Svenska- ett fattigt språk?

"Hagelgevär" heter "shotgun" - en sorts tautologi - och hur fantasilöst är det inte att kalla gevärshagel för "shot"?

Lite fantasilöst är det nog. Å andra sidan finns det en viss fantasi bakom det engelska ordet hotpants vilket vi inte översätter till svenska lika elegant.

Elk heter wapitihjort på svenska. Ett låneord förvisso men djuret finns ju inte här. http://sv.wikipedia.org/wiki/Wapitihjort

Din pojkvän är dålig på svenska, exempelvis hur säger man på engelska med ett ord: spårvagnsförarkörkort. Det går inte -- man måste kombinera ihop tre ord till frasen "tram drivers license". Engelska har bara ett stort antal stammar, och de använder inte orden produktivt på samma sätt som i svenskan, som har en mycket större ordbildningskapabilitet (notera ordet!) än engelskan. Jag är nästan flytande i engelska, men känner mig ganska handikappad när jag skall säga saker som man med lätthet säger på svenska i engelska. Svenska är faktiskt det bättre språket av de två, även tyskan är bättre i sin förmåga till ordbildning än den relativt handikappade engelskan.

Där kommer svenskan till korta. Vi har inte så mycket bläckfisk här. Vad har engelska för ord för "skare", "kornsnö", "råk"? Inga som jag hittat.


Brednosapor respektive människoapor. Tydligen har de inget ord som motsvarar våra "apor".


Brevbärararbetsbevis, invandrarundervisning, skogvaktarstuga, radiomottagningsutrustning, flygplansserviceman, parkeringstillstånd. Nå'n som inte begriper vad dessa ord kan tänkas betyda?

Fast det gör den ju uppenbarligen visst, i alla fall i det exemplet. Det är bara att det skrivs med mellanrum mellan de ingående orden, men en sammansättning är det likafullt, precis som på svenska. Det är bara en stavningskonvention som gör att det ser annorlunda ut när man noterar ordet med bokstäver.

Nej engelsmännen använder en fast fras i stället för ett ord. Genom den svenska betoningen så blir det uttalsskillnad (genom accent) mellan "blå ljus" och "blåljus" vilket dessutom har olika betydelser, den första betyder bara "ljus som är blå" (pluralis), det andra betyder "sådant varningsljus som poliser har" eller rentav "utryckningsfordon". Att en sammansatt form har en annan betydelse än en fras med särskrivna ord är karakteristiskt för bl.a. polysyntetiska språk, som har en mycket hög ordbildningskapabilitet i sig själva. Engelskan har inget sådant.

Jag tror jag skall fiska upp några exempel från en terminologi som heter ITIL, när man har en komplex terminologi, som exempelvis i teknisk jargong eller i vetenskapsterminologier, då börjar engelskan förkorta ("närma sig betydelsekollaps") snabbare än svenska, i ITIL-terminologin heter "Change Advisory Board (CAB)", "förändringsråd", en människa som hör CAB säger "??!" medan en som hör "förändringsråd" direkt begriper vad det handlar om utan att reflektera. "Configuration Management Database" kollapsar till "CMD" medan den i svenskan består som "Konfigurationsdatabas" (obegripligt utom för datanördar). Det är ett gränsland, och svenskan beter sig inte mycket bättre än engelskan, men något bättre. Svenskan undviker förkortningar i de flesta fall där de engelsktalande ger upp och hittar på någon absurd förkortning.

Då vet han inte vad han snackar om. Hade han varit amerikan hade han däremot haft rätt - men å andra sidan du fel. Alces alces - vår älg - heter elk på brittisk engelska och moose på amerikansk engelska. Vi i Europa har en underart, Aces alces alces, och i Nordamerika finns det fyra andra, men det rör sig fortfarande om Alces alces, dvs det är samma art. Däremot finns det ett annat djur som amerikaner kallar för elk. Det heter Cervus canadensis på latin, och kallas för wapitihjort på svenska.

Därvidlag kan jag hålla med om att svenskan är magrare, men det beror på att England ligger ute i Atlanten, medan större delen av den svenska kusten är vid Östersjön, där det inte finns några bläcfiskar alls. Vill du prompt veta så är en octopus en åttaarmad bläckfisk, en squid en tioarmad bläckfisk, och en cuttlefish en sepialiknande bläckfisk.

Apa är monkey. Ape är människoapa.

Nej, det är nog du som är dålig på djur på svenska. Plus att han antingen är totalförvirrad om hjortdjurens systematik eller äckelamerikaniserad, så att han kallar en älg för moose och en wapitihjort för elk.

En annan svensk klassiker är torrfura.

Mnjö, både platyrrhini och catarrhini ingår i monkeys.

"Fura"=stor, ståtlig, rak och "tall"=liten, krokig finns inte heller skillnad på i engelskan.

Den ursprungliga skillnaden var nog fura - duger till virke; tall - duger bara till ved. Och vi kan ju, apropå sånt, öka med att ta skillnaden mellan trä och virke.

(Och då bjuder vi ändå på att engelskans löjliga barnspråkssätt att kalla ved för eldträ, och att det ord som både måste stå för trä och virke dessutom vikarierar som skog.)