Vad har ni upplevt för övernaturligt / paranormalt?

Det där har hänt mig flertalet ggr när jag ligger och kollar på TV på nätterna. Fjärrkontrollen ligger på nattduksbordet, så det är inte att man råkar stöta till någon knapp eller nåt... det kan vara lite scary ibland. Nångång har det inträffat typ 3ggr på 10min.

Något spöke som kanske störs av TV-ljudet? Eller så är det bara elektroniken som vill muppa sig lite.

haha, jag har upplevt detta tusen tals gånger, jag tittar på tv på kvällen och rätt vad det är så stängs den av, ibland flera gånger under mycket kort tid, märkligt som fan.

Jag kan ju även tilläga att jag som liten var jävligt rädd för spöken och övernaturligt, och då menar jag riktigt rädd, ja nästan paranoid, kunde knappt sova och liknande. Och jag har en hel del konstiga minnen och upplevelser från denna perioden som att jag såg spöken och sådant. Men nu när jag slutat tro på sådant så upplever jag det heller inte, Jag tror mycket på hjärnan och dess förmåga och jag tror att hjärnan många gånger spelar oss ett spratt. dvs att vi inbillar oss otroligt mycket pga rädsla och sådant. Jag säger inte att det folk berättar och skriver om här är inbillning, men mycket kan nog vara det.

Skulle tro att det är elektroniken som muppar sig. Men har aldrig varit med om sakerna tidigare och har sovit med dator/tv i samma rum i flera år, så man börjar ju undra när det händer två konstiga saker på kort tid .

Måste säga att en del personer här inne har vart med om jäkligt sjuka saker.
Jag själv har väl aldrig vart med om något riktigt lika skämmande men kan bidra med min sjukaste upplevelse.


Detta inträffade när jag var i 16års åldern, någon gång i oktober.
Jag och två andra personer (Vi kan kalla dom ”Olle & Nisse”) i samma ålder var på väg ut för att måla, klockan var runt 22.30 när vi begav oss ut hemifrån. Vi hade bestämt oss för att måla den gamla övergivna Mc klubben som ligger drygt 1, 3mil från vart vi bodde. Eftersom vi i den åldern inte hade tillgång till bil så åkte vi på två mopeder, jag tog burkarna medans Nisse skjutsade Olle på hans moped. Resan gick genom en smal och krokig landsväg mitt ute i ingenstans, djup skog låg på bägge sidor av vägen och inte ett enda fordon syntes till. Mörkret började falla och man såg bara mindre av vägen ju längre vi körde. Vi var ganska vana att måla ute sent på kvällen men stämningen var riktigt obehaglig även om jag inte tänkte på det allt för mycket eftersom jag var upptagen av att hålla koncentrationen på vägen. Efter en lång tid av gasande var vi äntligen framme vid huset. Denna klubb ligger en bra bit från civilisationen närmaste husen ligger kanske 9km från var vi befann oss. Nisse och Olle som kommer först till platsen parkerar mopeden bredvid vägen och inväntar mig. Nu är klockan runt 23:30 – 23:50. Jag ser röda baklyktan av Nisses moped och kör in bakom han för att stanna. Olle går runt huset för att inspektera det medans Nisse hjälper mig att packa ut burkarna. Huset är nästintill fallfärdigt och gamla plankor, glas, elledningar och annat bråte ligger runt byggnaden. Skogen som omringar hela huset ser nästan lika fallfärdig ut.
Olle dyker upp bakom högra sidan av huset och greppar tag i en påse med burkar, jag tar en påse och Nisse tar den sista. Vi bestämmer att jag kör framsidan så tar Olle Högra sidan och Nisse vänstra. När alla är på plats tänder jag min pannlampa och börjar skissa upp bokstäverna. För att hålla stämningen uppe så samtalar vi med varandra hela tiden för att se hur det går för dem andra. Olle skriker att han är klar med skissen och börjar fylla i målningen. Nisse hör jag inte så mycket från men jag hör hur han skakar burken och antar att han är för koncentrerad för att svara hela tiden. Efter drygt 10min när jag står och håller på med ifyllningen känner jag samma obehag som tidigare på mopeden en kostig känsla som är svår att förklara men det känns att något är fel. Fylld av adrenalin som pumpar så hårt att man nästan kan höra det från en mils avstånd står jag med skakiga ben och letar runt i påsen efter grön färg. Efter drygt 20min tar jag en paus Olle snackar på för fullt. Nisse däremot har jag inte hört ett ord ifrån?!.. Jag beslutar mig för att gå till vänstra sidan av huset för att undersöka hur det går för han. – ”Han jävlas bara med dig” hör jag Olle skrika samtidigt som han skrattar. När jag kommer fram till Vänstra sidan ser jag en halvklar målning men ingen Nisse. Nu börjar jag gripas av panik, knäna viker sig jag blir helt stel jag försöker ropa på Nisse men inte ett ord kommer ut. Till slut skriker jag Olle kom fort!!. Han fattar direkt att något är fel och springer mot mig. Han ser helt skärrad ut när han upptäcker att Nisse inte är kvar. Jag är fan på väg att börja grina men Olle går runt huset och ropar att han hittat Nisse. När jag springer efter Ser Jag Nisse sitta mot husväggen. Han verkar helt borta, ansiktet är helt vitt han andas skit tungt och ena handen sitter som ett järngrepp runt burken han håller i. vi får inte ut ett ord från han Så vi tar tag i hans skakiga kropp och bär han till framsidan av huset.
Där lägger Olle honom lutat mot min moped. Vi försöker tala med honom och försöka förstå var som har inträffat men han säger inte ett ord.. Plötsligt hör vi hur någon tar tag i en plastpåse med burkar och slänger åt helvete!!!! Shit där blir jag så jäkla nödig att jag vill göra det i brallan direkt. Tårarna är inte långt ifrån Olle och Nisse verkar helt skämda till livet som sitter bägge två helt knäpp tysta vid mopeden. Jag rör mig sakta i sidled mot den vänstra sidan av huset där jag upptäcker att burkarna ligger helt utsprida över gräset. Olle och Nisse startar mopeden inväntar mig som skiter i och hämta resten av burkarna utan springer bara som ett cp. Jag startar mopeden och bränner av som en galning olle och Nisse ligger exakt bakom mig. Glädjen av att sedan komma hem var obeskrivlig.. Även om jag inte sov ett skit den natten.

