Citat:
Ursprungligen postat av
Returpapper
Har två frågor som kan vara sammanlänkade.
Mörk materia mörk energi hur förklarar man den på bästa sätt. Är det bara myror i huvet på alla smarta män?
Expanderar universum och blir allt glesare så att det så småningom blir ett mörkt universum bestående av spridda svarta hål som slutat växa för all synlig materia är uppslukad.
Idén om mörk materia uppkom när man insåg att all synlig materia (stjärnor, gasstoft, planeter) inte räckte till för att förklara rörelser i universum och av universum självt. Om man ska kunna förklara hur universum expanderar så räcker det inte bara med den synliga materien. Dessutom kollar man på förekomsten av de allra enklaste grundämnena med tillhörande isotoper och märker att för att få en utveckling som vårt universum har haft så stämmer inte siffrorna med de beräkningar som gjorts när om hur de allra första atomslagen bildades. Forskare tror ju att den synliga materien är ungefär 5 procent av det totala, den mörka materien 20 procent och att resten är mörk energi. En teori är att den mörka materian består av mycket små partiklar (neutriner till exempel) som interagerar väldigt sällan med övriga universum. Miljoner neutriner åker igenom våra kroppar varje sekund. Frågan är om de är masslösa eller har en vikt (här vet jag inte vad de senaste är, men jag har för mig att de lutar mot att de har en vikt, om än liten).
Den mörka energin är en förklaring till expansionen av universum och framförallt den accelererande expansionen som sker just nu. För ett tjugotal år sedan, när man studerade galaxernas bortflyende märkte man att alla universums galaxer (med några undantag för galaxer som ligger nära varandra) rör sig bort ifrån varandra accelererar - alltså att själva expansionshastigheten ökar och har gjort det de senaste fem miljarderna år. Redan på 1920-talet såg man ju att universum expanderar men att denna expansion också ökar i hastighet kan innebära att det i universum finns en "anti-gravitation" som motverkar gravitationskraften och som inte bara har att göra med den kraft som gör att universum expanderar. Einstein införde en kosmologisk konstant - en siffra i sina beräkningar - på den tiden man trodde att universum var statisk, evig och inte rörde sig. Han såg det som ett stort misstag då avsaknaden av den kosmologiska konstanten visade att universum utvidgade sig. Einstein skulle alltså kunnat ha förutspått universums utvidgning redan på 1910-talet men han var för låst vid tanken att universum var statiskt. Det blev folk på 1920-talet (Lemaitre och Hubble) som med analys av bilder på galaxer som gjorde två stora upptäckter som räknas som två av de största upptäckterna inom astronomin på 1900-talet. (att galaxerna rör sig ifrån varandra indikerar att de en gång har varit närmare varandra och om man drar klockan tillbaka så inser man att allt i universum en gång har varit samlat i en enda punkt - Big Bang-teorin var född. Den andra upptäckten var ju att universum inte bara består av vår galax - Vintergatan utan de små ljusa fläckar som man såg på fotografierna var egentligen egna galaxer som sände ut ljus från otroliga avstånd. Därmed blev universum ofantligt mycket större i folks medvetande efter denna upptäckt.)
Framtidens forskare som ser ut med sina teleskop i rymden kommer (många miljarder år i framtiden) inte kunna se ens de närmaste galaxerna. Det kommer troligtvis innebära att dessa vetenskapsmän inte kommer att kunna dra slutsatsen att universum utvidgas och att Big Bang än gång skedde. Man kan alltså dra likheter med vetenskapsmännen på början av 1900-talet och de framtida forskare som tittar ut i rymden om några hundra miljarder år. Vi lever alltså i en tid som är perfekt för att avslöja universums hemligheter. Detta tas bland annat upp i denna bok: Ett universum ur ingenting : varför det finns någonting snarare än ingenting / Lawrence M. Krauss
