Citat:
Ursprungligen postat av Spreztozc
Menar du att hon var borta över nätterna medan ni var där tillsammans, utan att förklara vart hon varit? Varför ville hon stanna kvar, vad sa hon?
Jag kan inte säga vad hon ser hos, sånna som dem. Men jag vet, att hon inte bryr sig om nån annan än dem. Hon slutade sola klockan sex varje dag och gick direkt därifrån till telefonen, hon sa att hon är på väg och går direkt därifrån. Och när hon går förbi står de på rad. Dom visslar och ler och trugar och ber, "kom med oss ut ikväll, kom med oss inatt".
Hur ska jag NÅNSIN kunna veta att hon bara älskar mig??
Och som om inget hänt - hon fortsätter hela kvällen med dem och går sen hem till mig. Jag hör steg i trappan och jag vet vem. Jag vet vem det är. Jag öppnar, öppnar dörren och jag väntar. "Hon är väl sen, något sen". Hon skulle aldrig lura mig, aldrig lura mej.
Citat:
Hon låter inte som en speciellt bra flickvän (no offence), sådär beter man sig inte i ett förhållande.
Hon är en jävel på kärlek. Det finns ingen som kan slå henne på fingrarna där.
Citat:
Åk ut och res, vilket jag skulle behöva göra i en sån situation tror jag.. Resmålet finner du i ditt användarnamn.
Jag sitter här och väntar och tittar ut över Stockholm. Den lever livet som om allt var som förut. Och det känns inte särskilt länge sen som jag var en utav dom alla människor som jag ser. Nu känns det mera som om allting tagit slut. Vi borde haft ett liv i stillhet, borde haft ett liv ihop. Men det är för sent. Istället sitter jag och väntar just på ingenting alls.
Jag är född i Stockholm och här har jag min familj. Här lever mina barn. Jag trodde alltid jag skulle vilja bli begraven här i Stockholm. Nu vet jag inte ens om jag vill stanna kvar. Och alla gator som vi gick på, alla ställen vi besökte, alla människor vi såg. Dom ter sig inte lika vänliga idag. Jag borde åka härifrån, jag borde resa någonstans. Jag borde resa till där flickorna är varma och förstår. (Thailand?)