Vad har ni upplevt för övernaturligt / paranormalt?

låter som en fummlig utomjording .

eller kanske innerjordbor?

eller hennes granne som är lite kåt på dig/er som tafatt försökte kommunicera med er på detta vis?

Haha, jag vettetusan vad det var. Men jävlar i havet vad vi var rädda. Och vi vågar inte gå där någon mer gång efter det. Usch och fy säger jag bara.

Tro sjutton ni var/är skärrade. Det är väl de flestas mardröm att gå själv i skogen och uppptäcka att man inte är "ensam" - mörkrädd eller inte. Bra historia Hur högt var det där "ljudet"? Bara lågt som en vanlig radio eller högt som en bergssprängare? Kunde ni liksom lokalisera ljudet åt något håll eller kom det från alla håll?

OCH SÅKLART - vad har hänt mer? Det _måste_ du ge exempel på enl. foliehattskodexen!

Haha jotack du, skogen är ingenting för mig längre.

Alltså ljudet var väldigt högt, inte så högt så att vi var tvungna att hålla för våra öron, men ja, du förstår. Och det lät överallt omkring oss. Vi kunde inte säga vart det kom i från.

Det som har hänt mer, när det gäller mig, så brukar min TV dra i gång sig själv, fast kontakten inte är i. När jag mår dåligt och är ledsen, så brukar det alltid kännas som om någon lägger sin "hand" på min axel och försöker trösta mig. Men det var på mitt förra jobb som det var värst. Dörrar låste sig utan anledning, man hörde fotsteg i charken, svarta figurer, eller vad det nu var, smög omkring.
En gång när jag skulle hämta tårtbottnar ute i en lång "korridor" med en massa ståldörrar så var jag ensam. Jag visste rutinerna och hur många bottnar som skulle hämtas, så jag gick själv. Och det var då mitt i natten, alltså är det bara jag och en tjej till, ingen mer. Och denna tjej var inne och började med grädden. Helt plötsligt hör jag hur en utav ståldörrarna öppnas, fastän man måste ha nyckel. Dörren gnisslar till, som alla andra gör, och sedan hör jag hur någon går ut därifrån. Stegen ekar genom korridoren och den som går går väldigt sakta. Jag blir såklart rädd och börjar sjunga lite för mig själv. Men då går personen mycket fortare och tillslut, när stegen är jättenära dörren slänger jag upp den. Och det är ingen där. Och jag är säker på vad jag hörde.

När jag var liten så tyckte jag mig flera gånger på bl.a. dagis höra en man med en grov röst sjunga, och när jag ropade på honom svarade han mig inte. Ignen annan hörde honom.

När jag är hemma hos min pojkvän, så "spökar" det. Skåpluckor som öppnar sig, vindspel som spelar mitt i natten, fastän ingen rör dem, eller att det är något korsdrag som får igång dem.

Samma natt som jag och min släkting kom hem från promenaden så vaknade en annan släkting av att ytterdörren slänges igen med en smäll vid 2. Vi kom hem vid ett. Och deras ytterdörr är så tung och seg att man måste dra i den för att den ens ska röra sig några centimeter.
Så ja.. det är allt som har hänt, som jag kommer på just nu. Haha antingen är det jag som är helt cp, eller så vet jag inte vad, haha. ;D

Vi är inte samma person men vi delar bostad.

Nu ska vi se.

Först och främst vill jag berätta att jag är extremt skeptisk till allt som övernaturligt heter, är superateist osv, men ändock har det hänt lite grejer jag inte kan förklara sådär i en handvändning.

Jag växte upp i ett litet samhälle utanför Halmstad som heter Gullbranna, sisådär 700 invånare 2005 enligt wikipedia. Det är typ omgärdat av skog i två väderstreck och åkrar i de andra två. Tyvärr har jag själv aldrig upplevt något konstigt varken på åkrarna eller i skogen, men andra påstår sig ha gjort det. Mina upplevelser rör himlen.

Den första inträffade en kväll när jag var på väg hem från en kompis med cykel. Klockan var väl 22 kanske och det var höst/vinter så mörkt var det. När jag cyklar på en cykelbana mellan hans kvarter och min gata ser jag några ljus i himlen som verkar stå helt still. Det är massa höga träd runt om så jag ser inte så tydligt, det skymtar fram lite då och då.
När jag cyklar ut på min gata ser jag det mycket tydligare. Det är ett föremål, i princip rakt framför mig (dvs, rakt ovanför gatan) kanske 200 meter fram eller så, en bit upp i himlen. Någon form ser jag inte (det är ju mörkt), utan jag ser bara några lagom svagt lysande lampor. Tyvärr kan jag inte minnas vad de hade för formation, jag tror de var lite random bara liksom. Föremålet står helt stilla. När jag kommit en bit på gatan flashar det plötsligt till och det tänds flera, starkare lampor och alltihopa börjar röra sig bortåt, i ganska maklig takt. Det hörs inte ett ljud. Jag har ögonen på det ända tills jag kommer in och berättar för mamma, men hon viftar såklart bort det som en helikopter.

