2013-05-08, 10:31
#37
2013-05-08, 10:40
#38
Citat:
Ursprungligen postat av Amsterdamer
Jag kan inte säga vad hon ser hos, sånna som dem. Men jag vet, att hon inte bryr sig om nån annan än dem. Hon slutade sola klockan sex varje dag och gick direkt därifrån till telefonen, hon sa att hon är på väg och går direkt därifrån. Och när hon går förbi står de på rad. Dom visslar och ler och trugar och ber, "kom med oss ut ikväll, kom med oss inatt".
Hur ska jag NÅNSIN kunna veta att hon bara älskar mig??
Och som om inget hänt - hon fortsätter hela kvällen med dem och går sen hem till mig. Jag hör steg i trappan och jag vet vem. Jag vet vem det är. Jag öppnar, öppnar dörren och jag väntar. "Hon är väl sen, något sen". Hon skulle aldrig lura mig, aldrig lura mej.
Hon är en jävel på kärlek. Det finns ingen som kan slå henne på fingrarna där.
Jag sitter här och väntar och tittar ut över Stockholm. Den lever livet som om allt var som förut. Och det känns inte särskilt länge sen som jag var en utav dom alla människor som jag ser. Nu känns det mera som om allting tagit slut. Vi borde haft ett liv i stillhet, borde haft ett liv ihop. Men det är för sent. Istället sitter jag och väntar just på ingenting alls.
Jag är född i Stockholm och här har jag min familj. Här lever mina barn. Jag trodde alltid jag skulle vilja bli begraven här i Stockholm. Nu vet jag inte ens om jag vill stanna kvar. Och alla gator som vi gick på, alla ställen vi besökte, alla människor vi såg. Dom ter sig inte lika vänliga idag. Jag borde åka härifrån, jag borde resa någonstans. Jag borde resa till där flickorna är varma och förstår. (Thailand?)
Hur ska jag NÅNSIN kunna veta att hon bara älskar mig??
Och som om inget hänt - hon fortsätter hela kvällen med dem och går sen hem till mig. Jag hör steg i trappan och jag vet vem. Jag vet vem det är. Jag öppnar, öppnar dörren och jag väntar. "Hon är väl sen, något sen". Hon skulle aldrig lura mig, aldrig lura mej.
Hon är en jävel på kärlek. Det finns ingen som kan slå henne på fingrarna där.
Jag sitter här och väntar och tittar ut över Stockholm. Den lever livet som om allt var som förut. Och det känns inte särskilt länge sen som jag var en utav dom alla människor som jag ser. Nu känns det mera som om allting tagit slut. Vi borde haft ett liv i stillhet, borde haft ett liv ihop. Men det är för sent. Istället sitter jag och väntar just på ingenting alls.
Jag är född i Stockholm och här har jag min familj. Här lever mina barn. Jag trodde alltid jag skulle vilja bli begraven här i Stockholm. Nu vet jag inte ens om jag vill stanna kvar. Och alla gator som vi gick på, alla ställen vi besökte, alla människor vi såg. Dom ter sig inte lika vänliga idag. Jag borde åka härifrån, jag borde resa någonstans. Jag borde resa till där flickorna är varma och förstår. (Thailand?)
Du glömde att skriva att det är bara regn hos mig
2013-05-08, 10:42
#39
Citat:
Ursprungligen postat av Janne-Taikon
Resa utomlands med tjejen?
Lägg ner, köp vingar för pengarna och flyg ut över ängarna, när du flugit 1000 mil så ska du flyga 1000 till, för att göra det man måste är att göra det man vill.
Lägg ner, köp vingar för pengarna och flyg ut över ängarna, när du flugit 1000 mil så ska du flyga 1000 till, för att göra det man måste är att göra det man vill.
Eller kan han skaffa sig en egen måne som han kan åka till.
2013-05-08, 20:19
#41
Det är allmänt respektlöst att trolla och klippa in orups sångtest magaluf, då det här är ett seriöst forum och där oseriösa inlägg raderas.
Roliga är ju alla idioter i tråden som inte fattar något, då ingen formulerar sig sådär poetiskt, samt alla efterföljande wtf svar(för någon som inte hajade från första början)
Okej, jag skojade, så stel är jag inte(majoriteten av kvinnor 30 plus är dock sådär stela har jag märkt
Ontopic. Orup har en jäkla många bra låtar, men hittar dom inte på youtube, eller spotify. Som , hon för ung,jag är tillbaka etc
Roliga är ju alla idioter i tråden som inte fattar något, då ingen formulerar sig sådär poetiskt, samt alla efterföljande wtf svar(för någon som inte hajade från första början)
Okej, jag skojade, så stel är jag inte(majoriteten av kvinnor 30 plus är dock sådär stela har jag märkt
Ontopic. Orup har en jäkla många bra låtar, men hittar dom inte på youtube, eller spotify. Som , hon för ung,jag är tillbaka etc
__________________
Senast redigerad av tesaurus 2013-05-08 kl. 20:29.
