"Snälla killar är egentligen mesiga kvinnohatare"-kretsloppet:

På flashback har det blivit en allmänt accepterad sanning att killar som titulerar sig själva som snälla i själva verket är de största svinen och de mest extrema kvinnohatarna av alla.

Jag skulle vilja nyansera bilden en aning, genom att få er att lära känna den "mesiga kvinnohataren" lite närmare. Den "mesiga kvinnohataren" (alternativt den "snälla killen") lever sitt liv på ett sätt som jag skulle vilja illustrera som ett kretslopp, där oförmågan att attrahera det motsatta könet är ett ständigt närvarande tema:


Fördömande
omgivning


Den mesiga kvinnohataren lever sitt liv genom att befinna sig i fyra olika "faser". Fas 1, 2, 3 och 4.
Alla faser är oattraktiva och eftersom den mesiga killen inte är en sociopat så anpassar han sig för att bli omtyckt (därav "kretsloppet"). Om han befinner sig på den översta delen av kretsloppet (alltså i fas 4 eller 1) så har han ett dåligt självförtroende. Om han befinner sig på den understa delen av kretsloppet (alltså i fas 3 eller 2) så har han ett (relativt) bra självförtroende. Om han befinner sig på den högra delen av kretsloppet (alltså i fas 1 eller 2) så uppmuntras han av omgivningen och "samhället" och andra människor beter sig i regel inte elakt mot honom. Om han befinner sig på den vänstra delen av kretsloppet (alltså i fas 4 eller 3) så fördöms han av omgivningen och "samhället" och andra människor beter sig i regel elakt mot honom.

Vem är den mesiga kvinnohataren?

Den, av flashback-panelen stämplade, mesiga kvinnohataren kan i vissa fall ha uppenbara svårigheter, när det kommer till att attrahera kvinnor. Att vara ful, handikappad eller lida av en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning (exempelvis asperger) är ofta vanligt. Det är ganska vanligt att den mesiga kvinnohataren är en intelligent och/eller intellektuell människa, en teknik-nörd som kan bemästra alla sorts mjukvaror eller en bokmal som kan citera utvalda stycken från Sartre eller Freud eller Nietsche exempelvis (ovidkommande, dock, då det i allmänhet inte är attraktiva egenskaper).
Men den mesiga kvinnohataren kan i många fall också vara en "helt vanlig kille". Hur kan DET tala till hans nackdel, undrar då flashback-panelen? Jo, att vara vanlig som kille är nämligen inte attraktivt eller sexigt eller på något sätt tilltalande för tjejer (jag förde fram en sådan hypotes i denna tråd).
Har ni exempelvis hört uttrycket "boy next door" någon gång? De flesta killar (inklusive undertecknad) älskar, attraheras eller åtminstone tycker att "girls next door", alltså vanliga tjejer, duger som flickvänner. Vanliga killar är däremot inte det minsta attraktivt.
Den mesiga kvinnohataren kommer alltså i många former, men det finns en gemensam nämnare:
Han är inte attraktiv!

Omgivningen, alltså de som inte befinner sig i facket "snälla killar som innerst inne är mesiga kvinnohatare", erkänner i regel inte att det är killens mediokra eller fula utseende, hans introverta personlighet eller helt enkelt hans vanlighet som är det som gör honom så oattraktiv. Det är mer bekvämt att dehumanisera honom genom att säga att det är hans "människosyn" som det är fel på. Det är en bekväm strategi då det 1) bryter ner hans självförtroende och därmed 2) ser till att sanningen inte kommer fram (alltså följande sanning: fula, blyga eller vanliga lågstatus-män är andra klassens medborgare och har mycket svårare på kärleksfronten än kvinnor i samma sits). Att inte lyckas på kvinnofronten blir till en synonym till att vara loser, vilket innebär att kvinnor har makten att avgöra om en man är en loser eller inte.

Den fiktiva Erik är en mesig kvinnohatare, en hyfsat genomsnittlig sådan:
Erik är 20 år gammal och har växt upp och lever i genomsnittlig svensk stad (typ Köping). Han har inte haft någon traumatisk uppväxt, utan har stöttande föräldrar och ett fåtal kompisar. Han har dock varit mobbad och är ganska så grå och anonym. Han har hyfsat höga betyg och gillar att spela TV-spel och gå på gymmet.
Erik har egentligen alltid varit intresserad av tjejer och har alltid velat ha en flickvän, men börjar nu ta tag i problemet på allvar. Så inleds kretsloppet:

Fas 1:

"Var bara dig själv så kommer du att hitta någon till slut"
"Ha bara tålamod, det finns någon för alla"
"Du är en så snäll och fin kille, det finns många tjejer som vill ha killar som dig"

