Vad har ni upplevt för övernaturligt / paranormalt?

Mediterar redan.. Ser redan saker, det jag vill veta är hur jag använder den där magin, som jag gjorde...

Först testade jag attraktionslagen, och fick bevis som fick mig att tro på något större. Testade ändå två gånger, den första gången så ifrågasatte jag det lite, bad om ytterligare bevis för att verkligen köpa att det inte var slump... den där gången var svaret tredimensionellt... jag lyssnade på musik, och musikens innehåll kopplades i samma veva till en viss fras, när jag såg soluppgången, och att det var liksom en "ahaaa" känsla över låten.. sjukt.

Sen fick jag stoppa mig själv, vill ju inte vara girig ju. Dagar går, och när det är fullmåne, verkar som detta kopplas alltså till månen, så sträckte jag ut min hand, varav jag kände en stark känsla av att jag vidrörde någonting som är osynligt för blotta ögat, något väldigt kraftfullt... sätter igång musiken i samma veva och jag får en setlist som var fylld av meningsfulla låtnamn (symbolism) och jag kände verkligen energin, och temat var lite "rebirth"...

Alltså så sjukt häftigt.. får väl se nästa fullmåne om det är något som kommer hända i samband med fullmånen. Vill som sagt ha mer av det där... var sjukt uppfriskande i ett annars ganska katastrofalt liv.

Varit med om massa synkroniciteter också vilket är häftigt... Mitt liv har skiftats från sökandes efter sanning till sökandet efter mening.

Fick kontakt i natt... Kommit på att jag känner det i bröstet, i en knivskarp smärta typ i bröstet, och jag kan frammana manifestationer genom att härma någons grimas under dagen, tänka på ett minne av någon....

häftigt faktiskt. och ja, måste vara månen som är viktig för att det ens vara möjligt.

Detta hände idag innan jag skulle ut och handla. Jag satt framför datan och kollade erbjudande, priser och rabatter hos affären som jag skulle besöka. Efter att ha bestämt mig för vad jag skulle köpa så stiger jag upp och öppnar lådan bredvid skrivbordet där jag har mitt bankkort. Jag lägger det i fickan och går uppför trappan till hallen & dörren. Sätter på mig ytterkläder och ska precis gå utanför dörren när jag dubbel kollar att jag har allt med mig. Då inser jag att jag inte har bankkortet på mig.

Vafan jag la ju den i fickan för ca minuten sedan!? Kollar igenom alla fickor igen, igen och igen. Helt borta. Spårar tillbaka varenda steg in till dator rummet och kollar lådan igen. Nope. Jaha vafan gör jag nu? Jag är helt hundra på att jag la den i vänstra byx framfickan. Går upp igen, ner och upp kollar ifall jag kanske tappat det i trappen. Nope.

Jag går upp igen och kollar in mot vardagsrummet där jag aldrig gick när jag väl skulle gå ut och där ligger den på mattan. Jag gick aldrig dit så det är helt omöjligt att kortet olyckligt skulle hoppa ut ur min ficka och hamna där. Om inte jag fick en kort minnes förlust och kasta den dit.

Skumt och lite kusligt men också smått roligt xD Jag kanske gick dit och glömde det men just nu är jag 99.1% säker på att jag inte gjorde det.

Sådant händer ju ibland, irriterande nog.
Och då letar man gärna efter naturliga förklaringar.
"Jag gick väl in i vardagsrummet ändå, även om jag inte kan komma ihåg det nu."
"Kortet for kanske in i vardagsrummet med en vindpust."
Man försöker att inte tro att det var något övernaturligt i farten. Men egentligen, vem vet?

Var du inte rädd/kände obehag vid tillfället?

