Håller helt med.
Min mamma hade/har flera adelsväninnor vilket innebär att jag under uppväxten stiftat bekantskap i flera familjer utan att själv vara adel.
Gammal adel är så trevlig som man kan bli. Vänliga, uppmärksamma, artiga, bra på small talk.
Ofta väldigt diskreta. En del bar absolut lyxiga kläder men många bar dem i evighet, lappade när de gick sönder och fortsatte att bära. Körde oftast inga vräkiga bilar.
När jag var ung jobbade jag extra i hemtjänsten, primärt på Östermalm, och jag har samma erfarenhet från adelsfamiljerna där. De äldre adliga var så rara, vänliga och fina.
Märktes stor skillnad på så kallat nyrika. Det spelar ingen roll hur många miljoner man har, om man inte har uppförandet!
Sen har givetvis varje människa en egen personlighet men enligt mig är det nyrika som svinar, domderar, är överlägsna och nedlåtande. (Om man ska generalisera. Givetvis finns undantag från alla håll.)
Ett exempel, som visserligen är från Tyskland, är en au pair-familj en sedermera kompis till mig hamnade hos. Rika som troll men ytterst nedlåtande mot sina anställda. Dubbelkollade med henne nu och hon kommer inte ihåg att hon hört att det skulle vara någon adlig bakgrund. Mormorn flög i privatplan mellan München och Frankfurt när hon skulle hälsa på, de hade stort gods i München, skidstuga i Verbier (tror jag det var), mamman arbetade inte alls utan tillbringade dagarna med att luncha med väninnor och gå på manikyr.
Om sonen (runt 10 år) var för högljudd gav mamman honom utan vidare 50 euro så han kunde gå och köpa något men betalade de anställda en pisslön.
Min kompis fick i ett år hålla till godo med en liten bordslampa i sin skrubb hon bodde i, då de inte orkade fixa någon takbelysning.
När städerskan hade köpt påskkorgar fyllda med chokladharar och liknande till barnen avfärdade mamman det som dålig kvalité och slängde högst upp i papperskorgen så städerskan såg det nästa gång hon kom och enligt uppgift från min kompis blev väldigt ledsen. Så nedlåtande och taskigt! Om man nu verkligen inte ville att ens barn skulle äta det skulle man hålla god min och slänga det diskret och inte så att städerskan hade en chans att se det.
Min kompis var alltid hjärtligt välkommen hem till min medelklassfamilj men omvänt gällde inte. Jag fick på nåder övernatta inne på golvet i kompisens skrubb men fick absolut inte äta frukost med kompisen på morgonen. Haha, så sjukt att de inte kunde bjussa på lite cornflakes och en rostmacka. (Min kompis åt aldrig tillsammans med dem utan separat, medan jag var välkommen att alltid äta tillsammans med min värdfamilj, även när de hade gäster.)
Men för mig är min väns au pair-familj sinnebilden av nyrika.
Citat:
Ursprungligen postat av
anwe8
Adelsmannen ”Claes”, 46: Överklassens hemliga koder:
Han är fostrad på privata institutioner som Carlssons skola och Lundsberg, och han rör sig i kretsar som tillhör toppskiktet av svensk och bitvis även internationell societet.
– Koderna handlar till syvende och sist om att inte såra, exkludera eller göra någon obekväm. Det sker oftast genom att tona ner och inte som de flesta tror att överklassen gör – att flasha, menar ”Claes”.
Hur definierar du överklass?
”Claes” blir tyst en lång stund innan han svarar.
– Kanske de som besitter störst kunskap om hur man bäst beter sig. Det blir banalt att tala om klass utifrån pengar. Jag är uppvuxen i en miljö där det handlar mycket om koder, vad man säger, när man säger det, vad man inte säger och vad man gör. Pengamässigt går det däremot upp och ner, som för alla.
Varför skulle överklassen veta bättre än andra klasser?
– Förmodligen för att de har tänkt mer på det här. Hur man går tillväga för att väcka så lite uppmärksamhet som möjligt, samtidigt som man är relevant, intressant och har karaktär. Men det är en jädra skillnad på överklass och överklass, säger ”Claes”.