Nästa dag fråga jag Nisse vad som egentligen hände igår. Han berättade att han hade känt någon ta tag i hans ena axel med ett iskallt grepp, känslan var nästan som att någon tryckte ner flera nålar i axeln på han. Själv är jag väl något skeptisk till det övernaturliga. Jag vet faktiskt inte vad som hände den kvällen. Efter den upplevelsen har Nisse lagt av och målat helt.

Sorry om detta vart ett otroligt lång inlägg..

Läbbigt läbbigt

Fast det kan ju likagärna ha varit någon människa som velat skrämma Nisse.. Man har ganska kalla händer i oktober. Och rädslan kan förstärka känslan av en kall hand på axeln i mörkret ganska rejält.

För ett par veckor sen tändes ljuset i vedboden av sig själv en kväll. Jaha säger ni, den har väl rörelsevakt eller? Nej det har den inte och det märkligaste av allt är att en vecka tidigare raserade jag elen därinne för att flytta armaturen så det enda som fanns kvar var lysrörsarmaturen i taket. Till och med matarkabeln var bortkopplad i centralen, och den kommer upp 20 meter från lysröret.

På såghuset har jag däremot lampa och rörelsevakt och den tänds och släcks lite hur som haver vissa kvällar fast ingen finns i närheten. Jag riggade upp en bevakningskamera som är nattseende men inga djur har triggat den. Den tändes även sen jag stängt av den och tagit ur säkringen till den.

Här på landet händer det mycket som inte går att förklara.

Har vid upprepade tillfällen i ögonvrån sett en mörk gestalt exakt bakom mig hemma i lägenheten, i olika rum, när man väl vänder sig om så äre det ingen där. Detta är lite halvläskigt, men man ska väl inte direkt haka upp sig på sånt. Antingen ser man i syne, eller så är det väl något övernaturligt, men med tanke på att det verkar vara ett harmlöst sådant så är det väl inte direkt något att bry sig om.