Den andra gången hände några år senare, också på vintern. Klockan var senare, runt 1 skulle jag tro, och mamma och pappa låg och sov på nedervåningen. Jag satt uppe och tittade på TV. Någon gång sådär körde en bil förbi ute på gatan, och det har ju ett ganska karakteristiskt ljud när det är snöslask ute; lite knarrslaskigtsvischande sådär.
Plötsligt hoppar min katt på handtaget till ytterdörren där nere, så jag går ner och öppnar för honom. Precis när jag stängt dörren och är på väg upp för trappan hör jag samma ljud ute på gatan, men lite högre och annorlunda typ, så jag tänker att det måste vara en stor bil eller en plog kanske. Springer upp och tittar ut genom balkongdörrsfönstret, men där är fan ingen bil så långt ögat kan nå. Står och är konfunderad i några sekunder när jag plötsligt märker att grannen-mitt-övers hustak är HELT upplyst, som av en skitstark, fokuserad strålkastare rakt ovanifrån. Ljuset liksom vibrerar till lite som om någon stöter till lampan, och sedan rör det sig skitsnabbt över resterande hustak i den längan, bort från mig (vi bor nära en sväng i gatan, så från vår balkong ser man resten av husen på gatan rakt bortåt så att säga). När det nått sista huset släcks ljuset. Jag blir helt skärrad och tittar klart på TV-programmet, sittande på bordet och med handen som en skygglapp för ögat så jag inte ser ut... Detta viftades såklart också bort som en helikopter när jag berättade dagen efter.

När jag skrev ovanstående kom jag på en till märklig grej jag upplevde i Gullbranna väldigt ofta. Alltid när jag var kvar ensam vaken och det var sent på natten: Ett pulserande basljud. Det var inte jämnt heller, utan ökade i frekvens tills det försvann, för att strax komma tillbaka igen långsamt. Det gick inte att urskilja någon riktning. Först trodde jag det var något i huset, nån maskin (varmvattenberedare eller så) som varvade upp och ner, men en gång öppnade jag dörren och då lät det mycket starkare. Jag funderade faktiskt aldrig så mycket över det, för jag var så van vid det, men lite märkligt var det.

Om du orkade läsa ända hit - tack!

Tycker ALLAS historier är otroligt intressanta!

Besök från yttre rymden? Kortslutning i hjärnan? Vem vet?

Kul att läsa!

Äsch, jag som hoppats på någon mer mystisk förklaring!

Ledsen om jag gjort dig besviken.

Jag var ute och åkte bil med min "tjej" härom dagen. Det var mörkt ute.
Till vänster i samhället där jag bor passerar en man ute med sin hund. Och precis efteråt kör vi som igenom en liten rök på vänster sida av bilen. Röken var ingen dimma och bara som en liten vägg, tänk er cigarrett rök fast lite mer bara. Vadfan var det? Båda 2 reagerade på det, och mannen som gick förbi rökte ingen cigarett.

Troligtvis en hackspett.

En av mina barndomskompisar; Maja, växte upp i ett stort hus i Norrland. Ett hus byggt 1901. Det var rosa, hade höga fönster och snickarglädje. En helt vanlig sen kväll ( då vi var 14-15 år )gick vi och la oss för att sova i varsin säng i husets gästrum på övervåningen. Vi låg och läste till 22-23, sedan släckte vi och sa "God natt".

Vid ett-tiden på natten vaknade vi (jag visste vad klockan var då jag kunde se den rån min säng). Vi vaknade av att;

1. Taklampan var tänd.
2. Det var ett JÄVLA liv i rummet- som om ngn välte runt saker, men ingenting syntes. Det var bara ett jävla oväsen.

Jag och Maja kröp upp mot väggen bakom oss, i våra sängar och tittade förskräckta/ förvånade på varandra.

Dessutom ramlade ngnting ned från min säng. Det kändes som ett tryck först- brevid mig i sängen där jag låg, sedan ramlade någonting ned på golvet med ett "ba-bam!".

Efter en liten stund upphörde allt oväsen. Men jag minns inte om vi sov vidare, eller vad vi gjorde..