och enligt uppgift från min kompis blev väldigt ledsen. Så nedlåtande och taskigt! Om man nu verkligen inte ville att ens barn skulle äta det skulle man hålla god min och slänga det diskret och inte så att städerskan hade en chans att se det.
Min kompis var alltid hjärtligt välkommen hem till min medelklassfamilj men omvänt gällde inte. Jag fick på nåder övernatta inne på golvet i kompisens skrubb men fick absolut inte äta frukost med kompisen på morgonen. Haha, så sjukt att de inte kunde bjussa på lite cornflakes och en rostmacka. (Min kompis åt aldrig tillsammans med dem utan separat, medan jag var välkommen att alltid äta tillsammans med min värdfamilj, även när de hade gäster.)
Men för mig är min väns au pair-familj sinnebilden av nyrika.
Min mamma hade/har flera adelsväninnor vilket innebär att jag under uppväxten stiftat bekantskap i flera familjer utan att själv vara adel.
Gammal adel är så trevlig som man kan bli. Vänliga, uppmärksamma, artiga, bra på small talk.
Ofta väldigt diskreta. En del bar absolut lyxiga kläder men många bar dem i evighet, lappade när de gick sönder och fortsatte att bära. Körde oftast inga vräkiga bilar.
När jag var ung jobbade jag extra i hemtjänsten, primärt på Östermalm, och jag har samma erfarenhet från adelsfamiljerna där. De äldre adliga var så rara, vänliga och fina.
Märktes stor skillnad på så kallat nyrika. Det spelar ingen roll hur många miljoner man har, om man inte har uppförandet!
Sen har givetvis varje människa en egen personlighet men enligt mig är det nyrika som svinar, domderar, är överlägsna och nedlåtande. (Om man ska generalisera. Givetvis finns undantag från alla håll.)
Ett exempel, som visserligen är från Tyskland, är en au pair-familj en sedermera kompis till mig hamnade hos. Rika som troll men ytterst nedlåtande mot sina anställda. Dubbelkollade med henne nu och hon kommer inte ihåg att hon hört att det skulle vara någon adlig bakgrund. Mormorn flög i privatplan mellan München och Frankfurt när hon skulle hälsa på, de hade stort gods i München, skidstuga i Verbier (tror jag det var), mamman arbetade inte alls utan tillbringade dagarna med att luncha med väninnor och gå på manikyr.
Om sonen (runt 10 år) var för högljudd gav mamman honom utan vidare 50 euro så han kunde gå och köpa något men betalade de anställda en pisslön.
Min kompis fick i ett år hålla till godo med en liten bordslampa i sin skrubb hon bodde i, då de inte orkade fixa någon takbelysning.
När städerskan hade köpt påskkorgar fyllda med chokladharar och liknande till barnen avfärdade mamman det som dålig kvalité och slängde högst upp i papperskorgen så städerskan såg det nästa gång hon kom och enligt uppgift från min kompis blev väldigt ledsen. Så nedlåtande och taskigt! Om man nu verkligen inte ville att ens barn skulle äta det skulle man hålla god min och slänga det diskret och inte så att städerskan hade en chans att se det.
Min kompis var alltid hjärtligt välkommen hem till min medelklassfamilj men omvänt gällde inte. Jag fick på nåder övernatta inne på golvet i kompisens skrubb men fick absolut inte äta frukost med kompisen på morgonen. Haha, så sjukt att de inte kunde bjussa på lite cornflakes och en rostmacka. (Min kompis åt aldrig tillsammans med dem utan separat, medan jag var välkommen att alltid äta tillsammans med min värdfamilj, även när de hade gäster.)
Men för mig är min väns au pair-familj sinnebilden av nyrika.
Hm. Jag är säker på att inte pappan i familjen var adlig (för han var svensk och jag vet ju vad familjen hette i efternamn), mamman kan ha varit tysk adel, absolut. Men jag har inget minne av det och jag frågade min kompis nu, hon hade heller inget minne av att det var så.
Pappan var troligen välbärgad (baserat på det lilla jag vet om honom och hans bakgrund), men mammans familj verkade trollrika, hennes mamma tog alltså privatplan när hon förflyttade sig inom Tyskland, som inte är ett särskilt stort land, och mamman bodde på stora ägor nere i München.
