Ställ era random astronomifrågor

Den här bilden illustrerar precis det du förklarar.

Edit. Den galax av dessa tre som har störst rödförskjutning har större vinkeldiameter än den mellersta, trots att de egentligen är lika stora. Det kanske känns ologiskt, men den var faltiskt närmare oss då ljuset lämnade, jämfört med den mellersta. Gränsen går någonstans vid 5.7 miljarder ljusår.
Dock är det så att i praktiken ser ändå denna galax mindre ut eftersom vi med dagens teknik enbart ser de innersta regionerna av de avlägsna galaxerna.

Man ser hur den kosmiska bakgrundsstrålningen idag är galaxer på ett avstånd av ~46 miljarder ljusår.
Även hubblesfären är inritad på denna.

Jag skrev en liknelse här, där man åker bil från Stockholm till Göteborg på en konstant expanderande väg.

Det där är inte en dum liknelse. (Inlägget innan är också bra! Intressant bild som visar på det vanskliga med "angular distance".)

Men den kan förbättras lite och därmed även belysa ännu mer hur knepigt själva begreppet avstånd blir när själva rummet växer. Tänk dig att motorvägen är riktigt lång, typ 1000 mil genom Ryssland, och att hela jorden växer under resan. Vid "Big Bang" var alltså jordens radie noll, och efter det fortsätter den bara växa. Den växande radien är då effektivt sett också en tidskoordinat, medan latitud och longitud är rumskoordinater, som tillsammans kan anses bilda en sorts 3D rumtid.

Så vi åker alltså från St Petersburg när motorvägen är 800 mil lång och kommer fram till Vladivostok när motorvägen är 1200 mil lång, och mätaren visar då 1000 mil. Så hur långt är det då egentligen mellan städerna? 1000 mil är ett bra svar, för det står ju på mätaren. 1200 mil är också ett bra svar för det är ju hela längden på motorvägen med den radie som jorden har på slutet.

Men det finns ju ett till uppenbart mått på avståndet "just nu": den närmaste sträckan rakt genom jorden (dvs längs en geodet i 3D-rummet)! Man kan tycka att det är fusk eftersom den ju går genom både rum (latitud och longitud) och tid (olika radier). MEN det gör ju även färdsträckan! (Som blev 1000 mil).

På liknande sätt skulle vi också kunna definiera rumslika geodeter till andra galaxer "just nu" som är världslinjer som rör sig i rummet under olika tidpunkter. Detta är ju vad vi normalt menar med avstånd inom iaf SR. Sådana avstånd blir längre än "proper distance" (inte kortare som i liknelsen med jorden där "proper distance" motsvaras av storcirklar - i relativitetsteorin blir en del saker tvärtom mot vad man är van vid).

Begreppet avstånd är kort sagt en knepig historia i ett expanderande universum..

Lite mer om geodetavstånd: https://en.wikipedia.org/wiki/Comoving_distance#Uses_of_the_proper_distance

"Comoving and proper distances are not the same concept of distance as the concept of distance in special relativity. ..."

När man säger att universum är oändligt, innebär det att universum kan expandera oändligt, eller att det finns oändligt materia/strålning ?
Om man menar att det finns oändligt materia, hur kan det gå ihop med Big bang, som säger att universum var koncentrerat till en enda punkt. En enda punkt kan väl inte innehålla oändligt materia?

Att det finns oändligt med materia/strålning så det har ingen betydelse för oss om det skulle visa säg vara säg 10 gånger mera eller 10 gånger mindre.

Oändligt är alltså inte = hur mycket som helst.

Jag förstår mig inte på ditt resonemang, men för mig låter det markerade som trams, eller nyspråk, eller något liknande.

I modern kosmologi betyder det att det finns oändligt mycket rum och oändligt mycket materia. Dock kan vi bara se en ändlig mängd pga att ljuset bara har haft ändlig tid på sig.

Det är inte riktigt sant att Big Bang - teorin säger att all materia var samlad i en punkt. Försök istället att tänka dig ett universum som är likadant överallt med samma medeldensitet (dvs att universum är homogent. När man går bakåt i tiden så är det det själva rummet mellan partiklarna som blir allt mindre. Om den allmänna relativitetsteorin är sann så finns det då en tidpunkt då alla avstånd är noll. Detta är singulariteten med t ex oändlig densitet.

Det finns dock också två olika sätt som ett homogent universum kan vara ändlig på:

1. Det kan vara positivt krökt - om medeldensiteten är högre än den kritiska densiteten. 3D-rummet är då ändligt på ungefär samma sätt som att jordytan är ändlig. (Det krökta 3D-rummet har då samma geometri som den 3D s k hyperytan på ett 4D klot..) Mätningar säger att densiteten ligger precis på gränsen. Men det går ju aldrig att mäta exakt så det här är faktiskt en öppen fråga.

2. Topologi. Geometrin fungerar då ungefär som i de där gamla dataspelen där vänsterkant och högerkant satt ihop. Åkte man ut genom den ena kom man man tillbaka in från den andra. Samma gällde ibland även över och underkant. Kan vara väldigt svårt att avgöra om universum fungerar så här, det beror på hur långt det är mellan "kanterna" (som då ändå inte skulle ses). Seriös forskning har dock gjorts på detta spår. Kan också tilläggas att i strängteori funkar alla extra dimensioner precis så här med ett extremt kort avstånd mellan "kanterna" (det är därför vi inte skulle uppfatta dem).

https://en.wikipedia.org/wiki/Shape_of_the_universe

Tycker det blir lite svårt att hävda att universum skall vara oändligt och ha en oändlig massa då densitetsparametern omega har ett numerärt värde.

Det blir ju lite som att hävda att det finns ett värde som är t.ex 0.3 oändligheter.
Kan man fastslå en densitet måste man ha en fix volym och en fix mängd massa i den.
Imho.

I annat fall blir det ju endast ett lokalt värde och omega saknar relevans.

Ja, det kan bara uppskattas för vårt observerbara universum.

Men jag har inga problem att föreställa mig ett oändligt rum med en oändlig mängd materia/energi, så att vi överallt har en viss medeldensitet.

Jo, tillämpar man att universum är homogent och isotropt så pratar vi ju om den kosmologiska principen och den är ju allmänt accepterad bland vetenskapsmännen.

Men hur pass stabil är den teorin/hypotesen då?
För bara något år sedan upptäckte man ju stora kluster av galaxhopar som sträckte sig miljarder ljusår genom universum och helt plötsligt var man tvungen att revidera teorin/hypotesen till att dessa kluster fanns i hela universum inkluderat då de delar vi inte kan se.

Man kan ju tycka att det är ett lite djärvt påstående då om inflationsteorin stämmer så är universum minst 10^24 gånger större än det nu synliga universum.

Om man betänker att en väteatomkärna är typ 10^-10 m så är den ovan givna approximationen 10.000 gånger "vidlyftigare" än om man från en väteatom gick ner i storleken 10^-10 gånger till och från den skalan och dess dimensioner skulle beskriva en liten vattendroppe. Eller om det visar sig vara än större expansion säg Globen arena.

Det jag vill säga är att vi ser så otroligt lite av det troliga universum, så att prata om strukturer och universums topologi aldrig kan bli mer än rena spekulationer. Det vi ser runt omkring oss blir ju i sammanhanget som om man från observationer av kvarkar i väteatomen skall beskriva kanske Globen då. Det blir ju inte rätt på något vis i större dimensioner.

Nu tror jag också på den kosmologiska principen men man skall ha klart för sig att vi bygger denna teori/hypotes på i sammanhanget enormt lite data endast en 1/10^24 del av universum då. Dvs vårt observerbara universum, och det är inte mycket i sammanhanget.

Vet ej om jag postat på rätt ställe, men denna bild innehåller väldigt mycket information som inte är korrekt, skulle ni mer kunniga kunna peka ut allt som är fel med den?
Tack på förhand

http://postimg.org/image/5nrkvlqe9/

Det är inte mitt resonemang, utan forskarna som använder det.

T. ex

När man säger att Universum är oändligt så menar man inte att det inte har ett slut, utan bara att det kvittar för vår del var slutet är då det är så ofantligt stort.

Sedan som det för din del låter som trams, nyspråk eller något liknande är inget jag kan göra åt.