tråden om löpning

Rådfrågning hära...

Springer seedningslopp 10 km nästa helg och har haft ett ganska långsiktigt mål att i vår klara under 40 min. Har haft hyfsad kontinuitet och känt mig stark under de hårda passen på sistone och är nog egentligen i form för att klara det. Så jävla typiskt nog åkte jag för två veckor sen på dödsförkylningen från helvetet med tillhörande bihåleinflammation och var tvungen att ta först en helt vilovecka och nu sista veckan kört tre pass kortrunda (8,5 km) i lugnt tempo för att inte förvärra sjukdomen men ändå få några kilometer i benen. Det har känts tungt som fan ska tilläggas, på en runda som ska vara som en promenad i parken. Extra surt eftersom det föregicks av 8x4 min intervaller där jag höll runt 3.50-tempo på de flesta intervaller. Det har jag aldrig gjort tidigare.

Fråga då, med en vecka kvar, hur kan jag lägga upp passen? Egentligen hade jag ju planerat att ta en lugnare vecka nu, men jag känner också att jag måste få någon slags tempovana i benen för att inte vägga om jag nu ändå ska försöka hålla under 4 tempo. En mil är ju ingen distans egentligen, men dumt att köra för hårt ändå antar jag...?

12 km tisdag och lite hårdare backintervaller/snabbare distans på 10 på torsdag, är det fört hårt så kort inpå ett lopp om en har varit sjuk så länge?

Rådfrågning hära...

Springer seedningslopp 10 km nästa helg och har haft ett ganska långsiktigt mål att i vår klara under 40 min. Har haft hyfsad kontinuitet och känt mig stark under de hårda passen på sistone och är nog egentligen i form för att klara det. Så jävla typiskt nog åkte jag för två veckor sen på dödsförkylningen från helvetet med tillhörande bihåleinflammation och var tvungen att ta först en helt vilovecka och nu sista veckan kört tre pass kortrunda (8,5 km) i lugnt tempo för att inte förvärra sjukdomen men ändå få några kilometer i benen. Det har känts tungt som fan ska tilläggas, på en runda som ska vara som en promenad i parken. Extra surt eftersom det föregicks av 8x4 min intervaller där jag höll runt 3.50-tempo på de flesta intervaller. Det har jag aldrig gjort tidigare.

Fråga då, med en vecka kvar, hur kan jag lägga upp passen? Egentligen hade jag ju planerat att ta en lugnare vecka nu, men jag känner också att jag måste få någon slags tempovana i benen för att inte vägga om jag nu ändå ska försöka hålla under 4 tempo. En mil är ju ingen distans egentligen, men dumt att köra för hårt ändå antar jag...?

12 km tisdag och lite hårdare backintervaller/snabbare distans på 10 på torsdag, är det fört hårt så kort inpå ett lopp om en har varit sjuk så länge?

Lite kortare än 12 km på tisdag skulle jag kört, i lugnt tempo. Och 5-6 km snabbdistans på torsdagen.

Fy, vilken otur. Men jag skulle inte säga att det är smart att köra skiten ur sig sista veckan före lopp ändå, då ska man ta det lugnare än man är van vid. Jag tror att kroppen ofta mår bättre av vila än man tror, även om det är ofrivillig vila till följd av förkylning eller influensa eller liknande.

Kör något snabbdistanspass eller intervallpass under veckan, gärna före typ torsdag, och så vågar du pressa dig för då har du flera dagar efteråt att vila om det skulle kännas tufft. Och om du inte riktigt presterar på topp är det ingen fara, bättre att det går vägen på söndag istället.

Otur men du får försöka göra det bästa av situationen, jag tror på dig!

Idag tänkte jag köra mitt ganska nyuppfunna intervallpass - en runda på 11,5 km där jag inleder den första kilometern lugnt, sedan kör en kilometer i ca 4.00-tempo, sedan en lugn km och så vidare hela passet. Det blir fem jobbiga sträckor med lugn jogg emellan och det brukar kännas riktigt skönt efteråt. Men idag var det som att det var deg i mina ben. Det är säkert för att jag sovit dåligt flera nätter i rad och inte fått i mig tillräckligt med mat.

Jag fick avbryta ambitionerna efter tredje intervallen och jogga lugnt sista halvan av passet. Besviken men tänkte köra ett snabbdistanspass på onsdag istället, mest för självförtroendets skull. På söndag är det ju dags för seedningslopp och då vill jag ha en bra miltid.

Inte för att vara den som sprider dålig stämning, men det kan ju vara ett tecken på en begynnande infektion... Ta det lugnt och känn efter säger jag. Har vart med om det många gånger att sega ben följs av en förkylning eller liknande. Hoppas på annat dock!

Inte för att vara den som sprider dålig stämning, men det kan ju vara ett tecken på en begynnande infektion... Ta det lugnt och känn efter säger jag. Har vart med om det många gånger att sega ben följs av en förkylning eller liknande. Hoppas på annat dock!

Instämmer, ofta brukar jag må helt okej under dagen men sen under löpturen känner man av att infektionen finns i kroppen och så kommer feber dagen efter

Körde en rätt slitsam 12 km runda idag med 4:30 tempo och kört något enstaka 18 km pass med 4:40 tempo så jag känner att förra årets Göteborgsvarvstid på 1:45 kommer kunna putsas men frågan är vilken tid skulle kunna vara ett rimligt mål att sikta på? Sub 90 har varit målet men känns inte inom räckhåll längre

Usch, jag hoppas inte det är så illa men visst har ni rätt i att det är bäst att ta det lugnt och känna efter. Hade tänkt köra ett mycket lugnt och inte alltför långt distanspass imorgon, men naturligtvis avbryts det direkt om kroppen inte känns 100 imorgon heller. Finns absolut ingen anledning att pressa på när man inte känner sig på topp, så nära inpå tävling.

Tänkte bara uppdatera statusen och berätta att jag inte blivit dödssjuk, lyckligtvis var det nog bara sömnbrist och stress som förstörde dagsformen. Idag är jag mycket piggare. Nu gäller det att ta det lugnt och ladda upp resten av veckan. Hoppas du också piggnar till, dödskniven.

Hur länge har du sprungit? Hur ofta springer du? Tränar du något annat? Längd/vikt?

Jag skulle prova följande:
-Sänka tempo/distans
-Byta skor
- Styrketräna. Detta kan orsakas av muskelobalans/svahet.
- Gå ner i vikt genom ändring av kost.
- Ta en vilodag mellan varje pass första 1-2 månaderna
- Eventuellt springa 2 minuter + gå 2 två minuter + springa 2 minuter osv.

Om du springer på fel sätt vet jag inte. Uppenbarligen skickar din kropp en signal om att något inte står rätt till. Försök ta små steg, landa med kroppsvikten ovanför foten, vara avslappnad i axlarna, pendla med armarna och ha blicken framåt.

Själv hade jag återkommande smärta de första månaderna. Lite i knäna, fotlederna, ryggen, och vaderna. Smärtan kom i omgångar och var en naturlig kroppslig reaktion på att man använder sin kropp på ett nytt sätt. Ibland struntade jag i smärtan och körde på ändå och det verkar ha gått bra iallafall såhär ett par år senare.