Ställ era random astronomifrågor

Nej, inte enligt de modeller forskarna följer.

Man har nog inte funnit exakt dessa utan man utgår ifrån vad fysiska modeller visar. Gravitationen kollapsar en planet tillräckligt för att skapa fusion i kärnan vid ca 70x massan av Jupiter.

Medans en stjärna kan praktiskt bli vääääldigt stor men ju större den är desto kortare lever den, vilket kanske är därför vi inte ser större stjärnor längre. En del är också för att vi har flertalet nyare generationen av stjärnor som innehåller tyngre metaller och därför påverkar det hur massiv en stjärna kan bli.

Nej. Fysikens lagar förbjuder det. En stjärna massivare än 100 ggr solens massa har fusion i sin kärna så våldsam att den från födseln börjar spränga sönder sig själv. Den skickar ut massa i rymden tills den uppnår ett kortlivat jämviktstillstånd. Jämvikten håller sig tills fusion upphör. Sedan exploderar stjärnan fullständigt och lämnar efter sig ett svart hål. Så även om du klumpar ihop materia som inte genomgår fusion i tillräckligt stor mängd så får du fortfarande inte en massiv stjärna. Du får ett svart hål.

så du vet alltså med hundra procents säkerhet att det inte finns någon planet som är större en de data du angett ?

Var exakt gränsen går är svårt att säga då kemisk sammansättning inte alltid är känd. Men om Jupiter, med dess väterika sammansättning, var 70 ggr mer massiv så skulle Jupiter vara en stjärna. Notera även att mer massiv inte nödvändigtvis innebär att planetens diameter är mycket större. Mer massa innebär mer gravitation som kan komprimera materian mer och ge en planet med allt högre densitet.
Vidare har vi bruna dvärgar som utgör ett övergångsstadie mellan planeter och stjärnor. De är misslyckade stjärnor som kanske under en kort period kunde underhålla fusion i sin kärna men som bränt upp de lättfusionerade ämnena. Eller så är de på absoluta gränsen till att kunna underhålla fusion.

Större som i volym eller "större" som i massa är ju lite olika saker. Rent teoretiskt sett så kan du ju bygga en dysonsfär som har väldigt låg densitet i förhållande till volym (den är ihålig) men det är tveksamt att det ens skulle kunna gå att kalla för en planet.

Av vad vi vet så är processerna som skapar planeter inte så pass flexibla att du kan få enormt stora planeter med så pass låg massa att de inte så att säga kollapsar in på sig själva. Att alla stjärnor tex inte kollapsar in i sig själva och blir svarta hål handlar om strålningstrycket inifrån som fusionsprocesserna resulterar i. Det är egentligen ingen fundamental skillnad mellan stjärnor och planeter utöver att stjärnor är stora nog (brutalt mycket mer massiva än en planet som jorden) för att fusion skall uppstå. Det handlar om en kontinuerlig gigantisk vätebombsexplosion där stjärnan dock inte "sprängs" utan explosionen hålls kvar i ett klot på grund av dess gravitation.

I söndags var det nära att en katastrof inträffade. En asteroid stor som en fotbollsplan var väldigt nära att krocka med jorden. Bara 192 000 kilometer ifrån. Varför kan de inte upptäcka såna här i tid och spränga dom i bitar? Det är ju någonting som behöver satsas på så att mänskligheten överlever.

https://www.svt.se/nyheter/vetenskap/asteroid-kom-overraskande-nara-jorden

Det var en väldigt liten asteroid, ca 61 meter i diameter, och såna små objekt är inte det lättaste att se. Den (2018 GE3) var visserligen större än Tjeljabinsk meteoren men hade 2018 GE3 träffat oss på samma sätt och om den hade samma densitet så hade smällen kunnat motsvara en vätebomb på "bara" 15 megaton. Det hade varit förödande om den träffat en stad men hade den träffat en öde plats så hade vi knappt märkt av det. Det har sprängts många vätebomber av den storleken. Tzarbomba small med en kraft på 50 megaton. Vulkanutbrott kan ha mycket större kraft än 15 megaton. Mount St Helen small med en kraft på 24 megaton. Mount Pinatubo med en kraft 10 ggr Mount St Helen. Mänskligheten överlever ändå. Vi hade klarat oss om 2018 GE3 hade träffat. Så med de väldigt små oddsen att en sån liten asteroid träffar en stad, vore det värt det ekonomiskt att jaga rätt på alla och förstöra de? Inte en enda människa dödades i Tjeljabinsk. Många skadade, visst. Men inga dödsfall. Det är de riktigt stora asteroiderna vi bör ha koll på. Och de har vi koll på.

Hur kan det vara att vi och resten av planeterna snurrar runt solen moturs..
T o m jorden snurrar moturs..

Varför är helt och hållet en fråga om slump. Solsystemet bildades ur ett moln av gas och damm som kollapsade och moturs var den "riktningen" som det kollapsade åt. Rörelsemängden har sedan sett till att allting behållit den riktningen. I stort sett i alla fall. Det är inte helt orimligt att saker gick i omloppsbana runt solen åt fel håll i början men dessa objekt har sedan gått en väldigt brutal undergång till mötes då de oundvikligen måste kraschat in i objekt som rört sig åt "rätt" håll. Det krävs väldigt stor kraft för att få något så stort som planeter att börja rotera åt ett annat håll. Ändå roterar faktiskt Venus, Uranus och Pluto åt fel håll i sina axlar.

Planeternas rotation runt sin egen axel har ju mer att göra med de lokala förhållandena då de bildades men sedan finns det ju undantag. De riktigt udda fåglarna i sammanhanget är ju Uranus (som ligger på sidan) och Venus (som är helt uppochner). Pluto är ju mindre än vår måne och dessutom väldigt långt ut så den räknas inte riktigt och är ju inte ens klassad som planet längre.

Märkte nåt relativt stort, ljust på himlen för några dagar sedan innan det hunnit mörkna till ordentligt och man ser stjärnorna, rätt lågt på himlen i sydvästlig riktning, vad är detta, Venus?