Ställ era random astronomifrågor

2) Mörk energi, en mycket märklig företeelse jag inte riktigt förstår.
Att energi tillsynes konstant bildas ter sig på en skala 0 till 100, på typ 10.000.

Varför masslösa partiklar/fält som fotoner har en hastighetsbegränsning alls och varför till just den som den har.

Lite lätt svårt att finna en orsak till detta.
Men är nog inte ensam om det.
Vad det nu skulle hjälpa...

Efter bump..

2. Det handlar nog om överkritisk vätska, som har egenskaper som liknar både gasers och vätskors. En vätska övergår ju till gas vid någon temperatur där den kokar. Men om trycket är tillräckligt stort blir det ingen skillnad mellan gas och vätska. Läs mer här:
https://sv.wikipedia.org/wiki/Superkritisk_v%C3%A4tska
I den engelska versionen nämns även gasplaneterna och Venus (!) som exempel..
https://en.wikipedia.org/wiki/Supercritical_fluid

5. Att vi finns öht. Trots vad som har hävdats av vissa på senare tid är det verkligen långt ifrån utrett hur detta kan komma sig. Hur kommer det sig t ex att den mörka energin är så otroligt tunn? Förut var "rätt" svar inom fysik att den nog var exakt noll, något som faller sig naturligt inom s k supersymmetriska partikelteorier, där bidragen från fermioner och bosoner helt enkelt tar ut varandra. Men nu har man ju upptäckt att det finns en mörk energitäthet som inte är noll. När man försöker beräkna hur stor denna då borde bli blir svaret ca 10^120 gånger större än vad vi kan mäta. Med ett sådant värde skulle universums expansion accelerera så löjligt snabbt att det inte ens hade kunnat bildas atomer. Och naturligtvis inte heller stjärnor och planeter. Som jag antydde ovan finns det olika bidrag till den mörka energin (aka kosmologisk konstant aka vakuumeneergi) som iaf delvis tar ut varandra, så det finns alltså stora bidrag med både plus och minus. Om den mörka energin hade varit -10^120 gånger större än observerat hade universum kollapsat igen inom någon Plancktid eller så efter sin födelse. Och därmed förstås inga stjärnor och planeter eller liv.

Vårt låga värde är ett extremt exempel på finetuning.

På detta kan man dra religiösa växlar, och kanske de har rätt. Rätt är iaf att den låga tätheten på mörk energi är ett mysterium som behöver förklaras. Vill man läsa mer om detta utan religiösa övertoner finns det en bra bok av den framstående strängteoretikern Leonard Susskind: The Cosmic Landscape. Där föreslår han även en strängteoretiskt motiverad lösning: multiversum, med ett närmast oändligt antal parallella universa med något olika fysikaliska parametrar. Inom strängteori motsvaras detta av olika kvanttillstånd för vakuum, och enligt en uppskattning finns det 10^500 olika såna. OM dessa då har ett spektrum av vakuumeneergier mellan -10^120 och +10^120 gånger observerat, så borde det t o m finnas väldigt många universa som har ett så litet värde som vi.

Elegant lösning kan tyckas. Problemet är bara att dess vetenskaplighet kan ifrågasättas. Med oändligt många parallella universa kan bokstavligen allt hända. Det är öht inte möjligt att falsifiera teorin. Och då är det inte en vetenskaplig teori, iaf inte enligt Popper.

Tillbaka till ruta 1 alltså? Iaf fascinerande och bisarrt, imho.

Har inte riktigt greppat d här med oändligheten.

1. Ok, universum expanderar, och avståndet mellan allting som ökar i ljusets hastighet? Som ytan på en svällande ballong antar jag?!

2. Men då bildas det inga nya himlakroppar längre?! Finns allt redan? Menas då oändligheten att det kommer fortsätta expandera i evighet eller att det faktiskt aldrig tar slut? Men om det kan expandera och minska kan det väl knappast vara oändligt.

3. När startade Isåfall denna oändlighet. Vid big bang? Hur kan Isåfall oändligt med massa ens existera på en sån liten punkt?

Om universum expanderar fortare än ljusets hastiget och vi aldrig kommer kunna färdas så fort så kommer vi aldrig att kunna besöka eller få besök från andra galaxer? (Om Einstein hade rätt och om man inte kan färdas i "rymdhål"

Jag antar att vår galax hålls ihop av gravitation, men galaxer längre bort försvinner bort från oss.
Förutom andromeda då?

Fast det förutsätter ju att allting rör sig utåt - bort från en given punkt - och så är det väl inte? Det finns beräkningar om att Vintergatan kommer krocka med Andromeda om några år t.ex. (om typ 4-5 miljarder år tror jag det var...) och då får vi ju ha Gevaliat på bryggning!

Jag sitter och grubblar på om galaxerna kommer att förenas vid första mötet eller om det kommer att bli en pendeleffekt? Alltså att galaxerna passerar genom varandra men har för hög hastighet så att dom färdas ifrån varandra efter mötet för att sedan pendla tillbaka mot varandra? Eller smälter galaxerna samman till en stor redan vid första mötet?

Ingen aning - har alltid trott att vi mer eller mindre skulle passera genom varandra, men jag är inte ens amatör på området - däremot finns ju auktoriteter här som PuffTheDragon som kanske kan hjälpa oss med detta.. ?

Vintergatan samt Andromeda är för nära varandra, så att gravitationen övervinner expansionen. Därför så kommer galaxerna att kollidera med varandra.

Aha, ja då verkar det ju logiskt med den där pendeleffekten - men som sagt är jag knappast rätt person att fråga..

Diagrammen på sid.9-10:
http://arxiv.org/pdf/0705.1170.pdf

Avstånd i miljoner parsec mellan centrum för de två galaxerna på y-axel för olika modeller. Ni ser tydligt att de glider förbi varandra för att sedan mötas igen.

Tack, jag visste väl att du skulle ha svaret

1. I mer än ljusets hastighet. Dock ökar inte avstånden i galaxerna så då gravitationen är så stark och håller ihop de. Ja som ytan på en svällande ballong.

2. Jo det bildas saker fortfarande. Men allt material finns redan. Oändlighet menas med att det är så oerhört stort så att det kvittar för oss hur stort det verkligen är. Ta det inte bokstavligt.

3. Vid BB fanns oändligt med materia. Att det var mycket material i en sådan liten punkt förklarar ju expansionens kraft och att den fortsätter.


Jo, vi färdas inte ifrån alla galaxer i ljusets hastighet.

Ja, den och lite andra galaxer.