^
Erik inser att om ovanstående uppmuntrande råd och visdomsord från omgivningen (föräldrar, syskon, kompisar och tjejkompisar o.s.v.) hade varit sanna, så hade han vid det här laget haft en flickvän, eller hade åtminstone upplevt någon form av ömsesidigt intresse från tjejer i hans ålder. Så Erik bestämmer sig för att ändra på sig själv. Han börjar köpa in "how to`s"-böcker om hur han ska ragga på tjejer, skriver in sök-frasen "vad söker en tjej hos en kille" på google och hamnar på familjeliv.se och en tråd på flashback. Han tar råden på allvar och bygger sakta men säkert upp sitt självförtroende. Nu är han redo för kärlek:

Fas 2:

"Snälla och omtänksamma killar is the shit"
"Med humor och självförtroende kommer man långt"
"Det är insidan som räknas"

^
Uppmuntrad och uppumpad med självförtroende och motivation sätter Erik igång. Något går dock snett. Trots att Erik framhäver sina bästa sidor, registrerar sig på ett tiotal dejtingsidor, skickar mejl till tusentals tjejer, ler och är vänlig mot tjejer i butiker, tjejer på krogen o.s.v., så kammar han hem noll. Erik börjar tröttna och börjar söka igenom internets mörkaste vråer i jakt på mer "alternativa" förslag. Här kommer han i kontakt med bittra killar på flashback, sexgalningar och New York-baserade dejting-gurus. Alla säger de samma sak: Tjejer föredrar svin framför snälla killar. Plötsligt faller pusselbitarna på plats för Erik, och han börjar se i verkligheten i ett helt annat ljus:

Fas 3:

"Om man behandlar tjejer som skit så blir de kåta"
"`Negga` tjejer för att fånga deras intresse"
"Tjejer föraktar och ser ner på snälla killar"

^
Erik, besviken över hur han i hela sitt liv levt i förnekelse, bestämmer sig för att missionera om den förbjudna sanningen för hela världen. Han ska bli ett svin, och han ska visa världen att tjejer i grund och botten är horor. Med gott självförtroende (ett sexigt karaktärsdrag) ska Erik äntligen lyckas skaffa tjejer och ligg. Föga anar han den destruktiva stig han just vandrat in på, och vilket helvete som väntar honom. För någonstans inom Erik finns fortfarande den där känsliga killen som drömmer om att hålla om, pussa, ta hand om och kära ner sig i en tjej vars hand han kan hålla när höstlöven faller. Erik är ingen sociopat, och omgivningens dom blir hård:

Fas 4:

"Tjejer föredrar inte alls svin"
"Det är inte konstigt att du inte får ligga med en sån kvinnosyn som du har"
"Ännu en misslyckad loser som skyller sina tillkortkommanden på andra människor"

^
Nu börjar osäkerheten att ta ett hårt grepp om Erik. Det här hade han inte alls väntat sig. Charlie Sheen får ju massa kvinnor när han beter sig som ett svin. Jonte och de andra killarna som mobbade honom får ju massa tjejer, likaså Mehmet och hans tuffa invandrarpolare, likaså raggar-sluskarna som hänger nere på bensinmacken. Erik har missat en viktig sak: bad boy är inget man bara "blir" sådär.

Nu återgår kretsloppet till fas 1 och cirkeln sluts:

"Ditt manipulativa, lömska lilla missfoster, hoppas att du dör ensam ditt äckel"
"Du är inte alls snäll, du är det största svinet jag stött på"

^
Erik går in i en depression. Nu är han samma gamla vanliga, lugna och osäkra kille som han en gång startade som, bara det att han har ett tungt bagage att bära den här gången.

Slutsats:

Forumets kanske mest profilerade "mesiga kvinnohatare" befinner sig troligtvis i fas 1, skärrade över den verklighet de med nöd och näppe klarat sig helskinnade ifrån. De flesta går in i en djup depression, en del uppsöker psykolog, någon enstaka kanske tar självmord.

Hur kunde det bli såhär?

Någonstans mellan fas 1 och fas 2 visar den fiktiva Erik och alla hans verkliga "vapenbröder" sin kanske bästa sida, och det bästa, både för dem själva och omgivningen, hade varit att de hade stannat kvar i det stadiet. Problemet är bara att det är ohållbart, eftersom de flesta tjejer, inte ens i det läget, finner Erik mfl. attraktiva, och det är psykologiskt omöjligt att bibehålla något slags hopp i det läget, utan resultat.

Vissa MK-killar har i fas 2 tur: De hittar en fin tjej som de blir tillsammans med. Detta ger ofta upphov till följande fenomen; den vita riddaren. Den vita riddaren, överlycklig över att ha fått sina drömmar om flickvän uppfyllda, och livrädd för att förlora det han fått, gör uppror mot de MK-killar i vars situation han tidigare befann sig i.

