Ställ era random astronomifrågor

Nej, det är inte det jag hävdar! Däremot tycker jag att sålänge man inte kunnat finna andra bättre förklaringar så är det fel att såga den förklaringen som stämmer med experimentens överensstämmelse med teorin jäms med fotknölarna!

Experimenten var designade för att mäta produktionen av vissa gaser under vissa specifika förhållanden. Med vår teoretiska modell skulle dessa gaser endast produceras under närvaro av liv.

När experimenten sedan påvisade just dessa gaser började protesterna komma och gick (till största delen) ut på argument av typen "Det *kan* inte vara liv. Det måste vara någonting annat.". Frågor som då behöver besvaras är då; Varför kan det inte vara liv och vilka processer skulle i så fall kunna producera detta resultat? Så vitt jag vet har inte dessa frågor besvarats, och därför anser jag den ursprungliga teorin stämma bäst med empirin!

Dessutom har ingen påstått at vi "fann liv men höll käft". Det är snarast ett halmgubbeargument. Resultaten publicerades offentligt och har diskuterats livligt. Problemet är snarare att man enats om någon slags konsensus om att de empiriska resultaten inte stämmer.

Så, enligt modern vetenskapsmetodik är väl "Science settled" då och inga ytterligare experiment behöver göras...

Eller i närvaro av starka oxiderande ämnen, som tyvärr kan bildas vid belysning av UV som på Mars. Debatten går vidare om man såg spår av liv eller inte:
https://en.wikipedia.org/wiki/Viking_lander_biological_experiments

Som Sagan konstaterade "extraordinary claims require extraordinary evidence" och där är vi inte vad gäller liv på Mars.

Eftersom man fortsätter med att leta efter tecken liv på Mars (t ex med Perseverance) tycker jag nog iaf inte att det verkar finnas en konsensus om att det inte kan finnas liv där. Att nya revolutionerande resultat ifrågasätts, och att det görs fler experiment och observationer för att stärka alt kullkasta ett case är helt normalt i vetenskap.

Det är här jag hävdar att agerandet sedan de första svårtolkade resultaten kom in inte stämmer överens med människans grundläggande nyfikenhet och vilja att lösa mysterier.

Det naturliga – så som jag känner mänskligheten – hade varit att redan i nästa expedition skicka nya mätinstrument för att försöka bekräfta eller dementera det första fyndet och om det faktiskt var en markör för liv.

Jag ser ingen logik i att man inte på dessa 45 år gjort minsta ansats att reda ut saken. Det går inte ihop.

Förklaringar om begränsad budget är ju väldigt bekvämt – jag köper det inte.

Jag gissar att man insåg att man inte kunde skapa experiment som skulle ge ett entydigt svar utan att man fick börja med att lösa enklare frågor om hur Mars fungerade. Har du något förslag på vad man borde skickat för instrument?

Jag menar att om människans grundläggande natur fått flöda normalt här så hade man direkt fokuserat rejält på att lösa de praktiska problem du tar upp ovan – så fort de omdebatterade resultaten kom in 1976.

Istället har man tittat och ett annat håll och och låtsats som det regnar.

"Titta vad fint helikoptern flyger. Sluta nu bekymra dig om den där livsletargrejen – det tar vi längre fram"

Återigen: har du några förslag på vad man skulle gjort? Ibland får man inser att man kört in i en återvändsgränd och att det inte är någon idé att stånga sig blodig. Det var snarare Viking som var överoptimistisk om hur lätt det skulle vara att visa på förekomsten av liv.

Du har mitt svar i inlägget du citerar. Detaljerna att lösa hade jag 1976 överlämnat till mycket fokuserade vetenskapsmän.

Istället lade man hela grejen i byrålådan och där har det legat sedan dess.

Jag menar att bristen på agerande i frågan är både ologisk och ett svek mot mänsklighetens grundläggande natur att reda ut mysterier.

Tänk så enkelt det kan vara. Bara låta någon annan sköta jobbet. Du tror inte att det var "fokuserade vetenskapsmän" som funderade över problemet?
Man la bemannade månfärder i byrålådan också. Intresset för att satsa enorma summor på rymdforskning svalnade.
Nu finns det bara så många mysterier att reda ut att man måste prioritera.

Enligt mig är letandet efter liv utanför jorden ett mysterium som bör ha allra högsta prioritet. Om du har en annan inställning till det så förstår jag mer varför du argumenterar som du gör.

Mars är en lämplig plats att leta efter liv på, så här i början av vårt utforskande. Och 1976 levererade planeten en svårtolkad gåva som – enligt min analys av mänskligheten – borde ha satt igång en febril aktivitet att antingen bekräfta eller dementera fyndets innehåll.

Ja, det är ungefär så jag också tycker. Nya experiment som skulle kunna bekräfta, eller vederlägga, resultaten från Viking(arna) borde ha genomförts med hög prioritet.

Detta är trots allt en av mänsklighetens största gåtor; är liv exklusivt för Jorden, eller finns det liv på andra världar?

Istället viftade man bara bort resultaten...

Jag tycker man skall fokusera sig på att lösa problem man tror sig ha en rimlig chans att lösa. För Mars är får man först lära sig ta sig dit, navigera där, förstå planeten geologi och kemi etc. Först därefter har vi rimlig chans att identifiera förekomst av liv. Att i ett enstaka experiment få svaret "Ja, det finns liv", och sen få vänta decennier på att kunna säga något om hur det fungerar skulle för den delen vara rätt frustrerande det också.

Vikings experiment var en chansning som inte gav något användbart svar. Ungefär som första vågen av överoptimistisk AI-forskning som inte ledde någonstans. Det kan vara värt att chansa så, men då får man också vara beredd att efteråt dra slutsatsen att det inte gick och att man får vänta tills man löst andra problem först, även om de problemen är mycket tråkigare.

Jag tror du har en väl romantisk syn på forskning. Till största delen handlar den om att lösa problem som för lekmannen verkar helt ointressanta, men som är nödvändiga för att man senare skall kunna lösa de som vanligt folk vill se svaren på.