Har dessutom, i samma lägenhet, varit med om att någon stängt ytterdörren, man går och tittar vem det är som kommer hem efter att man ropat ett par gånger, men ingen är där. När man då är påväg längre ut i hallen för att kolla om det eventuellt är någon som ska skrämma en så hör man ett tydligt ljud, låter som att min stol dras över golvet, från mitt rum.
Det kan däremot göra en lite obekväm

Spökar också på nätterna, detta märker inte bara jag av, utan min syster och ett par kompisar har märkt detta.
Bor på översta våningen i ett hyreshus och ovanför ligger vindsvåningen, som knappt någon använder. Därifrån hörs skumma ljud på nätterna, bl.a. så flyttar någon saker genom att dra dom över golvet och så öppnas/stängs dörrar hela tiden. Vill också tillägga att det i stort sett endast är min familj som använder denna vind. Resterande hyresgäster är antingen för gamla eller använder bara sina lägenheter ibland.

Peace.

Jag är troende nattetid, dagtid är jag världens skeptiker med is i magen.

Härom natten var jag tvungen att gå ut och leta efter en sak i bilen.
Parkeringen var tyst och öde, så även området där vi bor, det var bara jag och vinden där.

Tog med hunden ut, tänkte passa på att ta nattrundan. Han är glad som en lax, väldigt sprallig av sig, kvällen till ära höll han dock sjukt låg profil, gick bakom mig och verkade allmänt skeptisk till hela grejen...

(Antar att det var en del i att situationen blev lite läskig, det var inte som det brukade, alltså lite otryggt va)

Väl vid bilen låste jag upp och rotade runt, Frasse hoppade in och satte sig vid förarsätet, han är inte den som bangar på en biltur... Men nåt skumt var det med honom, han hade raggen uppe och var filbunkelugn.

Plötsligt börjar lyset i bilen härja, det blinkar och har sig, av och på i en rytm som liksom känns övertänkt. (Jag hade alltså inte ens på det där lyset, regeln står på noll, så det ska inte gå igång ens när man öppnar dörren).

Skitsamma, det var väl inte så märkligt, fast direkt efter det slutat flimmra i vår bil så slår Mercan mitt emot's stereo igång, även den bilens lyse flimmrar av och på.

Var inte det jävligt märkligt? Det var ingen i närheten och absolut ingen I den bilen, jag var ju tvungen att gå dit och kolla..

Hur som helst, jag tyckte det där kändes lite olustigt, så jag avslutade mitt letande och gick hem och la mig istället, larvigt kanske, men ja..

"Burn, baby, burn, disco inferno" Var låten som började spelas.

MEN! JA, jävlar, nu minns jag en händelse från mellanstadiet.

Jag och mina tre kamrater, Kim, Jon och Daniel brukade roa oss med "anden i glaset". En gång när vi var hemma hos Jonas i köket så började det spåra ur, anden snackade goja, kallade oss "horungar" och annat tarvligt.

Glaset for runt som attan, verkade inte som någon utav oss fejkade det heller, för alla satt som nerpissade räddharar och glodde på varandra.

Grejen var den att precis innan det så hade Jonas typ brytit ihop och sagt att det kändes som att det var ögon i väggarna, att någon stirrade på honom.. Bara det här var chokerande nog då Jonas var en stentuff kille som aldrig skulle gråta bara sådär, trodde man i alla fall.

Glaset sa att det var "den onde" som talade till oss, nånting nånting, minns inte så noga.

Det läskiga var i alla fall att efter "den onde" avslöjat sin identitet så kastade sig Jonas av köksstolen för att rusa mot ytterdörren. Han slet upp dörren och, här kommer grejen, på fullaste allvar så "slungas" han bakåt, inte bara ramlar, utan det ser ut som att någon verkligen puttar honom, så han faller platt på hallgolvet och ligger sen där och flämtar vit i ansiktet.

Då börjar även jag bli knepig, bryter ihop för kung och fosterland, grinar så det står härliga till. Jag springer ut i strumplästen och står och tjuter på garageuppfarten... Helt SICKT var att INGEN av grannarna reagerade, det var som om jag inte fanns, de rakt över gatan satt till och med och fikade på verandan, men icke en blick åt mitt håll.

