Jag skrev en newsmill-artikel om Flashback och näthatet. Vad är era åsikter?

Personligen anser jag att "politisk aktivist" är en mer passande benämning för dagens "journalister". I takt med folkviljan har de inte varit sedan det började spåra ur redan på Erlanders tid.

Jag vill inte ändra på någonting, utan föredrar dem precis som de är.


Flashback Forum är för närvarande Sveriges enda företag som emellanåt fungerar som ett allmännyttigt bolag. Objektivt sett är Flashback till största delen ett forum för reaktionära nostalgiker.


Överdriven. Än upplever vi bara lugnet för stormen.


Till skillnad från många andra här är jag ingen yttrandefrihetsfundamentalist så jag avstår från att svara.


Jag anser inte att något i grunden skiljer sig från hur det var för fem, femtio eller för den delen fem hundra år sedan. Det enda som förändras över så kort tid är de politiska trenderna, som uteslutande består av yta. (Med undantag för om man blandar eller byter ut befolkningen, givetvis, men låt oss för enkelhetens skull bortse från det). Så värdegrunden är densamma idag som den var redan på förhistorisk tid och beträffande de statsbildningar som västerländska människoapor ger upphov till så består fundamentet av militarism, rasism och en stark utbildningstradition. Därtill har västerlänningar alltid varit svaga för sina hondjur, så någon form av feminism får anses vara naturligt förekommande. På minuskontot får det väl tillstås att västerlänningar har en fallenhet för att bli som besatta av skönhet och fortplantning.

Sammanfattningsvis består alltså värdegrunden av militarism, rasism, utbildning, feminism, skönhet och sex. Resterande inslag hör till de politiska trender som förändras över tid, medan dessa värden avspeglar arvsmassan och således är mer bestående.

Bra skrivet Hamilkar!

Är inte detta fenomen ganska signifikant för hela samhället? Jag har många medarbetare som i lönesamtal gärna faller tillbaka på sin utbildning. För mig är deras examen ointressant när de redan är anställda, vad de gör med sina kunskaper är däremot intressant! En examen är lika mycket en start på någonting som det är ett avslut på studier, vi är inte klara bara för examensbeviset sitter inramat. Livet bjuder på utmaningar hela vägen om vi vågar lämna komfortzonen och utmana våra kunskaper och sinnen. Många journalister fokuserar gärna på vilka som är riktiga journalister, är det ens en fråga?

Samma sak gäller vem man ska lyssna på, det är inte alltid den med flest galoner som har rätt eller vet bäst. Ödmjukhet är tyvärr en bristvara och tycks komma i skymundan för hybris och arrogans hos vissa. Den klokaste människan är kloka nog att inse att den inte är felfri, den som vet mest vet att den inte vet tillräckligt för att inte lyssna på andra. Med föregående påstående kan man fråga sig, vilken typ av människa är jag? Många skulle växa om de bara tog sig tiden att fundera kring sina brister, identifiera och jobba med sig själv.

Det är svårt att diskutera ämnet då de är en förutsättning att vi generaliserar, vi kan inte diskutera varje individ i journalistkåren. Däremot skulle journalistkåren i sin helhet bli ett uns bättre om så bara en journalist lyssnade mer ödmjukt, insåg att vi alla ser saker från olika perspektiv och inte tog sin åsikt för att vara den rätta åsikten.

Hon skrev ju tidigare att hon skickat runt texten till andra tidningar utan att få svar. Man får väl ta vad som ges om man har åsikter som inte faller eliten i smaken.

Kan inte låta bli att le här.

Kanske är du ett ironiskt geni. Men likväl alldeles underbart underhållande, efter att ha läst TS åsikter i ämnet, kommer du här och förklarar detaljerat, med uppenbar glädje och iver efter lite ryggdunk från åsiktsfrände, hur man ska "uppfostra" dessa livsfarliga rasister med fel åsikter. Du tar på dig rollen utav "gammelmedia" helt pro-bono. Vilken underbar människa du är!

Kan du inte beskriva lite vart du lärde dig dessa uppfostringsmetoder som bör tillämpas mot rasister? Hur funkar de i praktiken?

Det jag blir förbannad på är att du, likväl journalisten, har sin vinkel klar. Du nämner gärna att Jonas Sjöstedt och Stefan Löfven har mer gemensamt med Fredrik Reinfeldt än du själv. Varför inte också nämna Jimmie Åkesson? Sd röstar ju ändå 9 av 10 gånger med alliansen.

Detsamma gäller hela flashback, man blir trött på all jävla propaganda, som går åt båda håll, men oftast åt höger just nu.

Det jag efterfrågar är en helt objektiv debatt där man inte har sina mål klara innan debatten börjar, utan en debatt där dom bästa argumenten vinner oavsett sida.

Nu är det inte så, nu är det bara en massa jävla ryggdunkande och känsloargument. Vi kommer aldrig ta oss framåt sålänge denna jävla charaden fortsätter. Ett spel. En lek.

Bra skrivet, men jag fattar inte varför du verkar tro att en bostadsrätt i Sthlm gör dig till en bättre människa... hmm

"Gammelmedia" har ännu inte, trots ca 20 år nu, funnit sig tillrätta i interneteran.

Sammanfattningsvis är "problemet" ett gammalt välkänt auktoritärt fenomen. -Journalisterna har fått maktfnatt, istället för att ta till sig internet gör dom det till sin fiende. Journalistkåren kämpar om att ta plats och synas o höras som diktatoriska proffsvetare o -tyckare om alla o allt i en aldrig tidigare skådad omfattning. Sedan, när omgivningen reagerar på det ena än mer pompösa o tokiga än det andra, då sätter dom munkavle på dem. Det är som att ha en butik, och så fort ngn har en avvikande uppfattning eller frågeställning kring ngn produkt, ja då dyker ett gäng gorillor upp och slänger ut vederbörande.

Det är fullständigt vanvettigt korkat. Ingen människa accepterar att IRL låta en elit tycka o veta icke ifrågasatt på sina villkor. Det är ganska basal pedagogik o ledarskap att om jag säger ngt, så har jag ett ansvar och en skyldighet att bemöta de reaktioner jag får, annars är jag knappast trovärdig vilket får brutala konsekvenser.

Den som inte, i sin profession, kan hantera och bemöta reaktionerna på sitt tyckande och vetande, den ska inte hålla på med detta.

Att lyssna på offentliga personer som nedlåtande gapar om "kräk", "pöbel" och med snoken i vädret skriker "ha-ha, jag bara ignorerar dumskallarna", är att lyssna på medeltida pompösa idioter som gräver sin egen grav.

Denna debatt är inte unik för Sverige, det ser likadant ut i hela norden. Så länge journalister inte lär sig hantera och använda internet på ett konstruktivt och kompetent sätt, så är dom som inkompetenta tyranner som genererar brutala motståndsfraktioner, till slut exploderar det i en reaktion där folk tvingas vara så eskalerat brutala de kan för att kunna överrösta andra och få ngn respons alls.

Bemöt andra människor som du själv vill bli bemött, är du för viktig och inte har tid med det, så undvik det isåfall helt. De flesta upprörda människor lugnar ner sig om de blir bemötta anständigt.

Väl skrivet!

Samtidigt är det inget nytt i din analys, den har gjorts hundratals gånger tidigare här på FB. Men att du som icketypisk flashbackanvändare skriver detta så kanske det når ut till fler. Att tråden ligger på topp på AÄ är heller inte dumt.

bra läsning.

En mordutredare letar motiv för att hitta gärningsmannen

Jurister o polis borde också leta i motiv till alla hatbrev dessa kvinnor påstår sig få.

Jag tycker det känns uppfriskande med folk som kan ge en mer mångfasetterad och nyanserad bild av flashback, som trots sina brister känns lite familjärt för mig.

Det du är inne på är viktigt också, det finns en slags folkförakt där flashback är en stark symbol. Flashback som ofta står för det mindre åtråvärda i människan, mänsklighetens skuggsida.

Det är här folk söker porr och tips om hur man knarkar effektivast. Allt frustration mot integrationspolitik och kulturell differens som blir ("fel")riktad mot invandrare och.. kanske inte uttryckt sådär trevligt.

Det är bra av dig i vilket fall som.

Källkritik är också en del av problemet på ett sätt. Ofta är det nämligen så att de flesta är eniga i att Aftonbladet är en kvällstidning som skapar överdrivna rubriker och vinklar saker för att få fler läsare, men när det kommer till frågor som rör "fienden" (syftar främst på Avpixlat och SD här) så köper folk vad fan som helst. Vill lägga till att jag ej röstar SD, men det är sjukt störande hur osakliga debatterna har blivit på exempelvis vissa Facebook-sidor. (Med länkar till kvällstidningar) Där man skiter i att kolla fler källor, sålänge det passar sin politiska agenda/sanning.. Sedan när någon till slut säger "-Hörrni, jag är på samma sida som er men det visade sig att detta var osant"... Ja vad händer då? Kollar man upp det och erkänner sitt misstag? Nä, nu börjar folk istället ifrågasätta personen som varit källkritisk och börja anklaga honom/henne för att sympatisera med "fienden". Vilket jag har sett många gånger, vilket är en helt sjukt onyanserad inställning. Man måste ju även kunna granska fienden sakligt utan sådana reaktioner. Tycker man.

Nu är jag visserligen för mångkultur precis som dig, men är det inte också lite så att vi har importerat den hemska tonen? Folk från Asien och Europa har ju tidigare inte använt begrepp som "din mamma", "jag ska våldta dig", "sug kuk" eller liknande i olika kombinationer. Det extrema språkbruket med obsceniteter är något som kommit till Sverige de senaste 30 åren.

Jag kan tänka mig att tonen kommer från länder med hedersrelaterad kultur där man sätter "gruppen" före "individen", exempelvis mellanöstern och vissa "östländer".

Med andra ord är obsceniteterna en bieffekt av multikulturalism. Sedan medför ju mångkultur en massa fördelar, men obsceniteterna och "näthatet" tror jag är en av dess nackdelar; för egentligen är ju näthatet något av en kulturkrock.