Jag var med om en grej för många år sedan när jag var runt 14-15 år som var lite märklig. Nere på järnvägsstationen i samhället där jag bodde fanns det ett gäng kabeltrummor (utan kabel på). Ni vet sådana där av trä. Vi var några grabbar som tog de små och klev upp och rullade fram över asfaltplanen framför stationen( knappt nån verksamhet där på helgerna). Men det var ju klart man hellre ville upp på den stoora. Sagt o gjort. Vi satte foten i mittcirkeln och klättrade upp. Vi stod två på var sin sida och rullade fram. Höjden var nog nästan 2 meter upp. Vi var inte smarta nog att inse vad som kunde hända. En gång fick vi knappt stopp på den- där borde vi ha slutat. Hursomhelst, sista gången vi körde fick vi inte stopp på den. Det gick fortare och fortare. Benen hann knappt med. Jag bestämmer mig att hoppa. Jag gör det snett framåt för att försöka komma på sidan på trumman. Men när jag är på väg ner å tar i asfalten så snubblar jag till å faller framåt med väldig fart. Håller händerna framför mig för å ta emot mig. Då känner jag tydligt hur det drar baki ryggen, visst ja hjulet. Istället för å ta emot mig stöter jag bara händerna i asfalten och nästan studsar iväg åt sidan. Min nästa minnesbild är hur jag på avstånd ser min kompis försöka samma sak. Men han får hjulet rätt över foten. Ligger o skriker och tvingas senare genomgå flera operationer. I efterhand så har jag haft stora problem förklara för mig själv vad som kändes mot min rygg. Jag inser att det inte var kabeltrumman. Hade det varit kanten på trumman hade den krossat hela min ryggrad. Den enda logiska förklaringen är en fantomkänsla som varnade mig. Men har haft svårt även med det. För allt mitt fokus låg på ta emot mig mot asfalten. Det tog 1/10 sekund att koppla det jag kände ?med ! Visst ja trumman. Det jag kände skulle jag beskriva som 2 stora mansfingrar som drar snabbt men med ganska hårt tryck från övre delen av ryggen till nedre delen, längs ryggraden. 20- 30cm. Det blir ju ändå så att man funderat lite om kroppen kan varna en trots att allt går så snabbt och man har fokus på att inte slå skallen i asfalten. Som jag ser det finns det bara 2 möjligheter, min egen kropp, hjärna skapade något kännbart och tydligt verkligt som inte var sant bara för å få mig att agera för fara eller ett spöke. Nåt annat alternativ finns inte för mig.

Nej. Jag är van. Var rädd igår dock, kom en ängel som ville ge mig kärlek. Men den såg ut som ett monster (detta är rädslan som manifesteras) ... sen körs en avicii låt igång, och texten löd typ "Theres nothing to fear but fear itself" och "you wont fade into darkness"... så jag tillät det ske... Och det var ingen fara... Gjorde väl ont och så. Men ja.

Tydligen så öppnar min sömnmedicin receptiviteten för dessa fenomenala upplevelser. Och sömnbrist.

Bliss upplever jag dock, som en biprodukt av att söka mig till det. Och jag behöver göra det, om jag ska utveckla mina shamaniska egenskaper, vilket jag tycker är helt klart bra att ha åtkomst till, då får jag ju vägledning och meddelanden som gör mitt liv mindres illusoriskt.

Bliss?

Glädje, eller lycka.

Lycksalighet faktiskt, mer en total form av glädje / lycka. Fulländad glädje. Total extas i själen och utan ett behov av att ha någonting mer, eller mindre, än vad som är just i stunden.

För inte så många år sen så hade jag 2 stycken smågubbar (dekoration) som stod på en hylla strax intill högra sidan av min säng.
En morgon när jag vaknade så låg de på mitt nattduksbord på vänstra sidan av min säng.
Enda förklaringen jag har är att jag flyttat dem i sömnen, men som någon skrev nyligen, vem vet?
Har aldrig upplevt nåt paranormalt nånsin, men är otroligt intresserad av ämnet och hoppas det sker någon gång!

Coolt, förmodligen något du gjort i sömnen, men otäckt endå