Man kan ju tycka att någon ska komma till undsättning när en unge (jag var 10 eller 11) står och tjuter som om någon just blivit mördad!

OK, det här är väl inte läskigt antar jag, låter helt ofarligt, men där och då var det väldigt läskigt faktiskt. Jonas berättade att det hände massa märkliga grejer i hans hus efter det där, saker som trillade åt höger och vänster, all elektronik började krångla osv osv osv..

Jag var ca 7-8 år när jag upplevde det här.
Jag och min stora familj var ute på våran sommarstuga.
(En liten privat ö ute i hjälmaren utan varken el eller rinnande vatten.
På ön finns det ett stor hus, några bodar där det förvaras ved och annat bråte
plus ett litet "hus")
I det stora huset finns det fem sovrum på övervåningen, på nedervåningen finns det två kök, 1 sovrum och ett allrum.
Hur som helst så sover hela min familj på övervåningen denna natt.
Jag, tuff som jag är ska minsann sova ensam i en liten garderob.
(eller ja, det är en ganska stor garderob med tanke på att det står en säng där inne.)
Jag har dörren öppen som en liten trygghet bara. (Jag var ju trots allt bara 7-8 år.)
Jag minns att jag vaknar av att radion slås på nere på bottenvåningen.
Jag rusar till trappen och hör då även hur två flaskor öppnas med en kapsylöppnare. (Ja, ni vet ju hur det låter... Kpschh!)
Jag säger då någonting i stil med "mamma, pappa, är det ni?".
Efter någon minuts tystnad rusar jag in till det sovrum som min far och mor sover i.
Jag ställer mig i mitten av rummer och gallskriker, min mor vaknar och undrar vad i hela friden jag håller på med.
Jag förklarar mellan mina hulkningar att det minsann finns spöken på nedervåningen.
Min mor tror inte på mig och sägar att jag nog bara har drömt det.
Bah, skulle inte tro det va! I vilket fall som helst fick jag krypa ner hos henne och somnade sedan gott.
Det tog ett par år innan jag vågade sova själv där ute. :P

Det är fler än jag som har upplevt konstiga saker där ute under årens gång.
Det finns ett sovrum som har en relativt tung dörr som inte går igen av sig själv
inte ens när det är korsdrag i huset.
Min syster hade belägrat sig i just detta rum och hon var där inne av någon anledning,
då plötsligt dörren flyger igen med världens kraft.
Hon tänkte väl inte så mycket på det mer än att det måste ha varit vinden.
Men efter ha funderat en stund och undersökt dörren insåg hon att vinden omöjligen kunde ha haft igen dörren.
Om man ställer dörren liten på glänt så åker den upp och inte igen, huset är gammalt och lite skevt här och där.

En kompis till mig var på besök ute på ön och vi bestämde oss för att sova ute i det lilla huset.
Den natten sover jag som en klubbad säl men min kompis har lite svårt att somna.
Medans jag ligger brevid och snarkar (Jag dreglade säkert också.) så hör hon röster utanför "huset".
Hon beskriver det som om det var en mans och en kvinna som samtalade.
Vilket är lite underligt med tanke på att vi är på en ö och resten av familjen ligger och sussar i det stora huset.

Jag har även upplevt lite småsaker i vardagen också.
Har t.ex. blivit puttad från det nedersta trappsteget i våran nuvarande lägenhet.
Min tv brukar stänga av sig själv också, alltså helt... Och för att stänga av tv helt måste du trycka av den på tv och inte på dosan.
Dagen innan min mammas vännina dog så drömde jag om skenade hästar.
Jag slog upp det i en drömtydarbok och det stod "du får reda på ett döttsfall".
Det var lite små creepy. o.o

Det hände en del skumma saker då min bror gick bort och när mormor dog.
Men det orkar jag inte skriva om nu. :P

Detta hande i slutet po Juli i ar och jag har fortfarande ingen aning om vad det var vi kan ha sett.
Det ar en av de mest konstiga saker jag upplevt i hela mitt liv...