Han återkommer till skillnaden mellan ”gamla” och ”nya” pengar. Själv tillhör han den överklass som har anor århundraden bakåt. Detsamma gäller merparten av hans umgänge.
– Jag trivs inte med vräkiga människor som tar plats. ”Gamla pengar” är ju måna om att inte visa att de har pengar, medan ”nya pengar” är motsatsen – måna om att visa att man har pengar. Det blir lite obscent och för ”enkelt”, för osofistikerat. Däremot kan det vara intressant att prata med nyrika entreprenörer, så länge samtalet handlar om att skaffa pengar snarare än att spendera dem.
Artikeln går att ta del i sin helhet här:
https://www.expressen.se/amelia/adelsmannen-claes46-overklassens-hemliga-koder/?gaa_at=eafs&gaa_n=ARTJ-U_LMIQPnxN6vR6VhHEe4yrg9qpsvqFxyDmGmhR4GLlew54QFx-lhbSQS2ghGaQ%3D&gaa_ts=664f5a9e&gaa_sig=a2gFvtcUID d_1BjDBxHIsqL-vPGgL-rPgDnxPJW1Pqxvs22JBM4yfBAS_EwiUyxOe83GvNQ9Q3Whya7F hz8NNQ%3D%3D
Citat:
Ursprungligen postat av
speedy_83
Generellt skulle jag säga att de är artiga och visar tacksamhet. Något de absolut inte gör är att vara oartiga eller tala illa till den typen av folk. Att vara krävande, gnällig och allmänt otrevlig mot servicepersonal är så mycket nyrikt det bara går. Inget utstrålar lägre klass än att högljutt klaga och vara otrevlig mot yrkesgrupper.
Citat:
Ursprungligen postat av
tangerinescience
Det är väl det att sådana som har nya pengar ofta beter sig på ett smaklöst och vulgärt sätt medan de med gamla pengar har mer självkontroll.
Spotifys VD Daniel Ek är väl ett bra exempel. Han håller på och river gamla kåkar på Djursholm för att kunna bygga nya vräkiga skrytbyggen.
Att vara "self made"-rik är inte dåligt så länge du inte är vulgär, men det gör dig inte till överklass.
Citat:
Ursprungligen postat av
Leanderine
Tror de är väldigt artiga, fördelen de har är att de sedan de var bebisar har fått lära sig exakt vilken typ av förhållande man har till tjänstefolk. Det sitter i ryggmärgen på dem, man behandlar självklart inte sitt eget tjänstefolk som skräp.
Nyrika svullsvin är i regel vulgo och eftersom de inte är uppväxta med tjänstefolk tror de att konceptet går ut på att etablera dominans vart de än kommer. De oroar sig också mycket över vad som är fint/dyrt nog och vad som inte är fint/dyrt nog. Den typen av nervösa funderingar behöver överklassen aldrig ägna en sekund åt.
Man kan inte bli överklass. Det är lite sorgligt. Å andra sidan är det svårt att bli tvättäkta WT också om man inte föds in i det. Man får t ex aldrig banga för att sms-låna till en ny stor ful tatuering eller skaffa barn med både sin tjej och hennes 20 år yngre halvsyster. Sånt är i regel svårt för medelklassen.
Citat:
Ursprungligen postat av
Merwinna
Det där har jag hört också. Vanligt folk som snålar och sparar i 10 år för att kunna resa på en lyxkryssning med en egen butler eller kammardam i en vecka eller två, och få den erfarenheten att ha tjänstefolk, är ofta inte trevliga mot butlern/kammardamen. De är högdragna, nedlåtande, otrevliga, kör med denne/denna. (Kan bero på osäkerhet också såklart, eller att man tror att det ska vara så.) Och personalen ler i mjugg åt detta och skrattar åt låtsas-överklasspersonerna sinsemellan i personalutrymmena - de föraktar ju låtsas-överklasspersonerna lika mycket som låtsas-överklasspersonerna föraktar butlern/kammardamen. Det blir inte bra helt enkelt. Men rederierna tjänar stora pengar på konceptet...