Senast redigerad av tesaurus 2013-05-08 kl. 20:29.
2013-05-09, 15:01
#42
2013-05-17, 20:57
#43
Hej Flashback
Och tack för ert stöd. Ja det har ju nu gått en tid, och jag är lite mer nyanserad i mina tankar kring det som hänt.
Vi sprang på varann, ute på stan tidigare idag. "Vad gör du nu för tiden? Varför hör du aldrig av dig? Det var alldeles för längesen vi sågs", det var dom första ord hon sa. "Bor du kvar i samma 2:a? Vad jobbar du med?"
Hon bubblade av frågor. Jag svarade, sen avbröt hon mig med sitt underbara leende. Jag sa till henne att hon ska veta att jag saknar henne, att det finns känslor som aldrig tar slut. Men hon ska veta att jag inte glömt och att det finns bilder som aldrig suddas ut (men det sa jag inte). Jag lovade att ringa, och att det skulle bli rätt snart. Hon fick mitt nummer och min nya adress. Sen rusa hon iväg, hon hade bråttom förstås. För bråttom för att hinna se, att jag följde hennes gång med en förundrad blick... och följde efter
Det fanns mycket kvar att säga, men hon bara gick.
Jag har också talat i telefon med hennes syster, hon bor en bit härifrån.
Jag har vaknat mitt i natten av tystnaden och önskat att hon sov där bredvid mig igen. Jag har suttit med vänner på en stökig resturang, och kommit på mig själv vara nån annanstans. Jag har fått för mig att jag sett henne, jag har ropat hennes namn, jag har sprungit rakt fram mot en främmande famn... osv osv.
JAG FÖRSTOD ALDRIG RIKTIGT. Vad som hände den där gången, förrutom att allt blev fel. Det fanns så mycket kvar att ge, det fanns kärlek mellan oss. Varför packa jag min väska istället för att slåss?
Hon sa hon låg och solade???
Jag har hört på radion idag att vi har solsken över hela vår stad. Det låter väldigt underligt, för jag har bara regn hos mig. Ända sen den dan vi for, så har jag bara regn hos mig.
Jag är lika hopplöst förälskad, nu som då.
Och tack för ert stöd. Ja det har ju nu gått en tid, och jag är lite mer nyanserad i mina tankar kring det som hänt.
Vi sprang på varann, ute på stan tidigare idag. "Vad gör du nu för tiden? Varför hör du aldrig av dig? Det var alldeles för längesen vi sågs", det var dom första ord hon sa. "Bor du kvar i samma 2:a? Vad jobbar du med?"
Hon bubblade av frågor. Jag svarade, sen avbröt hon mig med sitt underbara leende. Jag sa till henne att hon ska veta att jag saknar henne, att det finns känslor som aldrig tar slut. Men hon ska veta att jag inte glömt och att det finns bilder som aldrig suddas ut (men det sa jag inte). Jag lovade att ringa, och att det skulle bli rätt snart. Hon fick mitt nummer och min nya adress. Sen rusa hon iväg, hon hade bråttom förstås. För bråttom för att hinna se, att jag följde hennes gång med en förundrad blick... och följde efter
Det fanns mycket kvar att säga, men hon bara gick.Jag har också talat i telefon med hennes syster, hon bor en bit härifrån.
Jag har vaknat mitt i natten av tystnaden och önskat att hon sov där bredvid mig igen. Jag har suttit med vänner på en stökig resturang, och kommit på mig själv vara nån annanstans. Jag har fått för mig att jag sett henne, jag har ropat hennes namn, jag har sprungit rakt fram mot en främmande famn... osv osv.
JAG FÖRSTOD ALDRIG RIKTIGT. Vad som hände den där gången, förrutom att allt blev fel. Det fanns så mycket kvar att ge, det fanns kärlek mellan oss. Varför packa jag min väska istället för att slåss?
Hon sa hon låg och solade???
Jag har hört på radion idag att vi har solsken över hela vår stad. Det låter väldigt underligt, för jag har bara regn hos mig. Ända sen den dan vi for, så har jag bara regn hos mig.
Jag är lika hopplöst förälskad, nu som då.
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera
