Vad har ni upplevt för övernaturligt / paranormalt?

Här har väl inte hänt så mkt iaf. Typ grejer som att dörrar öppnats och börjat rinna vatten från duschen. Antar att det är helt normala saker som kan inträffa.

I min lya har det spökat inför rätt många pers.
Knackningar i garderoben, garderobsdörrar som öppnas i tid och otid, skärbrädan som dras ut, gröna ljussken i spegeln, ljus som blåses ut, saker har slängts i golvet titt som tätt.
Många har känt av en äldre dam och en liten pojke, svårt att förklara men alla känner samma sak. Man ser dom inte men man känner deras närvaro.
Brorsan vägrar vara här för han blir hela tiden utsatt för något här.

Själv märker jag inte jätte mkt, ja mer än de jag skrev ovan, men det är inget som skrämmer mig eller något jag störs av.
Enda jag stördes av var när hela huset väcktes av dunkanden i taket, och då snackar vi dunkanden av kraftigt slag!! Det vibrerade i hela lägenheten och skrämde mig fan ur sängen!!!
En tidig lördagmorgon, fyra våningar upp och INGEN vind finnes!

Tja, jag behöver ingen förklaring på det hela, men det är vad som pågår här!!!

Fridens då

Sov hos min pokvän en natt för någon månad sen. På morgonen när jag hade duschat och haft mig (skulle upp och jobba, så det var väl vid 7 på morgonen) så stod jag i badrummet och borstade håret. Då hör jag hur någon öppnar kylskåpsdörren, rafsar lite därinne, stänger, drar in lite snor och går in i rummet brevid köket.
Jag tänkte inte så mycket på det, trodde att det var min killes rumskompis som vart ute och festat och som nu var hemma. Gick sen in i köket och skulle diska, då såg jag att rumskompisens dörr var öppen, så jag tänkte vara snäll och stänga så han slapp vakna av mitt stök i köket. När jag går in i rummet är det helt tomt. Tänker då att han kanske sitter i vardagsrummet och ser på film eller liknande, så för att lugna mig själv går jag in i vardagsrummet och kikar. Helt tomt. Och min pojkvän ligger och sover. Lite småcreepy, men det går säkert att förklara.

Samma lägenhet, någon vecka senare. Pojkvännen sitter och spelar wow, och jag ligger och försöker sova. Då hör jag hur någon börjar rycka i balkongdörren (som jag har satt fast med en kedja så den inte ska blåsa upp och gå sönder), och när personen i fråga inte får upp dörren börjar det knacka på fönstret. Bor på andra våningen, så lite konstigt är det. Frågade dagen efter om någon av de två hade varit och försökt komma ut på balkongen, men nehepp, ingen av dom hade varit ute under natten.

Jag tror det spökar i vårt nyinköpta hus. Känner mig iakttagen, de hasar och flåsar. Men det är en harmonisk känsla, en vänlig känsla. Återkommer.

Med överskriften "flygrädd" för att toppa det hela.
Underbart.

För kanske två år sedan så låg jag i min säng och hade svårt att somna. Jag vänder mig om för att blicka ut mot himlen, det var en molnig vår kväll och klockan var väll 23.00 helt plötsligt så ser jag ett blått ljus blinka till. Jag sitter där och väntar på att höra något ljud från en blixt men det kommer aldrig, och ljudet brukar ju dessutom komma direkt efter.

Mitt fönster var stängt men jag tror det hade kunnat hålla ljudet borta dessutom brukar höra så fort någon ungjävel skriker på gården och blixt borde låta lite mer.

Det jag skrev hade inget som helst att göra med att "vara rolig".

Det är inte alltid man hör nåt efter blixten, tex pga avstånd.

Exakt det där har hänt för mig också för många år sedan! Jag låg och läste en tidning i soffan runt samma tid som dig skulle jag tro, sen la jag ifrån mig tidningen och släckte lampan.
Sen när jag tittade ut genom fönstret en stund senare så kom det ett stort blått sken över hela området som om det var en blixt som slog ner precis utanför, men inget ljud

Idag när jag satt på bussen.