Det kanske var ett dåligt exempel av mig att ta upp dem, men jag ville ge ett avskräckande exempel på rika människor som inte på något sätt uppför sig på det sätt som den svenska adel jag har erfarenhet av uppträder.
Att behandla andra som skit på olika sätt, den erfarenhet jag har av adeln är att de uppför sig på precis motsatt sätt och att det är de som inte haft pengar i generationer som det stiger åt huvudet. (Som sagt var: naturligtvis inte alltid!)
Med min mammas väninnor kan man argumentera att de sjävklart inte skulle behandla en kompis barn illa, men jag märkte ju hur de förde sig även i andra sammanhang och som sagt var har jag gjort egna erfarenhet som äldre när jag jobbade extra i hemtjänsten. Har alltid trivts väldigt bra med adliga människor och ganska dåligt med nyrika. Haha, gud, det lät fånigt. Men sant.
Diskret, vänlig lågmäldhet, är hur jag skulle beskriva de adelsmän jag känner.
Edit: men de var absolut inte vulgära eller smaklösa som det anses att många nyrika är, ja…
De var bara nedlåtande, arroganta och känslokalla. Iaf mot sin personal. Hon kanske var tysk adel och det är andra traditioner där? 😉
Pappan var troligen välbärgad (baserat på det lilla jag vet om honom och hans bakgrund), men mammans familj verkade trollrika, hennes mamma tog alltså privatplan när hon förflyttade sig inom Tyskland, som inte är ett särskilt stort land, och mamman bodde på stora ägor nere i München.
Det kanske var ett dåligt exempel av mig att ta upp dem, men jag ville ge ett avskräckande exempel på rika människor som inte på något sätt uppför sig på det sätt som den svenska adel jag har erfarenhet av uppträder.
Att behandla andra som skit på olika sätt, den erfarenhet jag har av adeln är att de uppför sig på precis motsatt sätt och att det är de som inte haft pengar i generationer som det stiger åt huvudet. (Som sagt var: naturligtvis inte alltid!)
Med min mammas väninnor kan man argumentera att de sjävklart inte skulle behandla en kompis barn illa, men jag märkte ju hur de förde sig även i andra sammanhang och som sagt var har jag gjort egna erfarenhet som äldre när jag jobbade extra i hemtjänsten. Har alltid trivts väldigt bra med adliga människor och ganska dåligt med nyrika. Haha, gud, det lät fånigt. Men sant.
Diskret, vänlig lågmäldhet, är hur jag skulle beskriva de adelsmän jag känner.
Edit: men de var absolut inte vulgära eller smaklösa som det anses att många nyrika är, ja…
De var bara nedlåtande, arroganta och känslokalla. Iaf mot sin personal. Hon kanske var tysk adel och det är andra traditioner där? 😉
__________________
Senast redigerad av cleolina 2024-08-04 kl. 19:39.
Senast redigerad av cleolina 2024-08-04 kl. 19:39.
Citat:
Har man varit i kontakt med tyskar så känner man igen det där. Dårarna som fantiserar om att nassetyskland skulle varit bättre har aldrig träffar tyskar i verkliga livet. Det gäller så klart inte alla tyskar. Men det finns en stereotyp som är kusligt träffande på verkligheten. Men kanske överklasstyskar är värre än vanliga tyskar? jag har bara träffat vanliga tyskar och dom har varit jävligt säregna.
Håller helt med.
Min mamma hade/har flera adelsväninnor vilket innebär att jag under uppväxten stiftat bekantskap i flera familjer utan att själv vara adel.
Gammal adel är så trevlig som man kan bli. Vänliga, uppmärksamma, artiga, bra på small talk.
Ofta väldigt diskreta. En del bar absolut lyxiga kläder men många bar dem i evighet, lappade när de gick sönder och fortsatte att bära. Körde oftast inga vräkiga bilar.
När jag var ung jobbade jag extra i hemtjänsten, primärt på Östermalm, och jag har samma erfarenhet från adelsfamiljerna där. De äldre adliga var så rara, vänliga och fina.
Märktes stor skillnad på så kallat nyrika. Det spelar ingen roll hur många miljoner man har, om man inte har uppförandet!
Sen har givetvis varje människa en egen personlighet men enligt mig är det nyrika som svinar, domderar, är överlägsna och nedlåtande. (Om man ska generalisera. Givetvis finns undantag från alla håll.)
Ett exempel, som visserligen är från Tyskland, är en au pair-familj en sedermera kompis till mig hamnade hos. Rika som troll men ytterst nedlåtande mot sina anställda. Dubbelkollade med henne nu och hon kommer inte ihåg att hon hört att det skulle vara någon adlig bakgrund. Mormorn flög i privatplan mellan München och Frankfurt när hon skulle hälsa på, de hade stort gods i München, skidstuga i Verbier (tror jag det var), mamman arbetade inte alls utan tillbringade dagarna med att luncha med väninnor och gå på manikyr.
Om sonen (runt 10 år) var för högljudd gav mamman honom utan vidare 50 euro så han kunde gå och köpa något men betalade de anställda en pisslön.
Min kompis fick i ett år hålla till godo med en liten bordslampa i sin skrubb hon bodde i, då de inte orkade fixa någon takbelysning.
När städerskan hade köpt påskkorgar fyllda med chokladharar och liknande till barnen avfärdade mamman det som dålig kvalité och slängde högst upp i papperskorgen så städerskan såg det nästa gång hon kom och enligt uppgift från min kompis blev väldigt ledsen. Så nedlåtande och taskigt! Om man nu verkligen inte ville att ens barn skulle äta det skulle man hålla god min och slänga det diskret och inte så att städerskan hade en chans att se det.
Min kompis var alltid hjärtligt välkommen hem till min medelklassfamilj men omvänt gällde inte. Jag fick på nåder övernatta inne på golvet i kompisens skrubb men fick absolut inte äta frukost med kompisen på morgonen. Haha, så sjukt att de inte kunde bjussa på lite cornflakes och en rostmacka. (Min kompis åt aldrig tillsammans med dem utan separat, medan jag var välkommen att alltid äta tillsammans med min värdfamilj, även när de hade gäster.)
Men för mig är min väns au pair-familj sinnebilden av nyrika.
Min mamma hade/har flera adelsväninnor vilket innebär att jag under uppväxten stiftat bekantskap i flera familjer utan att själv vara adel.
Gammal adel är så trevlig som man kan bli. Vänliga, uppmärksamma, artiga, bra på small talk.
Ofta väldigt diskreta. En del bar absolut lyxiga kläder men många bar dem i evighet, lappade när de gick sönder och fortsatte att bära. Körde oftast inga vräkiga bilar.
När jag var ung jobbade jag extra i hemtjänsten, primärt på Östermalm, och jag har samma erfarenhet från adelsfamiljerna där. De äldre adliga var så rara, vänliga och fina.
Märktes stor skillnad på så kallat nyrika. Det spelar ingen roll hur många miljoner man har, om man inte har uppförandet!
Sen har givetvis varje människa en egen personlighet men enligt mig är det nyrika som svinar, domderar, är överlägsna och nedlåtande. (Om man ska generalisera. Givetvis finns undantag från alla håll.)
Ett exempel, som visserligen är från Tyskland, är en au pair-familj en sedermera kompis till mig hamnade hos. Rika som troll men ytterst nedlåtande mot sina anställda. Dubbelkollade med henne nu och hon kommer inte ihåg att hon hört att det skulle vara någon adlig bakgrund. Mormorn flög i privatplan mellan München och Frankfurt när hon skulle hälsa på, de hade stort gods i München, skidstuga i Verbier (tror jag det var), mamman arbetade inte alls utan tillbringade dagarna med att luncha med väninnor och gå på manikyr.
Om sonen (runt 10 år) var för högljudd gav mamman honom utan vidare 50 euro så han kunde gå och köpa något men betalade de anställda en pisslön.
Min kompis fick i ett år hålla till godo med en liten bordslampa i sin skrubb hon bodde i, då de inte orkade fixa någon takbelysning.
När städerskan hade köpt påskkorgar fyllda med chokladharar och liknande till barnen avfärdade mamman det som dålig kvalité och slängde högst upp i papperskorgen så städerskan såg det nästa gång hon kom och enligt uppgift från min kompis blev väldigt ledsen. Så nedlåtande och taskigt! Om man nu verkligen inte ville att ens barn skulle äta det skulle man hålla god min och slänga det diskret och inte så att städerskan hade en chans att se det.
Min kompis var alltid hjärtligt välkommen hem till min medelklassfamilj men omvänt gällde inte. Jag fick på nåder övernatta inne på golvet i kompisens skrubb men fick absolut inte äta frukost med kompisen på morgonen. Haha, så sjukt att de inte kunde bjussa på lite cornflakes och en rostmacka. (Min kompis åt aldrig tillsammans med dem utan separat, medan jag var välkommen att alltid äta tillsammans med min värdfamilj, även när de hade gäster.)
Men för mig är min väns au pair-familj sinnebilden av nyrika.
Citat:
de flesta förlorar sina pengar också.
Det är väl det att sådana som har nya pengar ofta beter sig på ett smaklöst och vulgärt sätt medan de med gamla pengar har mer självkontroll.
Spotifys VD Daniel Ek är väl ett bra exempel. Han håller på och river gamla kåkar på Djursholm för att kunna bygga nya vräkiga skrytbyggen.
Att vara "self made"-rik är inte dåligt så länge du inte är vulgär, men det gör dig inte till överklass.
Spotifys VD Daniel Ek är väl ett bra exempel. Han håller på och river gamla kåkar på Djursholm för att kunna bygga nya vräkiga skrytbyggen.
Att vara "self made"-rik är inte dåligt så länge du inte är vulgär, men det gör dig inte till överklass.
Djursholms country club – nya lyxklubbmedlemskapet för de besuttna där kreti och pleti inte är välkomna.
Kändistäta Djursholms country club, med medlemmar som Charlotte Perrelli och hockeylegenden Mats Sundin, står inför en stor förändring.
Efter flera ekonomiskt tunga år går nu den lyxiga medlemsklubben samman med Båstad och Djurgårdens dito – för ett nytt exklusivt koncept.
– Jag kan bidra med ett internationellt benchmark. Det är dit vi vill nå, säger nye vd:n Marcus Läth om framtidsplanerna.
Medlemslistan är hemlig, inträdet kostar 250 000 kronor och årsavgiften 50 000. ”Det är den nya tidens kooperativ”, säger Martin Roos, manager på exklusiva Djursholm Country Club.
I Djursholm bor 9 000 personer, ändå är det ett av Sveriges mest mytomspunna samhällen. Malin Giolito Perssons kriminaldrama ”Störst av allt” – om en fiktiv skolskjutning – har inte dämpat intresset. Här bor börs-vd:ar, tech-miljardärer och stjärn-dj:er. Ekonomiprofessorn Mikael Holmqvists bok ”Djursholm: Sveriges ledarsamhälle”, vittnar om en homogen grupp människor präglad av en stark framgångssträvan.
https://www.expressen.se/noje/djursholms-country-club-nya-lyxklubbmedlemskapet-for-de-rikaste/
https://www.svd.se/a/2GJO9r/300-000-i-entre-pa-hemliga-djursholm-country-club
Kändistäta Djursholms country club, med medlemmar som Charlotte Perrelli och hockeylegenden Mats Sundin, står inför en stor förändring.
Efter flera ekonomiskt tunga år går nu den lyxiga medlemsklubben samman med Båstad och Djurgårdens dito – för ett nytt exklusivt koncept.
– Jag kan bidra med ett internationellt benchmark. Det är dit vi vill nå, säger nye vd:n Marcus Läth om framtidsplanerna.
Medlemslistan är hemlig, inträdet kostar 250 000 kronor och årsavgiften 50 000. ”Det är den nya tidens kooperativ”, säger Martin Roos, manager på exklusiva Djursholm Country Club.
I Djursholm bor 9 000 personer, ändå är det ett av Sveriges mest mytomspunna samhällen. Malin Giolito Perssons kriminaldrama ”Störst av allt” – om en fiktiv skolskjutning – har inte dämpat intresset. Här bor börs-vd:ar, tech-miljardärer och stjärn-dj:er. Ekonomiprofessorn Mikael Holmqvists bok ”Djursholm: Sveriges ledarsamhälle”, vittnar om en homogen grupp människor präglad av en stark framgångssträvan.
https://www.expressen.se/noje/djursholms-country-club-nya-lyxklubbmedlemskapet-for-de-rikaste/
https://www.svd.se/a/2GJO9r/300-000-i-entre-pa-hemliga-djursholm-country-club
__________________
Senast redigerad av anwe8 2024-12-06 kl. 08:22.
Senast redigerad av anwe8 2024-12-06 kl. 08:22.
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera