Tjejen stannade kvar på semesterorten!!

Hur ska jag NÅNSIN kunna veta att hon bara älskar mig??

Och som om inget hänt - hon fortsätter hela kvällen med dem och går sen hem till mig. Jag hör steg i trappan och jag vet vem. Jag vet vem det är. Jag öppnar, öppnar dörren och jag väntar. "Hon är väl sen, något sen". Hon skulle aldrig lura mig, aldrig lura mej.

Hon är en jävel på kärlek. Det finns ingen som kan slå henne på fingrarna där.

Nu känns det mera som om allting tagit slut. Vi borde haft ett liv i stillhet, borde haft ett liv ihop. Men det är för sent. Istället sitter jag och väntar just på ingenting alls.

Jag kan inte säga vad hon ser hos, sånna som dem. Men jag vet, att hon inte bryr sig om nån annan än dem. Hon slutade sola klockan sex varje dag och gick direkt därifrån till telefonen, hon sa att hon är på väg och går direkt därifrån. Och när hon går förbi står de på rad. Dom visslar och ler och trugar och ber, "kom med oss ut ikväll, kom med oss inatt".

Hur ska jag NÅNSIN kunna veta att hon bara älskar mig??

Och som om inget hänt - hon fortsätter hela kvällen med dem och går sen hem till mig. Jag hör steg i trappan och jag vet vem. Jag vet vem det är. Jag öppnar, öppnar dörren och jag väntar. "Hon är väl sen, något sen". Hon skulle aldrig lura mig, aldrig lura mej.



Hon är en jävel på kärlek. Det finns ingen som kan slå henne på fingrarna där.



Jag sitter här och väntar och tittar ut över Stockholm. Den lever livet som om allt var som förut. Och det känns inte särskilt länge sen som jag var en utav dom alla människor som jag ser. Nu känns det mera som om allting tagit slut. Vi borde haft ett liv i stillhet, borde haft ett liv ihop. Men det är för sent. Istället sitter jag och väntar just på ingenting alls.

Jag är född i Stockholm och här har jag min familj. Här lever mina barn. Jag trodde alltid jag skulle vilja bli begraven här i Stockholm. Nu vet jag inte ens om jag vill stanna kvar. Och alla gator som vi gick på, alla ställen vi besökte, alla människor vi såg. Dom ter sig inte lika vänliga idag. Jag borde åka härifrån, jag borde resa någonstans. Jag borde resa till där flickorna är varma och förstår. (Thailand?)

Jag blev själv dumpad av en djursholmsbrud en gång. Hellre låter jag vargar jaga mig än gör samma misstag igen, jag håller mig till tjejerna här på andra sidan Danvikstull. Till TS vill jag bara säga: bit ihop, bit ihop, kom igen, kom igen.

Skrattade sig måsarna hesa åt dig?

Hej Flashback

Jag kom precis hem från Magaluf efter att ha varit där med tjejen, och känner mig förvirrad utav bara helvete. Jag kunde inte hindra henne, jag vet inte vad det var, men hon ville stanna kvar!!

Det var jag som ville vandra genom vågorna, tillsammans hand i hand, men hon försvann varenda jävla kväll och kom hem nån gång på morgonen. Jag längtade bara hem igen. Jag tänkte att det blir nog bra när hon fått sova av sig ruset, och natten blir till dag igen, men varenda morgon var likadan. Hon satt och drömde vid sitt kaffe som om jag aldrig funnits till.

Jag tror att hon träffade någon annan, när inte jag var med. Jag kunde inte fatta (eller så ville jag bara inte se). Hon tog ifrån mig det enda jag alltid velat ha! Jag kommer aldrig glömma hur jag hatade denna jävla stad.

Vad ska jag göra nu?

Skrattade sig måsarna hesa åt dig?