Svenska- ett fattigt språk?

Klart att det är, likaväl som att kronhjort och älg är olika djurarter.

I svenskan har vi två ord för “herring” nämligen sill och strömming. Det kompenserar vår schablonmässiga identifiering av bläckfiskar.

Påminn om att Carl von Linné var svensk och benämnde både djur och växter med en upplösning som var en världsnyhet. Engelsmännen är än i dag stora beundrare av Blomsterkungen.

Jag håller med, svenska är ganska fattigt i jämförelse (beroende på vad man jämför med), men det finns ett fantastiskt djup och man måste vara mycket duktig (fliuent) för att kunna se det.

han kan ju bemästra språket innan han uttalar sig. Givetvis finns det fler variationer i engelskan som har många fler dialekter och talare runt om i världen . Svenskan har dock ordklasser som inte ens existerar i engelskan . sen har du ju även ord som "lagom" som inte har någon direkt översättning

Jag väntade mig den felaktiga kommentaren. MauroSpocko (inlägg 22) har redan haft vänligheten av förtydliga detta.

TS pojkvän missar säkerligen att vi har fyra sätt att uttrycka framtid i vårt fattiga språk. Engelsktalande har en dum vana att ständigt använda "ska" i alla sammanhang. Det är många gånger en skillnad mellan "ska" och "kommer att".

*Engelska verb har samma infinitiv som presens indikativ utom i tredje person singular
*Engelska verbs perfektform sammanfaller ofta med deras infinitivform
*Engelska verbs infinitiv är ofta lexikaliskt densamma som ett substantiv
*Engelska har med få undantag bara en enda pluralform: -s

Fast det är ju inte direkt saker som hämmar uttrycksfullheten. Vi har ju inte heller något val i hur vi formar våra presensformer av verben. Vi kan ju inte välja mellan att säga jag springer, jag springar eller jag springa med olika betydelsenyans.

Fast i ärlighetens namn handlar väl trådstarten inte om formfattigdom (som går att mäta hyfsat objektivt) utan om ordfattigdom (som är väldigt mycket svårare att definiera).


A: Engelska saknar ett ord som betyder "bränna".
B. Nej, "bränna" heter "burn" på engelska.
A: "Burn" betyder ju "brinna".
B: "Burn" betyder både "bränna" och "brinna".
A: Ja, då har jag ju rätt? Engelska har inget ord som betyder bara "bränna".

A: Engelska har inget ord för "somna".
B: Jo, "fall asleep".
A: Nej, "fall asleep" betyder "falla till sömns". Det finns inget ord som betyder "somna".

A: Engelska har inget ord för "blunda".
B: Jo, "close one's eyes".
A: Det är ju en omskrivning som används just därför att ordet "blunda" saknas.


osv i alla oändligthet ...

Engelskan har 26 bokstäver och svenskan har 29. Alltså är svenska språket rikare på bokstäver än engelskan. Kanske har svenskan bokstaven üÜ också; då är vi uppe i 30. Vi har i alla fall aldrig känt behov av att stava den bayerska staden München på annat sätt än bayrarna gör själva.

Jag står rättad.

https://www.flashback.org/p42015677

De svenska orden mur, vägg och vall motsvaras av engelskans wall trots att det rör sig om mycket varierande byggnadsverk.


(Och har inte svenskans påstådda ordfattigdom diskuterats i flertalet trådar tidigare?)