Den mest intressanta iakttagelsen kanske är vad som händer mellan fas 3 och fas 4. MK-killen överger ganska omgående sin nya persona som bad boy, eftersom omgivningen genomskådar skådespeleriet. Vissa MK-killar ger upp därför att de kanske vill och drömmer om att vara en av de där tatuerade tuffingarna med ett harem av tjejer men inte kan, andra MK-killar kanske snarare är idealister innerst inne och varken vill eller kan tro att tjejer är så ytliga och horiga och lättmanipulerade som de blivit tillsagda att tjejer är.
Det här återspeglar den kanske största paradoxen i hela "nice guys finish last"-fenomenet; omgivningen dömer ut MK-killen som kvinnohatare därför att han inte KAN eller VILL tro på att tjejer är ytliga horor som gillar att behandlas som skit. Det är alltså tvivlet att behandla tjejer som skit, osäkerheten i huruvida det är ett korrekt beteende, som stämplar honom som kvinnohatare. Notera att psykopater och mansgrisar som konstant befinner sig i fas 3, som har anammat det som någon slags livsstil, de har inga problem på kvinnofronten. MK-killar är helt enkelt inte kapabla att anamma filosofin: kvinna = fitta = något jag kan stoppa min kuk i (åtminstone inte på ett självsäkert sätt).

När MK-killen drar sig tillbaka till fas 1 - bitter, ledsen, sårad, deprimerad, cynisk - , isolerad från omgivningen, så återgår han helt enkelt till den person han en gång i tiden var. "Dina handlingar definierar vem du är" och "vänd andra kinden till" är de ledord som MK-killen, medvetet eller omedvetet, återgår till att leva efter. Men vanligtvis lär han sig inte läxan, och glömmer bort att det som han uppfattar som moraliskt högstående livsfilosofier är det som omgivningen, nu som igår, i själva verket uppfattar som mesighet.
Hade MK-killen varit smart så hade han stannat kvar i fas 1, isolerat sig själv, bokat tid för kemisk kastrering och levt som eremit resten av livet (alternativt ta självmord). Drömmen om en flickvän och fortplantningsinstinkterna är dock för starka, och när MK-killen återhämtat sig så ger han sig iväg på en ny resa, genom kretsloppet.

Jag är här för att tala om för er att det inte finns något hopp. Och om det finns kanske det helt enkelt lyser för svagt för att det ska vara värt besväret. De "råd" som omgivningen ger er tar er bara igenom olika faser i det så kallade kretsloppet, den ena fasen än mer fördumjukande än den andra.

Jag hoppas att jag har fel, men jag tror inte att jag har det.

Bra skrivet!

Jag vill dock bara sluta med en alternativ, och lite ljusare, syn på saken:

När vi MK-killar står som frågetecken när tjej efter tjej, som alla säger att de föredrar allt det som vi representerar, väljer en skitstövel framför oss, när vi frustrerat och förtvivlat drar i vårat hår (bildligt talat) när det sedan är VI som beskrivs som kvinnohatare, vad är det då som vi investerar så mycket energi i? Är det inte precis samma beteende som vi klagar på oss tjejer när de lägger så mycket energi på elaka killar, som vi samtidigt själva anammar genom att lägga så mycket energi på elaka tjejer?
Vi bör istället lägga all vår energi på snälla och lugna och fina tjejer?

Frågan är bara; är det värt det? Tycker ens dessa tjejer att MK-killar är något att satsa på?

Förstår inte vad du vill ha sagt.

Det är inte så svårt egentligen. Jag var en typiskt "snäll kille" för 4-5 år sedan. Jag träffade mycket tjejer men gjorde aldrig något aktivt för att för att föra en relation till nästa nivå. Vill man ha någonting - pengar, en utbildning, en partner, etc så måste man göra något själv. För att få en partner måste man bete sig som en blivande partner, inte som en kompis...Träffar du en tjej och gör något som en kompis inte hade gjort är det självklart att det inte händer något.

Man kan vara en snäll person samtidigt som man flörtar och visar sin sexuella sida.

Skillnaden här är att du vill ha de tjejerna för att de är snygga, inte för att de är elaka. De i sin tur skiljer sig inte från de "snälla tjejerna" rent sexuellt, utan endast i det faktumet att de sistmämnda inte vågar hänga med, eller helt enkelt inte utsätts för, dessa killar i sin omgivning.

Många är de fallen där en tjej sitter och säger "jag skulle ALDRIG..." för att sedan göra just det när hon väl hamnar i den situationen själv.

Men visst är det mycket bekvämare att sitta och komma med sociologiska förklaringsmodeller om "skit dras till skit" och liknande trams som folk brukar göra i dessa diskussioner. Verkligheten är en helt annan.