Den stora tråden där vi gnäller på våra medmänniskors språkbruk

Men läs det du citerar där har du svaret och står ordagrant: Nej för mig får man prata hur man vill.

Sedan beror det på vad du menar med »fel« som är ett tveeggat ord. Menar du A. fel med avseende på regelsystemet eller B. fel som idiolekt sett?

På A svarar jag ja och på B svarar jag nej.

Ja men varför skrev du då så från början? Varför kan du inte bara stå för att du tycker det? Det är okej, det här är trots allt ett diskussionsforum. Vilken innebörd du lägger i ordet fel är irrelevant här. Det är inte din definition jag efterfrågar, det är hur du ser på att kritisera någons språkbruk som varande "rätt" eller "fel".


Så skrev du. Du skrev att det skrivna var fel. Du kan inte slingra dig ur det här. Antingen tycker du som du skrev, och då är det bara att stå för det, eller så gör du det inte, och då undrar jag varför du skrev det.

Börja inte som Bill Clinton och hans "It depends on what the meaning of the word ‘is’ is" nu.

Jag har inte uppfunnit regelsystemet.

Det kanske bara är som jag har fått för mig men, i skånska (eller skånskt riksspråk = skåningar försöker prata/skriva svenska men inte till vilket pris som helst) så är distinktionen:

riktning = "åt vilket håll" ("vart" kan användas eftersom det är svenska, men är mindre vanligt)
destination = "var"
belägenhet = "var"

Det gäller för både talspråk och skriftspråk. Antagligen har ni som bor längre norrut antagit att vi har spillt cola i T-tangenten och inte tryckt ner den tillräckligt hårt, men sanningen är att vi inte rörde T-tangenten när vi skrev "var".

Jag hittade en källa: Sydsvenska och uppsvenska, Alf Lombard, Lund 1945.

Var (interrogativt pronomialadverb) »vart», ibland i vissa förbindelser. Ex. var ska du gå? Fullt bildat. Fullständigt okänt för mig från uppsv.
— sida 49, 3st.

Jag har uppfattat det som om "var...hän" (som i Var ska du hän) skulle vara den mest genuint skånska konstruktionen för destination. Hur förhåller du dig till den?

Det kan stämma. Mitt förhållande till hän är att jag alltid uppfattat det som ett främmande ord eftersom jag inte kan uttala långt ä — varesig [æː] eller [ɛː]. Dock ser jag nu när jag kollar att det finns med i Gösta Sjöstedts Ordbok Över Folkmålen i Västra Göinge Härad. Uttalet som anges är [hain], vilket funkar mycket bättre. Det skulle då kunna vara förskånskat från något språk som har haft formen hin, kanske tyska.

För belägenhet används stundom hänne [hene]: Var e du hänne? Var e telefonen hänne? Det är samma ord som henne i danskan och har mest sin utbredning i fd Malmöhus Län.

Hän (och även dän) associerar jag huvudsakligen till östgötskan med betydelsen åstad. Varthän är ju annars ett ord som för tanken till tyskans wohin.

Kanske inget att direkt gnälla på,men är nyfiken på vad man i olika delar av landet kallar systembolaget. Systemet eller bolaget?

I sydsverige förekommer båda varianterna lika ofta.
Sedan förekommer ju även ”apoteket röda näsan”.

Gröna skylten är ju ett annat förekommande namn. Under mina vistelser i landets olika delar har jag kommit fram till att det i stort sett överallt heter både Systemet och Bolaget. Inte sällan brukar samma person använda båda namnen växelvis. Det gäller exempelvis undertecknad.

Vinlådan, monopolet, statsspriten, alko, apotemet…

Vad är grejen med folk som säger "han" istället för "den"? Exempelmeningar:

"Gräsklipparen är lite trög, du får dra några gånger för att få igång han"
"Jag oljade gångjärnen på dörren för han gnisslade så mycket"
...och så har vi klassikern "Men dra upp sadeln! Men dra upp han!"

Jag växte upp i Dalarna (född mitten av 90-talet) och detta var vanlígt förekommande hos äldre och/eller bonniga personer.