Bussen hade precis stannat vid en hållplats och skulle precis köra iväg, då hör jag en mansröst ropa "Öh!" som för att uppmärksamma busschaffören att denne missade att släppa av personen. Jag föväntar mig en reaktion men ingen kommer. Bussen stannar inte och ingen står upp i mittgången. Jag tittar mig omkring och ser ingen man alls, endast 3 andra passagerare, alla tjejer. Jag är väldigt säker på att jag inte inbillade mig, för det var ett väldigt tydligt utrop eller vad man ska säga. Var rätt fundersam på vägen hem

omg nästan samma sak har hänt mig :O fast ja blev tagen i armen :O

Jag har varit med om två märkliga saker.

1. Jag var 10-11 år, boendes på en stor gård i en liten by i norra Norrland. Det var mitt i vintern och klockan var 18-19 på kvällen, dvs kolsvart ute. Jag var i lekrummet och letade efter mitt pingisracket när jag råkade titta ut genom fönstret. Vad jag ser är att vid vår ladugård som ligger ungefär 50 meter från huset, går det en mörk gestalt. Ni kanske undrar hur jag kan se detta då jag precis sa att det var kolsvart ute, men vi hade lyktor lite varstans på vår gård. Jag tyckte detta var märkligt att någon var och gick vid vår lagård så dags mitt ute i kalla kvällen... Den enda som brukar hålla till där är farfar som var vår granne. Han höll alltid till vid lagården och garaget och lagade och fixade saker. Jag ringde honom och han hade inte varit ute på flera timmar och hade inte varit vid lagården idag, något han nästan aldrig var vintertid då det var över en meter snö omkring den. Hursomhelst, jag tittade o tittade, och såg klart och tydligt att det var någon mörk figur som gick där i rätt sakta takt, så jag sprang ut på bron (vågade inte springa till lagården) och ropade, men fick inget svar eller reaktion. Jag tyckte det var konstigt att figuren kunde gå där så lugnt och ohämmat eftersom den borde ha pulsat i den meterdjupa snön. Till slut kom den fram till en del av gården vi kallade "lillskogen" vilket var precis vad det låter som, massa tallar och björkar och buskar på en liten yta, och där var det riktigt mörkt så när den kommit dit kunde jag inte se den längre. Jag blev riktigt rädd eftersom jag inte var en särskilt morsk 11-åring. Dagen efter i dagsljuset gick jag dit för att se om det fanns några fotspår i snön, men det gjorde det inte.

2. Den andra grejen hände nu i februari. Mamma hade varit sjuk i leukemi i över 2 års tid och nu hade det blivit väldigt allvarligt och vi var alla införstådda med att hon inte skulle klara sig. Ungefär 3 veckor innan hon dog så hade jag somnat på soffan i min lilla studentlägenhet. Jag vaknar vid 4-tiden på natten och efter några sekunder när jag kommit ur tillståndet mellan sömn- och vakenhet så hör jag mammas röst säga "nu är det dags". Det lät som att det kom uppe från min loftsäng, så hur orimligt det än var, så var jag tvungen att ställa mig upp för att se om hon var i min säng. Jag somnade aldrig om och sedan klockan 9 på morgonen ringer de från sjukhuset och säger att hon hade haft en väldigt kraftig inre blödning under natten som de precis fått stopp på och att de inte hade varit säkra på om hon skulle klara sig. Jag pratade senare med mamma och hon hade trott att hon skulle dö, men hon var inte medveten om att hon skickat några signaler om detta till mig. Hon dog sedan 3 veckor senare, men då fick jag inga tecken från henne och har inte heller fått det nu under de 3 månader hon varit död. Vilket jag hoppas är positivt så hon är tryggt och säkert på andra sidan och inte fast här som en ande utan ro

Det var mina 5 cents.