Jag, min lillebror och en av mina vanner ar po semester med min familj nere i Skane, Kivik narmare bestammt. Vi sitter nere po piren i Kivik en kvall, lyssnar po musik och bara umgas. Vi arr ratt sa uttrakade och trotta efter en lang dag med glof. Vid kl. 20.00 papekar min lillebror konstiga blixtar po himlen bakom mig och min van (han star vand mot oss bada, som sitter po piren) och jag sager att han sakert bara sett tva radiomaster blinka, som star uppe po en kulle ett par kilometer bort.
Efter ett tag ska vi byta plats att sita po, och nar jag staller mig upp ser jag ett rott ljussken lysa upp hela himlen, sag ut ungefar som en bomb. Det kom inte ovanifran utan som att nagon tande varldens storsta ficklampa och pekade den rakt upp mot himlen. For att sedan slacka den igen.
Fragade direkt om nagon anna sett detta men bada tva hade tyvarr missat det, sa jag tankte val att det bara var placebo...

Nar klockan narmar sig 22.00 och vi sitter fortfarande kvar nere po piren, dock inte po samma stalle. Utan vi sitter med ansikterna ut mot vattnet nu, alla tre och alla borjar fundera po att borja ga hemot och se en film istallet verkar det som. Alla samtalsamnen ar uttjatade och sa vidare...

Da plotsligt, lyser ett chock-gront sken upp himlen. Forestall er hur ni tror en meteor ser ut, fast 10 ganger storre, falla ner mot marken. Liknande ett stjarnfalls bana. Med en guldig, glittrandes och skinandes lite svans.
Precis nar den ar po vag att sla i marken, sa ar den borta lika fort som den visade sig. Inget spar efter den overhuvud taget. Det blir knapptyst i en halv sekund, sen sager alla nastan i kor: Vad i helvete var det dar?

Vi borjar disskutera om vad det kan ha varit men kommer inte fram till nagot vettigare att det maste vart ett UFO. Och ingen av oss ar den typen av personer som gar och tror po att UFO:n existerar.

Nar vi precis ar pa vag att borja ga hemat och rest oss upp, kanske 5 minuter senare. Sa borjar det lysa fran platsen dar "meteoren" slog ned. Vi stannar kvar och kollar ett par minuter, och det lyser bara starkare och starkare. Det ser ut ungefar som att nagonting brinner dar borta. Vi alla ar overens direkt, utan att saga ett ord. Vi gar dit och ser efter.

Nar vi val ar framme vid platsen dar vi tror det slog ned, finns inte ett spar. Skenet hade slocknat redan po vagen dit, det sga vi fran holl. Och inte ett enda spar... Besvikna borjar vi ga hemat, jag ringer min kompis och berattar allt som har hant, har tror mig knappt men vill prata vidare ifall nagot ner hander.
Nar vi kommer upp pa vagen som gar mellan Vitemolla och Kivik, via stranden. Vi gar fran Baskemolla hallet mot Kivik, precis under det stora faltet dar Kiviks Marknad ar. Nar man gar dar ar det helt oppet, med vatten po vanster sida och rakt framfor sig har man en stor alle med nagon form av lovtrad, dar man helt enkelt har blicken fast.

Efter nagra minuters tystnad i telefonen bestammer vi oss for att lagga po, det verkar ha lugnat sig nu sager jag och ar precis pa vag att lagga po. Da det hander igen. Ett stort sken, saker fyra ganger sa stort som senast, visar sig po himlen rakt framfor oss tre. Det hade en brandgul farg, med oranga nyanser. Helt utan nagon small eller nagonting, ar den borta lika fort som den visade sig. Vi alla tre utbrister i kor: WOAW!
Jag far foklara vad som hande for min kompis osm bara skarrat at mig och fragar vad jag kakat innan han lagger po...

Nagon annan som sag detta? Hoppas verkligen inte vi var ensamma...
Kommer inte ihag exakta datumet men det var nagongang i slutet av Juli i ar, sista veckan...

Det kan inte ha varit den där boliden som det stog om för ett tag sedan.
Eller den var ju i slutet av augusti iofs...